Dröm

Vi publicerar en dröm som har ett väckande budskap.

Vi fick denna dröm oss tillsänd och vi förmedlar den till våra läsare att ta del av den: ”Natten till den 12 juni (natt till söndag, en söndag i fasta) har jag en mycket omskakande dröm, en mardröm. Mycket olik andra drömmar. Jag är i Stockholm, i en stor byggnad. Det är mörkt, endast gatubelysning och belysning från byggnader syns. Jag har andra människor i närheten av mig, oklart vilka de är. Några är nära och kära och många är okända för mig. Vi hör flyglarmet, krigslarm, och skådar mot ett annat land som vi ser som ett brinnande inferno i horisonten. Vi tolkar det som att flyglarmet hörs från det andra landet tills vi förstår att det är här. Här i Sverige. Kriget kommer. Var gömmer vi oss? Vi springer ner på gatan och jag har då en stor glasbyggnad i välvd form snett bakom mig. Jag tänker på hur staden ska kunna mörkläggas. Jag hör människor skrika av rädsla för att de ser det komma. Jag tittar långt bort mot nattsvart himmel. Ser det inte först, men så ser jag plötsligt ett flygplan komma och jag hinner uppfatta att ett förödande vapen, en bomb, skjuts framåt rakt emot oss. Flygplanet är alltså inte ovanför oss för att släppa sitt vapen utan skjuter det riktat mot oss. Jag inser att det inte går att fly, för denna bomb har stor förstöringsradie.

Det blir svart. Jag förstår att jag är träffad av bomben och att jag dött. Jag liksom de andra. Jag svävar uppåt och ropar efter Jesus. Jag flyger uppåt i mörker. Men så kommer jag att tänka på mina barn. Är de frälsta? Är de redo att möta Gud? Jag börjar falla och är sedan i ett mörkt tomrum alldeles ensam. Jag konstaterar att det är ett evighetens mörker jag är i. En nöd griper tag i mig, en ångest över att detta blev mitt slutmål. Ett fruktansvärt mörkt obehag och jag kan inte göra någonting åt det. I evighet!" Jag vaknar efter en stund, ser min man som sover. En overklig lättnad. Jag lever, idag! och jag är fullt förvissad om att idag, kan jag välja att göra allt för Jesus. Idag kan jag välja att inte leva efter min vilja, utan efter Guds vilja. Bara Idag. Bara här och nu.

Jag känner fortfarande en nöd för mitt eget liv, för min själ - är jag helt helgad för Gud? Är jag helt ren i Jesu blod? Sen kommer nöden för alla de människor som kommer att vakna upp i evighetens mörker - utan återvändo.

Låt oss helga oss och låt oss bedja för våra medmänniskor - var enda en. Det finns bara två vägar - en till fördärv och en till det eviga ljuset hos vår fader i himmelen. Ingen människa, inte ens den grymmaste, vill gå förlorad, så låt oss bedja med nöd i våra hjärtan för den människa som Gud har givit ett liv här på jorden. På morgonen vaknade jag på nytt och jag begrundade drömmen och började nynna på en refräng: "Ty den sonen gör fri, Han är verkligen fri. Och hans blod det är lösen för dig. Blodets kraft i ditt liv Plånar synderna ut. Tag emot blodets kraft i ditt liv". När jag sedan läste hela texten i sångboken förstod jag att det var Gud som manar till helgelse och bön. Tiden är kort. Söndagen tillbringade jag och min man i fasta. Sen kom måndagen 13 juni. Kl 15.00 sitter jag på jobbet och larmsignalen "viktigt meddelande" ljuder. Jag blir kallsvettig för det är ju inte första måndagen i månaden. Det är en vecka efter!! I stillhet och begrundan lyssnar jag på larmet.

Hemma, på kvällen, får jag veta att larmetprovet hade skjutits upp en vecka med hänsyn till nationaldagen. Hur illa är det ställt med oss egentligen? Jag drar parallellen: Hur är det med Guds basun? Lyssnar vi när den ljuder till varning och bättring, när tiden är slagen? Eller håller vi för öronen för att vi har fullt upp med att njuta av världslig fröjd? Och än värre, vaggar vi in människor i en falsk trygghet, som att "Herren kommer inte så snart"? Jesus sade: "Men vaken alltjämt och bedjen, att I mån kunna undfly allt detta som skall komma och kunna bestå inför Människosonen". Luk 21:36. Slut citat från kvinnan som hade drömmen.

Det måste ha varit en omskakande dröm, det hade vi säkert alla tyckt om vi haft denna. Vi skall inte gripas av oro, våra liv vilar i Guds händer och vi kan bara be och vara redo oavsett för vad som händer.

Gud kan varna och väcka genom drömmar också, det finns det fler exempel på. Vi har varnats tidigare profetiskt, vi har varnats av svensk militär för det ryska hotet, vi har också blivit hotade av Ryssland. Allt sammantaget gör att vi inte kan säga att vi blivit varnade om något skulle hända. Sedan är det upp till oss att ta vara på eller förkastad detta.