Dikt
Gudsförnekaren
Från diktsamlingen Själaspis
Gudsförnekaren
´Nej, det finns ingen gud
och jag struntar i hans bud´
sa den gamla hårda patronen
med ilska och skarpaste tonen.
´Jag vill både supa och svära
sedan får andra ha sin lära
men mig skall de inte få att tro
jag låter de andliga tingen bero´.
En dag blev patron så sjuk
med de värsta plågor i sin buk.
´Jag kommer att döden få smaka´
detta sa han till sin troende maka.
´Jag vill be en bön för dig´ sa hon
i en varm och kärleksfull ton.
´Gör vad du vill bara jag inte dör´
sa patron som nu blivit mör.
´I Jesu namn skall jag då be
att Hans bästa vilja må få ske´
så bad nu patrons lilla troende fru
och ett under skedde i ett enda nu.
Ty just när hon slutat sin bön
var det slut på både värk och stön
och nu blev det en helt annan ton
från den stunden hos denne patron.
Största undret var inte hans hälsa
det var att Jesus kunde honom frälsa
sedan dess blev han tålig och blid,
detta var början på patrons nya tid.
Nu var det slut på svordom och eder
för nu fick patron helt nya seder
han läste nu skriften och bad
och var alltid både salig och glad.