Bön i nödtider

Tidningen hade på sin första sida en artikel skriven av Lewi Pethrus.

Artikeln är skriven samma månad efter att det andra världskriget bröt ut den 1 september. Artikeln handlar alltså om bön i nödens tid. Så här skriver Lewi Pethrus angående bön och krig: ”Då man beder för själva kriget, tror jag att det är vår plikt att bedja att Gud väcker människor till besinning, att de må söka Gud och Hans frälsning och att sanningen och rättfärdigheten så långt det är möjligt, vinner framgång genom det som sker.”

Krig kan väcka människor till insikt att de behöver vända sig till Gud, bli frälsta. Det kan göra att människor som inte annars skulle komma till Guds himmel, kommer att göra det. Då blir det en evig vinst på grund av detta för de människor som gör det. 

När det gäller krig och svårigheter kan detta också bli till ett renande av de troende och församlingarna. Detta vittnar historien om och Gustaf F. Johnson skriver om det i sin bok ”Brinnande hjärtan”.

Han skriver om lidandet i Korea så här: ”Märkligt nog har den kristna församlingen i Korea under denna lidandetid hållits renare, varmare i anden, mera levande och trosfrisk än i något annat land. Och väntan efter Herrens Jesu personliga tillkommelse har stått i låga!”

Lidandet har gagnat Guds församling, det konstaterandet gör Johnson, församlingen blir renare och varmare genom detta. Dessutom så uppväcker detta en längtan efter Jesu tillkommelse.

Denna rening och andliga värme behöver vi i de kristna leden nu. Inte minst också denna längtan efter Jesu tillkommelse. Det har ju blivit så att många inte ens vill höra detta budskap om att Jesus kommer igen – ofattbart.

Under krig och svåra tider kan det bli så att man ropar efter att Jesus skall komma. Skall det i vårt land till lidande för att denna rätta inställning och väntan på Jesus behöver framkallas genom krig?