Fråga: Röka som kristen? /K Svar: När det gäller rökning så finns det ju flera anledningar till att inte detta skall förekomma bland kristna: 1. Det är inte oväsentligt hur vi behandlar vår kropp som är ett tempel för Den Helige Ande. Läs: 1 Kor. 6:19-20. Rökning är skadligt för kroppen som skall vara ett tempel för Den Helige Ande. 2. Sedan om man har rökbegäret så är man ju slav under något som styr en, man är inte fri utan måste alltid ha tillgång så att man kan röka. Överallt där man är måste man se till att ha tillgång så att man kan röka. Det är ju inte det minst av frihet att alltid behöva ha det! Man är ju inte herre över ens egen kropp, utan att ett begär är det. Jesus skall vara Herre i våra liv. 3. Sedan är det ju också vittnesbördet, det försvagas väsentligt om man står och röker och vittnar om Jesus och att han kan göra människor fria, Vad är det för frihet om man själv inte är fri? 4. Vi har fått ett liv av Gud som vi inte är ämnat att förkortas av oss. Det är nämligen så att det har visat sig att rökningen förkorta livet på dem som gör det. Vi har två olika undersökningar till grund för detta påstående. Dels är det professorn vid University of Louisville i USA, Brad Rodu, som forskar kring tobak och skadereduktion. Han uppger Att rökare lever i medeltal 8 år kortare än de som aldrig nyttjat tobak. http://www.eudoxa.se/content/archives/2006/06/brad_rodu_ar_pr.html En annan artikel om Rökning och KOL finns på: http://www.vitaviva.com/sv/Health/Health_Problems_Details.289.aspx Denna artikel uppger att en undersökning av mer än 34 000 läkares liv över en 50 års period, visar att icke-rökare lever i genomsnitt 10 år längre än icke-rökare. Det talas alltså om 8-10 års kortare levnad för den som röker! Vakna upp Du som röker! Denna tidsperiod är en mycket lång tid av en människas liv som förkortas genom rökning. En tid där vi kunnat tjäna Gud under dessa år istället för att dö en för tidig död. 5. Det handlar inte bara om hur man förvaltar sitt liv, det handlar ju också om hur man förvaltar sina pengar. Att röka är ju att låta pengarna gå upp i rök! Allt talar för att vi skall för krig mot rökbegäret. Som kristen finns det all anledning till att göra sig fri. Ofta när detta tas upp sägs det ”att vi skall inte döma”. Nej det skall vi inte göra, men man kan inte bara gömma sig bakom denna fras för att slippa ta itu med rökbegäret. Visst vi skall inte döma, men vi skall också helgas och vi skall uppmana varandra till helgas. Detta omfattar även kroppen. ”Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.” 1 Tess.5:23. Sedan kan det vara så att en del är rätt nyfrälsta och inte blivit lösta än från rökandet. Men det är viktigt vilken inställning man har, om man vill bli löst eller inte. Vill man inte bli löst så tyder det på en själviskhet i att få behålla denna njutning, utan att tänka på att det blir ett dåligt vittnesbörd om vår Frälsare. Det talar mycket om hur dåligt det är med lärjungaskapet och där handlar det ju om att vi skall vara salt och ljus i denna värld. Det kan man ju knappast säga om man lever på samma sätt som icke kristna. Jag kan förstå att det kan vara en väldig kamp att bli av med rökbegäret, det skall vi ha förståelse för. Men idag finns det ju även olika hjälpmedel, som rökplåster, och tabletter som man också kan ta till i sin kamp mot rökbegäret. Framför allt vill Herren hjälpa den som har detta begär. Nej, det finns ingen anledning till att inte kämpa emot rökbegäret på alla sätt, det förstör ekonomi, hälsa och det kristna vittnesbördet. Därför Du som röker ta itu med alla kraft mot detta begär och Herre skall ge dig mångdubbelt igen av välsignelser när Du utkämpar din kamp för att bli fri och gör det för Hans skull som fick kämpa och lida så mycket för att vi skulle bli fria från synden. När man tänker på Hans kamp så kommer kampen emot rökbegäret att synas såsom en mycket liten kamp. När det kostade Jesus så mycket så måste väl någon kamp och uppoffring finnas i från den som vill vara en Jesu lärjunge? Jesus skall också hjälpa i denna kamp, Han är på Din sida när Du kämpar för att bli fri från detta begär, ty ett begär är det och vi skall, inte vara drivna av allahanda begär. Det tillhör inte det kristna livet, det är något som till hör den tiden när man vandrade utan Gud och som beskrivs så här i Titusbrevet: 3:3 "Vi var slavar under många slags begär....” Det tillhörde alltså det gamla livet när man levde utan Gud som man var slav under begär. Detta är Guds ords undervisning om begär. Vi behöver i vår tid också stå i segerställning över begär av alla slag om vi med full frimodighet skall kunna säga att Jesus är Herre i våra liv. Inga begär såväl rökbegär som andra, skall vara Herre över våra liv. Jesus skall vara Herre i våra liv och Han vill hjälpa oss till att det blir så. Därför är Han på varje kristens sida för att hjälpa i denna kamp. Det är en god kamp, som alltså inte bara gäller en själv, det gäller vittnesbördet gentemot andra och framför allt också en sak som berör vårt lärjungaskap om vi verkligen vill vara fria som kristna och leva i segerställning. Gud vill mångfalt välsigna den som vill kämpa den kampen för Hans rikes och vittnesbördets skull! Gör det för Hans skull och tänka på att Han är på Din sida i kampen mot begäret. Gud välsigne Dig!

Varifrån kom tanken om uppror till Lucifer? Fråga: Lucifer gjorde ju uppror emot Gud och blev kastad ner på jorden. Men jag undrar var denna tanke att göra uppror kom ifrån - på något sätt verkar det som om ondskan funnits tidigare eller? Och i så fall - var kom den ifrån? "Alf' Svar: Eftersom Lucifer (sedermera Satan), var skapad av Gud som en fristående hög och härlig varelse, hade han möjligheten att sätta sig själv i centrum Denna möjlighet fanns och finns än i dag för varje enskild, detta pga. just att man är fristående med ett eget jag. Denna möjlighet gör att det egna jaget kan sättas så i centrum, att man vill göra sig själv till Gud - i sin yttersta konsekvens. Detta är också vad som kom att bli Lucifers synd. Han satte sitt jag på detta sätt i centrum, som vi också ser i skriften, Jes. 14:13-14: "Det var ju du som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen, högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste" . Som vi ser upprepas ordet ”Jag" och "vill". Detta visar oss dels jagets placering i centrum, samt också den fria vilja som den fristående varelsen äger. Denna Lucifers tanke om sig själv i förhållandet till Gud ledde till uppror och hans synd och fall, som också en vers i samma sammanhang visar, Jes. 14:12: "Hur har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Hur har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare ! Gud har alltså inte skapat någon ondska - han har skapat fristående varelser med fri vilja. Gud är nämligen idel god, så säger bibelordet: "Gud är ljus, och att intet mörker finns i honom". 1 Joh 1:5.

Måste man tillhöra en kyrka för att komma till himlen? Fråga: Måste en mänska tillhöra en kyrka för att komma till himmelen? Räcker det inte med att tro på Jesu död och att han uppstådd på tredje dagen. Man kan ha en daglig dialog med Jesus utan att tillhöra någon församling. M.A. Svar: Skulle man svara enkelt på frågan måste svaret bli att man kan komma till himlen utan att vara med i en församling. Men det är ändå inte hela sanningen i det svaret. Man skulle också säga att det är större möjlighet att komma till himlen om man är med i en församling. Vad som menas med det senare är att i församlingens gemenskap och undervisning är det lättare att bli bevarad i tron. Jesus ger ju bilden av sig som den gode herden för fåren. Den liknelsen talar ju inte bara om herden, den talar om fårahjorden. Det är så med fåren, att om man är med i fårahjorden så är man mest beskyddad, ett ensamt får blir lätt ett byte för rovdjuret. På samma sätt kan man säga att det är att vara kristen på egen hand, utan att tillhöra en fårahjord, (församling). Bara detta är ett argument för att tillhöra en församling. Det finns fler, församlingen är Guds tanke med de troende. Då människor kom till tro bildades församlingar som de troende kom att tillhöra. Det heter om de som kom till tro på pingstdagen: "De höll troget fast apostlarnas lära (undervisning 1917 års övers.) gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna." Apg. 2:43. Vi ser här att de troende inte levde för sig själva, isolerat, utan hade gemenskap, firade nattvard, gemensamt böneliv samt fick undervisning i denna gemenskap. Det är också det som vi idag får i församlingsgemenskapen. Tillsammans får vi också förståelse för Guds ord och insikt i vad han vill. Vi riskerar att missa mycket av insikt i Guds ord och tanke med oss om vi lever kristet liv på egen hand. Det framgår av detta bibelställe: "Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet." Efs. 3:18. Alltså "tillsammans" med andra kristna står det att insikt ges. Gud ger också olika tjänstegåvor till människor som han vill använda i församlingen, det kan man läsa om: "Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare." Efs 4:11. Dessa olika tjänster använder Gud för de troendes tillväxt och skickliggörande som det också framgår i nästföljande vers: "De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp" Efs. 4:12. Ja, vi har alla olika gåvor som Gud vill använda i tjänandet för Honom och i församlingen. Församlingen och Guds verk på den lokala planet blir starkare om alla troende är med i en församling. Det finns en hel del som tyvärr står utanför församlingsgemenskap och detta gör att många församlingar har svårt att satsa därför att man inte har resurser, varken personellt eller ekonomiskt. Detta i sin tur gör att det kristna vittnesbördet i samhället och i vårt land försvagas. Det gör att avkristningen i Sverige fortsätter. Vi behöver nu mobilisera alla kristna till ett aktivt deltagande i församlingarna och detta kommer att förstärka de lokala församlingarna och även kampen mot avkristningen, som vi alla lider av. Många kämpar starkt i församlingarna och är hårt belastade medan andra står utanför och bara ser på vad som sker. Gud har inte menat att vi skall vara åskådare utan deltagare i hans verk och församlingen, ty församlingen är Guds tanke och skapelse och då förstår vi ju hur betydelsefull den är. Varje kristen är också betydelsefull och behövs engagera sig. Frågan om församlingsgemenskap har en dubbel betydelse. Man kan säga avslutningsvis: ATT FÖRSAMLINGEN BEHÖVER DIG OCH ATT DU BEHÖVER FÖRSAMLINGEN.

Fråga: Jag undrar varför det talas så litet om det judiska folket? Finns det frälsta judar i Israel, och vad skall hända med dem? Åke Svar: Ja, vi har påpekat detta märkliga faktum om tystnaden om det judiska folket och Israel i artikeln: Förblindelse råder för tidstecknet Israel. Den ena orsaken till den tystnad som råder kan dels bero på att någon större levande eskatologisk undervisning och predikan i detta ämne är sällsynt. Detta gör ju att man då inte blir undervisad om det största tidstecknet som vi har på att Jesu tillkommelse är nära, nämligen staten Israel och judarnas församlande tillbaka till sitt land. Detta tidstecken har man i kristna sammanhang varit medveten om genom århundraden tillbaka. Man har predikat att judarna skulle församlas tillbaka till sitt land och att när det sker så är det ett tecken på Jesu andra tillkommelse. Det finns ju flera profetior i Bibeln som ger denna insikt, så det är ju inte konstigt att man kunde undervisa om detta långt innan det blev en verklighet. En annan orsak till tystnaden kan faktiskt vara att man upplever det känsligt att tala om Israel. Vi lever ju i ett av de mest Israelfientliga länderna i Europa. Det är inte politiskt korrekt att stödja Israel i vårt land. Många har smittats av den politiska korrektheten och kanske väjer för att tala om Israel. Man vill verkligen inte tro att det är så illa. Detta är i så fall ett stort svek mot Bibelordet och mot lyssnarna att undvika att tala om detta största tidstecken. Vi är ju den generation av alla, som ser dessa profetior gå i uppfyllelse inför våra fysiska ögon, detta som tidigare generationers troende endast sett i Bibelordet. Ser man inte detta tidstecken så är det illa ställt med den andliga insikten och synförmågan. Då är Jesu ord till församlingen i Ladociea ytterst aktuella, han ger där rådet: ”att smörja dina ögon med, så att du kan se.” Upp. 3:18. När det gäller frågan om frälsta judar i Israel så är svaret; att det finns det. Det har faktiskt skett en enorm ökning av de judar som nu tror på Jesus som Messias. De judar som kommer till tro på Jesus som Guds son, brukar benämnas för Messiastroende. Vi har sett en uppgift från 2004 som talar om att det finns ca 100 sådana messianska församlingar i Israel. Förutom dessa så finns det ett stort antal messianska församlingar i länder som USA, Ryssland och i andra länder. Det finns något intressant att lägga märke till när det gäller denna stora förändring av antalet judar som blivit frälsta under senare tid. Man kan se en stor förändring från tiden före 1967 och tiden efter. Det är faktiskt fler judar som kommit till tro på Jesus sedan 1967 än det sammanlagda totala antalet från det första århundrade fram till detta år! Det säger ju oss att ett andligt uppvaknande har börjat ske hos detta folk från det år då man fick tillbaka Jerusalem, det var ju som bekant år 1967. Det verkar alltså finnas ett samband mellan att Jerusalem åter kom i händerna på det folk som förlorade denna stad år 70 e Kr, då Jerusalems förstöring skedde. Guds frälsningsverk är kopplat till denna stad där Jesus dog för våra synder. Under alla dessa år har det varit som en andlig förblindelse för det gamla förbundsfolket, Israel. Under denna förblindelsetid har den kristna församlingen verkar och skaror av människor blivit frälsta världen över. Församlingens tidsålder, eller hedningarnas tid som den också benämns, den kommer att avslutas när Jesus kommer tillbaka. Nu har alltså något börja hända bland det judiska folket. Jesus talade profetiskt om hur det skulle gå med det folk, som han föddes bland. Han förutsåg hur det skulle bli föremål för de anfallande härarna som bl a också skulle förstöra Jerusalem och att folket skulle förskingras ut över världen. Han talar om detta i Luk. 21:24: ”De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.” Man kan sägas att församlingens tidsålder håller på att avslutas och att ljuset åter riktas mot Guds gamla egendomsfolk. Att Jerusalem åter blivit folkets huvudstad syns efter den undervisning Jesus ger, vara av stor betydelse. Församlingens tid avslutades inte med en gång 1967, men det verkar vara som en övergångstid har inletts innan den helt avslutas vid Jesu andra tillkommelse. Man kan använda bilden från ett stafettlopp när stafettpinnen överlämnas till nästa löpare. När det sker så är det en sträcka där växlingen sker och båda löparna är aktiva. Vi kan applicera detta på vår tid, att vi befinner oss på den sträckan och att snart så är församlingens tid över och Jesus hämtar sitt folk. Detta talar ju Jesus om just bara tre versar efter den vers som vi citerade här ovan, nämligen att: ”Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.” Luk. 21:27. Vad som då händer med de kristna och de judar som har tagit emot Jesus som sin personlige frälsare, det är beskrivet i 1 Tess. 4:16-17: ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” Allt tyder på att den stunden inte kan vara långt borta, med tanke på den undervisning som Jesus gett oss och som vi citerat, detta tillsammans med alla andra tidstecken vi har visar att: Jesus kommer snart!

Fråga: Lennart Svar: Vi kan naturligtvis inte veta allt som kommer att hända. Det vi kan veta är det som Gud givit kunskap om i sitt ord angående framtiden. Gud har nämligen uppenbarat en del av det som skall ske: "Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett" Jes. 46:10. Inte minst när det gäller den yttersta tiden och händelser i samband med Jesu andra tillkommelse så finns det en hel del som Gud har uppenbarat om vad som kommer att hända. Israel kommer att på ett alldeles särskilt sätt att stå i händelsernas centrum och omfattande krig kommer att ha sitt centrum i det här området. Flera andra händelser och tidstecken skall vara signaler till att löftet om Jesu andra tillkommelse står inför sin fullbordan. Det är precis de tecken som vi ser i vår tid och som vi lyfter fram i tidningen Flammor för att folk skall ha kännedom om detta och göra sig redo för denna stora händelse när Gud återigen griper in och sänder sin son för att hämta de som tillhör honom till den himmelska tillvaron.

Har Antikrist något samband med de sjuttio veckorna, i så fall vad? Fråga: ”En broder i Herren” Svar: Begreppet ”de sjuttio veckorna” är ett profetiskt begrepp och återfinns i Daniel 9:24-27. I vers 24 kan vi läsa följande: ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.” Grundtextens ord som vi i vår översättning läser ”veckor”, betyder den i den hebreiska texten ”sjutal”. Detta ”sjutal” betyder sju år. Man brukar också benämna dessa veckor för årsveckor. Vi ser sedan att dessa årsveckor är uppdelade i olika perioder om: ”sju veckor och sextiotvå veckor”, Dan. 9:25, samt ytterligare ”en vecka”, Dan. 9:27. Anledningen till denna uppdelning är att det här förutsägs att: ”Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor.” Dan. 9:25. Här förutsägs två saker: Dels att Jerusalem, som då var krigshärjat och nedbrutet av babylonierna, skulle återuppbyggas och dels att en Smorde Furste skulle komma. Detta visade sig få en exakt uppfyllelse. Efter att kung Artasasta, på 400-talet f. Kr, gett påbudet att Jerusalem skulle återuppbyggas gick det 7x7=49 år och efter att ytterligare 7x62=434 år gått så krönte den Smorde Fursten, Jesus sitt kommande med sin död på Golgata. Då hade det gått totalt 69 årsveckor 7x69=483 år. Historien kan idag bara bekräfta hur exakt profetian gått i uppfyllelse. Men en återstående ”årsvecka” är alltså inte ännu uppfylld. Man brukar säga att när Jesu dog på Golgata stannade Guds klocka eftersom judarna då förkastade sin Messias. Församlingens tidsålder började istället på pingstdagen efter Jesu död. Som vi också läste i Dan. 9:24 så var dessa sjuttio veckor ”bestämda över ditt folk och över din heliga stad”, alltså kopplat till judarna och staden Jerusalem. Judarna är nu tillbaka i sitt land och allt tyder på att snart kommer den sjuttionde årsveckan att bli en verklighet. Den är, som frågeställaren undrar, också kopplade till Antikrist. Vi kan se detta exempelvis i Dan. 9:27 där den sista årsveckan finns beskriven med ”en vecka” och i samma vers står det att då ”skall förödaren komma”, Denne förödare är Antikrist. Hans framträdande blir förödande, inte bara för det judiska folket, utan för en värld som låter sig bedras av honom. Jesus säger om denna tid: ”Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.” Matt. 24:21. Vi brukar också kalla denna tid för ”vedermödans tid.” Större delen av Uppenbarelseboken beskriver denna dramatiska tid. Där kan vi också se hur den senare delen av dessa sju år, den sista årsveckan, är den värsta, alltså de sista tre och ett halvt åren. I Uppenbarelseboken betecknas denna tid på följande sätt: ”fyrtiotvå månader”, Upp. 11:2, 13:5, samt ”ettusen tvåhundrasextio dagar”, Upp. 11:3, 12.6. Detta utgör alltså tre och ett halvt år, den sista delen av den årsvecka som alltså återstår att uppfyllas och som är kopplad till Antikrist och denna dramatiska tid som är beskriven i Uppenbarelseboken. Detta är också kopplat till Jesu andra tillkommelse. Vi står inför en uppfyllelse av en profetisk förutsägelse som alltså har sin grund i det som profeten Daniel för 2500 år sedan fick uppenbarad och som Johannes för 2000 år sedan fick än mer uppenbarelse och detaljer kring och som alltså är beskrivet i Bibelns sista bok. Tanken på detta är egentligen överväldigande och borde bli betydligt mer uppmärksammat i förkunnelsen. Denna insikt finns i kristna kretsar utöver hela världen, men i Sverige är det betydligt sämre med kunskapen och undervisningen kring detta. Med tanke på det profetiska skeendet, som tydligt talar för att snart så kommer den sista årsveckan att bli en verklighet, så vill vår tidskrift vara ett väckelserop för att få människor att inse detta. Vi lever i profetiska tider som alltså sedan gammalt är förutsagda och kan få sin uppfyllelse när som helst då den sjuttionde årsveckan inbryter. Det är allvarligt och förödande om man inte inser det.

Fråga: Den yttersta tiden och sista dagarna är nu, men tänker du att alla kommer att få höra budskapet eller har det redan skett med förr i tiden du vet, innan vi hämtas? Glenn Svar: Jag antar att du tänker på bibelstället som står i Matt 24:14, där Jesus säger: "Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall änden komma." Jag tror att många har missuppfattat detta ord. Det står ju inte att alla skall få höra evangelium innan Jesus kommer tillbaka. Vad Jesus säger är ju att efter det att alla har hört budskapet så "skall änden komma." Det talas alltså om "änden," det definitiva slutet när det gäller tillvaron här på jorden. Det står alltså inte "Jesu tillkommelse" utan "änden." Vi måste ha klart för oss att när Jesu andra tillkommelse sker avbryts församlingens tidsålder och de troende tas hem till himlen. Då börjar en ny och sista tidsperiod som vi brukar kalla tusenårsriket. Det är denna period då Jesus skall regera utifrån Jerusalem, efter det han alltså har kommit tillbaka i synlig gestalt. Då har också den dramatiska tiden som brukar kallas för vedermödan, passerats. Då är tiden inne för Jesu regering i fredsriket, tusenårsriket, inne. Vi kan ta med ett skriftställe som belyser hans regering utifrån Jerusalem efter vedermödan: "Då skall månen blygas och solen skämmas, ty Herren Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet." Jes. 24:23. Då är också Judafolket församlat tillbaka i helhet till sitt land. De kommer alltså då att vara i Jesu omedelbara närhet kring hans tron i Jerusalem. De kommer också att tjäna som missionsfolk och förkunna "evangelium om riket." Det rike där Jesus inte bara är Herre, frälsare utan också konung.Även profeten Jesaja ger ljus kring detta: "Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet. Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal Javan, till kustländerna i fjärran, som inte hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken." Jes. 66:18-19. Det tycks framgå av detta skriftord att det i stor utsträckning handlar om människor som lever primitivt, "bågskyttefolken" och som bor isolerat "kustländerna i fjärran". Det är ju ofta så här som de folk som i dag kallas för "onådda," lever. När dess har fått höra evangelium, då "skall änden komma." Att dessa alltså inte hört budskapet utgör inte något hinder för att Jesus skall komma. Han kan komma nu. Må vi vara beredda på det!

Fråga: " Antingen ett evigt liv med honom eller ett liv frånskilt honom? - Vad är det för val egentligen? - Var finns valmöjligheterna? Antingen ett liv i evig lycka och kärlek, eller ett liv utan allt det goda. Om jag skulle vara medveten om konsekvensen av att jag inte väljer Gud, - varför skulle jag då välja bort honom? Varför skulle jag välja ett liv frånskilt kärleken om jag är fullt medveten om att det är konsekvensen av att säga att jag och Gud är ett? Säga att den högsta upplevelsen och tillståndet och målet med världen är att bli medveten om vår gudomlighet; att vi är Gud. Skulle jag välja att säga så om jag var fullt medveten om att följden av en sådan tro och uttalande innebär evig död - förvisning från himmelriket? Var är Gud för en Gud som fördömer mig till evig förvisning från hans rike om jag väljer den väg jag nu vill gå och inte är fullt medveten om konsekvensen (vilket jag ju inte är eftersom jag vill gå en väg som Gud genom Jesus och andra av hans "profeter" fördömer)? - För självklart så skulle jag välja det god och kärleken enligt den kristna modellen och villkoren, om det andra valet/vägen skulle innebära frånskildhet från dom varandetillstånden/frukterna. Men nu är jag som sagt inte fullt medveten om att det är valalternativen. - Skulle Gud då fördöma mig? SKULLE GUD DÅ FÖRDÖMA MIG OCH RESTEN AV MÄNSKLIGHETEN SOM INTE HELLER HAR GJORT DET "KORREKTA" VALET? Frågan förefaller för mig absurd." [här nånstans började jag gå ifrån mina dagboksanteckningar] För om jag inte lyckas bli medveten om att det bara finns ett val och vad det valet är, har inte Gud tillsammans med sina änglar och profeter då misslyckats? Har inte Gud då misslyckats med sin egen skapelse, eftersom den vänder honom ryggen? Och vad är det för en allsmäktig och fullkomlig Gud som inte ens lyckas behålla dom sina (vilka borda vara alla, eftersom Gud har skapat allt). För tydligen, eftersom jag nu frånväljer den kristna vägen som jag en gång vandrade, eller gjorde jag inte det? - och i så fall: vem gör då det? Frågan blir för mig totalt egendomlig. Det blir som att vi här på jorden spelar ett hasardspel. Eftersom vi alla har olika föreställningar om vad som är rätt och vad som är sanningen - vem kommer då att bli och för evigt vara hans folk. "Om du med din mun och med ditt hjärta (eller vad det nu står) bekänner att Herren Jesus Kristus är Gud så ska du räddas ( - så är du lyckligt lottad). - Men HALLÅ!!! Hänger frälsningen på bara ett enkelt uttalande? Har mitt fortsatta eviga liv efter döden, som antingen kan bli tillsammans med Gud och allt det fantastiska det innebär (dock underordnad honom - för att påstå att vi skulle vara lika stora som honom, DET är hädelse; ett rent ut sagt djävulskt uttalande) - eller ett liv eller ickeliv frånskilt honom och allt det fantastiska, - Skulle ett sånt, för mig förefaller det som det absolut största och mest betydelsefulla valet, hänga på e t t e n k e l t u t t a l a n d e ? Pust, jag har visst starka känslor till detta ämne. /Mattias" Svar: Man måste utgå från rätt axiom om man skall kunna få ordning på det här. Utgångspunkten är att Satan lyckades föra bort människan, som har fri vilja, från Gud. Den fria viljan gör att människan hade möjlighet att gå bort från Gud, man kan naturligtvis kalla detta för ett "misslyckande" för Gud. Människan har därför öppnat upp för ondskan och synden i sitt liv. Alla har syndat som en följd av detta. Rom. 3:23. Hela världen är i Satan våld, vi ser det Matt. 4:9 och 1 Joh. 5:19. Situationen är alltså mycket mörk och människan är på väg till den plats som är tillredd åt djävulen och hans fallna änglar, Matt 25:41, eftersom hon är i satans grepp. Gud erbjuder inte oss "två möjligheter/val", som du skriver. Han erbjuder oss en möjlighet att bli räddad genom Jesus Kristus. Jesus var villig att offra den himmelska härligheten och komma till jorden för att gå in i en ställföreträdande död och ta syndastraffet på sig, för att vi skulle renas från synden och räddas ur den fruktansvärda färdriktning vi var inne på. Detta är den möjlighet vi erbjuds att räddas på. Att välja bort den är som att välja bort den livboj som kastats ut till oss för att vi inte skall gå under. När man är i en sådan situation så är det inte i första hand filosofiska tankar och resonemang kring detta som är det som är mest angeläget, - det är att räddas. När man fått fast mark under fötterna på klippan Kristus får man också perspektiv och svar på många av de frågor som man kan brottas med. Du skriver om bekännelsen till Jesus Kristus och frågar också: "Skulle ett sånt, för mig förefaller det som det absolut största och mest betydelsefulle valet, hänga på et t e n k e l t u t t a l a n d e ?" Det handlar om mer än "ett enkelt uttalande". Det handlar om kärlek till Gud och att vilja göra och leva i hans vilja. Det handlar om att besvara den kärlek som kommer till uttryck i Joh. 3: 16 "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." När denna kärlek blir besvarad från oss, sker räddningsundret, - frälsningsundret. För ett under är det och ett under låter sig inte förklaras, - men kan erfaras.

Fråga: Kommer de onda människorna att pinas för evigt? Skrik av smärta, gråt, tandgnisslande? Jag tror att brinnande sjön är samma sak som helvete, men jag vet inte om de onda människorna som hamnar där kommer att vara döda d v s känner ingenting… eller att de pinas där för evigt. Margit Svar: När vi skall besvara frågorna om de eviga straffen, som frågeställaren lyfter fram här, är det viktigt att vi låter Bibeln ge svaret. Våra önsketänkanden får inte vara det svar som ges, utan skriften får vara vårt svar. Vi talar gärna om himlen som den underbara plats Gud har berett åt de frälsta, men vi talar så sällan om dess motsats. Men när vi läser Jesu undervinning skall vi finna att han talade tio gånger mer om helvetet än himlen. Vi kan fråga oss varför? Jesus ville varna människorna för denna fruktansvärda plats, han hade kännedom om den och visste om allvaret av att gå förlorad. Om Jesus talade så mycket om de eviga straffen, varför är det då så tyst om detta i dagens förkunnelse? Vi tror så gärna på en evig himmel, men det står också om evig förtappelse. Tror vi inte på det senare kan vi knappast tro på en evig himmel efter som alltså Bibeln talar än mer om den eviga förtappelsen. Gud vill varna och väcka oss för att gå förlorade. Det finns ingen fråga som är mer viktigt än: Var kommer jag att tillbringa evigheten? Har jag mitt namn i livets bok? ”Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” Upp. 20:15. Har Du inte tagit emot syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus och vad Han har gjort för dig på Golgata, gör det nu! Dröj inte med detta viktiga beslut längre! Jesus har dött för Dig, Han älskar Dig – därför ge ditt liv oreserverat till Honom! Till sist vill vi ge bibelställen som svar på frågeställarens frågor. Vi har hämtat dessa bibelställen från boken: Vad är helvetet? Den är skriven av den kände världsevangelisten Billy Graham. 1. Upp. 20:15 - Som en brinnande sjö. 2. Ps. 11:6 - Som eld och svavel och glödande vind. 3. Ps. 18:6 - Som dödsrikets band. 4. Matt. 13:42 - Som en brinnande ugn. 5. Matt. 8:12 - En plats med gråt och tandagnisslan. 6. Luk. 16:23 - Dödsrikets plågor. 7. Upp. 20:11-12 - En oren plats. 8. Upp. 16:11 - En plats av förbannelser. 9. Matt. 8:12 - En mörkrets plats. 10. Upp. 14:11 - En plats utan ro. 11. Luk. 16:27- En plats där människorna beder. 12. Luk. 16 :24 - En plats där människorna ropar om barmhärtighet. 13. Matt. 25: 46 - En plats av evigt straff . 14. Matt. 25: 41 - En plats beredd för djävulen och hans änglar. 15. Luk. 16: 24 - En plats där man tigger om en droppe vatten. 16. Jes. 33: 11-14 - En plats av förtärande eld och evig glöd. 17. Luk. 16: 24- En plats där man pinas svårt av lågor. 18. Upp. 21: 8 - En plats där man torteras av eld och svavel. 19. Luk. 16:25 – En plats där man minns sitt föregående liv.