Fråga: Kommer de onda människorna att pinas för evigt? Skrik av smärta, gråt, tandgnisslande? Jag tror att brinnande sjön är samma sak som helvete, men jag vet inte om de onda människorna som hamnar där kommer att vara döda d v s känner ingenting… eller att de pinas där för evigt. Margit Svar: När vi skall besvara frågorna om de eviga straffen, som frågeställaren lyfter fram här, är det viktigt att vi låter Bibeln ge svaret. Våra önsketänkanden får inte vara det svar som ges, utan skriften får vara vårt svar. Vi talar gärna om himlen som den underbara plats Gud har berett åt de frälsta, men vi talar så sällan om dess motsats. Men när vi läser Jesu undervinning skall vi finna att han talade tio gånger mer om helvetet än himlen. Vi kan fråga oss varför? Jesus ville varna människorna för denna fruktansvärda plats, han hade kännedom om den och visste om allvaret av att gå förlorad. Om Jesus talade så mycket om de eviga straffen, varför är det då så tyst om detta i dagens förkunnelse? Vi tror så gärna på en evig himmel, men det står också om evig förtappelse. Tror vi inte på det senare kan vi knappast tro på en evig himmel efter som alltså Bibeln talar än mer om den eviga förtappelsen. Gud vill varna och väcka oss för att gå förlorade. Det finns ingen fråga som är mer viktigt än: Var kommer jag att tillbringa evigheten? Har jag mitt namn i livets bok? ”Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” Upp. 20:15. Har Du inte tagit emot syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus och vad Han har gjort för dig på Golgata, gör det nu! Dröj inte med detta viktiga beslut längre! Jesus har dött för Dig, Han älskar Dig – därför ge ditt liv oreserverat till Honom! Till sist vill vi ge bibelställen som svar på frågeställarens frågor. Vi har hämtat dessa bibelställen från boken: Vad är helvetet? Den är skriven av den kände världsevangelisten Billy Graham. 1. Upp. 20:15 - Som en brinnande sjö. 2. Ps. 11:6 - Som eld och svavel och glödande vind. 3. Ps. 18:6 - Som dödsrikets band. 4. Matt. 13:42 - Som en brinnande ugn. 5. Matt. 8:12 - En plats med gråt och tandagnisslan. 6. Luk. 16:23 - Dödsrikets plågor. 7. Upp. 20:11-12 - En oren plats. 8. Upp. 16:11 - En plats av förbannelser. 9. Matt. 8:12 - En mörkrets plats. 10. Upp. 14:11 - En plats utan ro. 11. Luk. 16:27- En plats där människorna beder. 12. Luk. 16 :24 - En plats där människorna ropar om barmhärtighet. 13. Matt. 25: 46 - En plats av evigt straff . 14. Matt. 25: 41 - En plats beredd för djävulen och hans änglar. 15. Luk. 16: 24 - En plats där man tigger om en droppe vatten. 16. Jes. 33: 11-14 - En plats av förtärande eld och evig glöd. 17. Luk. 16: 24- En plats där man pinas svårt av lågor. 18. Upp. 21: 8 - En plats där man torteras av eld och svavel. 19. Luk. 16:25 – En plats där man minns sitt föregående liv.

Fråga: Magdalena. Svar: Människan består av ande, själ och kropp. När det då gäller själen har den förbindelse med denna världen genom kroppen, samt genom anden har den förbindelse med den andliga världen, med Gud. Man kan säga att själen är jaget, som utgör den unika människa som vi alla är, eller "vår personlighet" som vi också kan uttrycka det. Denna personlighet, själen, har tre dimensioner; känsloliv, intellekt och viljeliv. Det är alltså ett helt kopplat samband mellan själen och jaget.Denna själ är också odödlig eftersom Gud inblåste "livets ande i hennes näsa, och människan blev en levande själ." 1 Mos. 2:7. (Åkessons översättning, en översättning nära grundtexten. Använder denna för att han skriver här ordet själ, där en del andra översättningar har ordet "varelse.") Detta visar alltså själens odödlighet, såsom Gud är odödlig blev människan också det eftersom hon fick del av Guds odödliga livsande. Det var endast med människan som Gud gjorde på detta sätt, det visar också skillnaden mellan djuren, som är dödliga varelser och människan som är en evighets varelse. Utifrån detta perspektiv förstår vi också vikten av att människan, såsom Bibeln lär, väljer ett liv i Gudsgemenskap här i tiden för att i evigheten också får leva i denna gemenskap, till skillnad från att vara i evighet skild från Gud i evig förtappelse.

Fråga: Hur kan man sortera apokryferna, de tillhör väl bibeln lika mycket som de andra böckerna? - En frågvis Svar: Det är av stor vikt att vi kan skilja på de böcker som Bibeln innehåller och de apokryfiska böckerna. Vi skall ha klart för oss att judarna aldrig inräknat de apokryfiska böckerna i sina heliga skrifter. Detta av det skälet att ingen av de apokryfiska böckerna gör anspråk på gudomlig inspiration. För det andra innehåller de felaktigheter när det gäller såväl historiska, geografiska och kronologiska uppgifter och inte minst allvarligt: de innehåller en undervisning som strider mot den Heliga skrift i övrigt. För det tredje så är dess innehåll på det andliga och moraliska planet på en nivå som är mycket lägre än GT:s i övrigt. Sist men inte minst, kan nämnas att Jesus eller apostlarna aldrig omnämner de apokryfiska böckerna. Nämnas kan då att Jesus anknyter i sin förkunnelse till, eller citerar, 22 av GT:s 39 böcker, men alltså aldrig de apokryfiska böckerna. Visst kan det också i apokryferna finnas det som är intressant och kan ge upplysningar av värde. Nämnas kan 1 och 2 Mackabeeröckerna som återger en period i judarna historia som ligger mellan GT:s sista bok och NT. Men att jämställa apokryferna med Bibelns böcker i övrigt är helt främmande. De kan läsas som litteratur, men inom Bibelns pärmar hör de inte hemma.

Var kommer de människor ifrån som ska bebo jorden under tusenårsriket? Fråga: Var kommer de människor ifrån, som ska bebo jorden under tusenårsriket? Vi undrar. Svar: Vilka kommer att leva under tusenårsriket? Ja, en del människor överlever den stora vedermödan som avslutar denna tidsålder. Det står ju i Uppenbarelseboken att stora skaror kommer att dö under denna tid, se, ex. Upp. 6:8, där det står att en fjärdedel dog, och i Upp. 9:15 står det att en tredjedel dog. Troligen är det främst människor som bor isolerat, långt borta från de tättbefolkade städerna och områdena. När man läser Jes. 66, den avslutande delen från vers 18 och till slutet av kapitlet, så tycks det vara en bra beskrivning på tusenårsriket. Människor skall komma och se Jesu härlighet när han regerar i Jerusalem, v 18. Några av de judar som blir räddade undan vedermödan, sänds till hednafolken, som då fortfarande inte hört talas om Jesus, v 19. Här skulle man alltså i dessa versar kunna se vilka som lever kvar på jorden i tusenårsriket.

Hur är det med de olika rapporterna om Judas död, som verkar motsäga varandra? Fråga: Jag skulle vilja få ett logiskt uppbyggt och klargörande svar angående de olika rapporterna om Judas död. Hänvisningsställen och nr. Många har funderingar kring en del Bibelställen som verkar motsäga varandra. Och det är inte bara icke-kristna som har dem......många kristna kan inte besvara dem tillfredsställande. Mvh RMF Svar: Så här lyder de två bibelställen som skildrar Judas död: ”Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig.” Matt. 27:5. ”För pengarna som han fick för sitt brott skaffade sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut.” Apg. 1:18. Detta är en mycket vanlig fråga och detta är inte så konstigt som det först kan se ut. Matteus ger en sida av Judas död och Petrus i sitt tal, som återges i Apostlagärningarna, en annan sida. Det är ju så när olika människor beskriver ett och samma händelseförlopp så blir det ju aldrig exakt samma beskrivning. Matteus ger uppenbarligen beskedet att Judas hängde sig. Lukas visar sedan på vad som hände som ett slutresultat av denna hängning. Antingen så gick repet av, eller så brast grenen som Judas hade satt snaran i och när detta skedde faller Judas till marken så illa att hans kropp krossas, mot kanske vassa klippor ”så att buken brast och alla hans inälvor rann ut.”