En miljard flyktingar? Vart är vår värld på väg? Kan det bli så illa att en miljard människor tvingas att bli flyktingar? Varningen kommer från FN:s klimatpanel. Världen står inför gigantiska problem, orsakade av de dramatiska klimatförändringar, som blir allt mer akuta. Forskare börjar ana vilka följder detta kan få för väldens befolkning. Här är ett av de senaste chockbudskapen: "FN:s klimatpanel varnar för att över en miljard kan tvingas fly på grund av klimatförändringarna". Detta uppger tidningen Dagen på ledarplats den 7 augusti 2008 och i rubriken ställs frågan: "Vart skall de ta vägen?" Frågan är berättigad, men inget svar finns att ge. Ungefär var sjätte människa på jorden kan ställas inför allvaret att behöva fly från sina hem! Världen går alltmer mot det kaosliknande tillstånd som Bibelns sista bok har gett oss en beskrivning av. Men vi behöver inte bara stå rådlösa inför frågan som ställdes på ledarplats. Herren har nämligen gett sitt svar för det folk som har det himmelska målet som riktmärke för sina liv. Jesus säger till dessa: "I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är." Joh. 14: 2-3. Jesus talar här om sin tillkommelse då han kommer att evakuera sitt folk till den plats han berett. Aldrig förr har väl dessa ord skänkt större trygghet än nu, i en värld, där människor ställs inför ett scenario att bli flyktingar, utan att veta vart man skall ta vägen. Budskapet om Jesu tillkommelse får inte längre förtigas. I ett tillstånd av ökande oro måste vi delge människor Guds räddningsplan för den yttersta tidens människor. Att inte göra det vore att svika vår uppgift.

Predikan om Uppenbarelseboken Johan Bonander Vi har fått oss nedanstående predikan tillsänt oss från Johan Bonander, präst i Östmark i Värmland. Det är en predikan som han höll nyligen i Norge: Dagens evangelietext här i Norge är från Uppenbarelseboken. I Sverige, på våra universitet och dess teologiska fakulteter lär man idag ut att Uppenbarelseboken är en bok skriven av en för oss okänd Johannes – alltså inte Johannes Sebedaios son, lärjungen, som det står i bibeln utan en annan man. Och vi vet inte vem det är. Vidare lär man ut att de bilder som denne författare använder är förtäckta kodord för en för honom aktuell situation dvs. det romerska imperiet i bortre Asien under 100-talet. Vidare att författaren använder en genre som då var vanlig och som kallas apokalyptiskt men som inte har ngt annat att säga oss om framtiden utan snarare utgör ett dokument av en kristen tolkning som sagt var aktuell för denne den för oss okände Johannes. Dvs. dennes farhågor och förhoppningar i denna tid. Jag vet inte hur diskussionen går i Norge men jag skulle tro att ni på universiteten handskas med Uppenbarelseboken på ett liknande sätt. På sätt och vis är en sådan läsning av Uppenbarelseboken lite av en befrielse för den här boken har verkligen missbrukats genom åren, inte minst under 1900-talet och den ena tokigheten efter den andra har tagit ett avstamp från denna bok i bibeln. Allt ifrån Jehovas vittnes lära om de sista dagars heliga, de 144 000 som alla är Jehovas vittnen till många sekter och predikanter som eldat och skrämt och domderat och där var och en varit övertygad om att nu imorgon kommer Jorden gå under och en ny himmel och en ny Jord kommer uppenbara sig. Det var i Sverige väldigt vanligt att man under andra halvan an 1900-talet hade många predikanter som sa att nu är det ändens tid och som till och med kunde ange årtalet. Men måste det vara så att en bok i bibeln - som uppenbarligen är så kontroversiell - antingen läses bokstavligt eller förpassas till en historielektion, en studie i hur man då såg framför sig räddningen från en förtryckande situation? Kan det rentav vara så att det här kan finnas en för oss viktig undervisning men att vi måste ta till oss den med förstånd, med ett kritiskt sinne? Låt oss undersöka detta. Och frågan är: Kan det trots dagens lärde vara så att Uppenbarelseboken kanske ger oss kodord och beskrivningar som kan vara viktiga för mänskligheten, ja viktiga för oss här idag? Som sagt - här tvistar verkligen de lärde och i vart fall i svenska kyrkan så är intresset för eskatologi – det vill säga läran om den yttersta tiden inte speciellt stort. Och jag tror att det är en motreaktion – det har varit så många dumma och felaktiga spekulationer genom åren så det verkar bäst att fokusera på det som ligger för handen; nästankärleken och ett levande trosliv. Men frågan är – hör inte just eskatologiska tankar till ett levande trosliv? För Jesus så var hans återkomst av den största teologiska betydelse, det var en grundbult i hans undervisning och för urkyrkan likaså. Och alla tog de fel på datum, Jesus också, ja verkligen, ja alla trodde de att detta skulle hända inom ramen för en eller två generationer. Det har nu gått många generationer sen dess och fortfarande så är vi är här – i samma gamla värld. Kan det vara så att i troslivet, i kontakten med visionerna och det eviga så är det väldigt lätt att ta fel på tid när detta sen översätts till vår tredimensionella verklighet. I Evigheten finns ju ingen tid, inte heller rum som vi tänker oss. Men – och detta är det centrala – kan det vara så att det beskrivits som en vision, som en bild, mycket väl kan vara sann ändå – men att den inträffar på ett vis som inte alltid är lätt att förutspå och som inte är linjär i tid eller rum? Ja jag tror att det kan vara så. I dagens evangelietext från Uppenbarelseboken 21 så möter vi sinnebilden av en omstart, Gud startar om och nu äntligen inträder freden och friden. Det är en underbar bild. Och en underbar vision. En vision som hållit många människor vid liv då de varit tvungna att leva under omständigheter och svårigheter vida värre än vad vi kan tänka oss. Varför har vi människor – många av oss – en sådan här arketypisk bild i oss om en tänkt framtid där fred och harmoni kommer att råda? Är de som har detta drömmare eller har Gud lagt ned en verklig bild av vad som ska komma? Om detta kan vi spekulera. Det som är intressant – men också skrämmande – den stund vi tar Uppenbarelseboken på allvar och inte bara ser den som ett tidsdokument över en förföljelsesituation i en del av Asien under 100-talet nedtecknad i en apokalyptisk genre av en för oss okänd Johannes och där det mesta handlar om det romerska imperiet utan just tror att denna bok kan ha ngt verkligt att säga oss idag – om det som ska komma- det är att det som ska föregå denna Guds omstart, denna framtidsvision av fred och harmoni är en tid av djupt mörker. Ibland undrar jag om det inte är det skrämmande i denna vision, denna bild som gör att vi behandlar Uppenbarelseboken så styvmoderligt, så svalt. Vad är det då som ska föregå den nya himlen, den nya jorden, hur ser situationen ut? Ja många uttolkare menar att Uppenbarelseboken skildrar en diktatur, en världsvid diktatur, ett Orwellskt 1984 där ingen kan lita på någon och där fruktan råder. Ja som det tredje riket men nu på en global nivå. Vad finns mer i skildringen? Ja det förutspås att pengar så som vi känner dem inte längre kommer nyttjas utan man kommer ha ett märke på antingen höger hand eller i pannan som fungerar som betalningsmedel. Johannes får starka varningar om detta märke – att om man accepterar det på eller i sin kropp så är man förlorad. Vilddjurets märke. Och så förutspås det geologiska och ekologiska förändringar och farsoter där den obalans i naturen vi idag får ta del av bleknar i jämförelse – alternativt skulle kunna vara ett preludium till vad som komma ska. Och så sist men inte minst så förutspås antikrist. Att det kommer framtida en person som besitter väldiga gåvor och förmågor och att detta framträdande kommer att ske just i en ti och i en situation där denne person får världens regeringar med sig att just bilda ett världssamfund – att detta kommer ses som det enda vettiga – ett fredsprojekt – men väl när detta är arrangerat så kommer det visa sig att detta gjordes för andra syften än fred – det gjorde för kontroll och utnyttjande av dig och mig. Sen vidare så förutspås det att många kristna kommer att vara motståndare mot dessa förändringar – man kommer motsätta sig att denne antikrist är en världsförbättrare varpå de kommer betraktas som bakåtsträvare, personer som inte gillar läget – och de kommer förföljas i stora mått. Det är lätt att förstå att vi inte vill veta av Uppenbarelseboken i just dessa avseenden inte är detta ett så särskilt trevligt scenario? Hur lätt är det så inte att förpassa det till dåtiden? Men har vi då reducerat något viktigt till hart när något oviktigt? Här måste det vara upp till var och en att göra en egen självständig bedömning. Om du i ditt hjärta känner att ja, det ligger något i detta, i denna bibelns bok, så kan det mycket väl vara ingen mindre än den helige ande så ger dig den signalen. Och då syftar denna bok till just det som författaren – i biblisk tradition Jesus älskade lärjunge Johannes – hade som syfte: att varna och göra den som lyssnar på texten vaksam på tendenser i tiden som kanske möjliggör ett scenario som detta. Många kristna höjer idag varningsfinger, ja sidor på internet, i bloggvärlden och i den engelspråkliga bokvärlden är fylld av förkunnare som menar att Uppenbarelsebokens mer mörka vision idag riskerar att uppfyllas. Och de pekar på de krafter som verkar för något som kan likna som en början till en världsregering – behovet av en new world order som inte minst bushadministrationen haft som ett mantra nu flera år och som sprider sig genom olika former av internationella Nätverk som Bilderbergergruppen och Trilaterala kommissionen – och dessa kristna förkunnare varnar också för de röster som nu höjs för att den bästa vägen ut ur den finansiella globala krisen är en ny ekonomi där nationalstatens roll är minimerad. Ett nytt globalt system. Och de menar att vilddjurets märke i teorin kan utgöra den chipteknik som idag finns och som lanseras runt om i världen. I USA lär det nu vara inte mindre än 20 stater där föräldrar erbjuds att operera in ett chip i sina barn för att på det viset kunna kontrollera var de finns. I England prövas samma teknik på brottslingar och i Barcelona har populära krogar denna möjlighet – här ges medlemmar förmåner om de låter chippa sig – billigare drinkar och en möjlighet at komma förbi i kön. Och de behöver inte ha några kontanter med sig. Det kusliga med det vilddjurets märke som skildras i Uppenbarelseboken – om vi nu översätter det till chip – är att det tycks dubbelkommunicerande. Den som får märket blir förlorad – hur kan man fråga sig. Tanke- och beteendekontroll? Jag vet inte men finns sådan teknik? Det finns de av dessa förkunnare som hävdar detta. Man kan läsa Uppenbarelseboken på ytterligare ett sätt – utan att antingen helt reducera texten eller ta den alltför bokstavligt - och det är att se den som en varning för hur lätt vi människor faller offer för negativa grupprocesser – hur lätt vi ger upp vår självständighet i vissa situationer, hur lätt vi kan hamna i situationer där vi accepterar tendenser – på en arbetsplast – i ett socialt sammanhang – i ett grannskap - där nyanser inte är populära och där våra liv ska vara strömlinjeformade med grannen, arbetskamraten och kritiska röster inte får höjas. Nej, alla ska liksom skratta på jasså – det vill säga kackla på utan att tänka. Det egna självständiga tankearbetet och de unika livsvalen blir ett hot. Men ja - det finns faktiskt reella tecken i tiden att vara vaksam på. Och därför ska vi ta Uppenbarelsebokens propå att vara vaksamma på allvar. Det kanske var just därför den skrevs? Detta är ju därtill ett av Jesus viktigaste råd till lärjungarna – vaken och bedjen. Var fredliga som duvor men listiga som ormar. Det intressantaste i Uppenbarelseboken är emellertid slutet – kaos och orättvisa och missmod i vilken form den nu än må vara i - är övergående. Det kommer komma en ny jord och en ny himmel. Jag liknar ibland skapelsen vid en bok – en bok som redan är skriven. Vi är mitt i ett dramatiskt kapitel men boken är redan skriven och den slutar väl. Uppenbarelseboken tecknar just den bilden. I evigheten så är ljuset det starka, är det som segrar och den kamp mellan ont och gott vi får leva mitt i - i det mellanmänskliga – i oss – som på en global nivå är lite av en illusion. Utgången är given. Ljuset har redan segrat över mörkret. Mörkret är en illusion. I ett större perspektiv finns det inte annat än som en skugga som sakta sveps bort – av en ny himmel och en ny jord. Halleluja. Amen.

Vi publicerar här den artikel från tidningen Dagen som var införd den 25 november: "" De möts på Liljeholmens folkhögskola. I det lilla samhället Rimforsa i södra Östergötland finns platsen för Sveriges första bibelskola med miljöprofil. Eleverna är unga människor som utifrån sin kristna tro vill ta sig an frågor om miljö och rättvisa. Dit kommer Holger Nilsson, redaktör för tidningen Flammor. Han ska möta eleverna för ett samtal om miljöengagemang i en tid som han menar är den yttersta. Vi får lyssna till en diskussion som rör sig kring frågan om hur man som kristen kan förhålla sig till klimathot, miljöförstörelse och skapelsen. Är det vår uppgift eller är det för sent att engagera sig? Engagemang Johanna: Det är en vanlig föreställning att religion inte hör ihop med politik eller ekonomi, och även att religion och miljö inte hör ihop. Men hela mitt liv ska tillhöra Gud, tycker jag. Då gäller det även mitt engagemang i andra saker än kyrkan. Annika: Att vara skapad av Gud och ha blivit kristen innebär ju även någonting för hur jag lever mitt liv. Det innebär även att det påverkar hur jag tänker kring alla de här olika områdena - politik, ekonomi och även miljön. Anna: Det handlar om att hela tiden i allt man gör tjäna Gud och följa Jesus. Johanna: Det är inte endast våra själar Gud bryr sig om, vi är även kroppar, och det vi gör här när vi åker bil påverkar om inte mig så i alla fall de kroppar som Gud bryr sig om i till exempel Afrika. Holger: Jag håller med er andra om att vi ska vara lärjungar, vi ska gestalta Guds rike och det finns ingen motsättning i detta. Men det handlar ju om en prioritetsfråga. När Bibeln i första Korintierbrevet kapitel sju säger att världen är på väg mot sin undergång så ska vi inte vi tro att vi kan rädda den undan denna undergång. Står det i Bibeln att jorden går mot sin undergång, så tycker jag att det är väldigt viktigt att prioritera vad vi sysslar med. Jag skulle inte syssla med äppelträd om jag visste att jorden skulle gå under i morgon. Johanna: Men det vet vi inte. Holger: Det vet vi inte, nej, men om vi gjorde det. Och jag menar att tidstecknen är så klara, klimatförstörelsen är bara ett av dem. Annika: Men ytterst sett handlar det inte om den yttersta tiden eller inte. Gud har skapat oss med en relation till naturen, och vi kan inte vara neutrala i det här. Antingen förstör vi jorden eller så strävar vi efter att leva i harmoni med den. Är det att ära Gud att förstöra Guds skapelse? Holger: Nej, verkligen inte. Jag vill inte att vi ska förstöra Guds skapelse. Och det hade inte blivit så om människan varit nöjd med sin levnadsstandard. Det måste till en förändring, en enklare livsstil. Annika: Jag tycker att kyrkan är dålig på att betona miljöfrågor. De har ju legat efter, när de egentligen borde gå före och visa på vilken skapare det är vi har. Anna: I samhället har det ju pratats mycket mer miljö, men i kristna sammanhang tycker jag fortfarande att det saknas. Holger: Men kyrkan har varit dåliga på mycket. Den kände teologen Karl Barth säger ju att eskatologin, läran om den yttersta tiden, kommer som en liten tunn del av de stora teologiska verken. Vi behöver få tillbaka det stora eskatologiska perspektivet. Johanna: Vi måste ju se att vi fått den tiden vi har av Gud och under den perioden måste vi leva på bästa möjliga sätt. Då handlar det om att ära Gud, att leva det liv jag har här och nu och det påverkar alla andra här och nu. Holger: Javisst, det menar jag också. Det jag menar är att det eskatologiska perspektivet inte gör oss till sämre kristna, det gör oss till bättre kristna. Vi blir mer engagerade . Johanna: Nu. Holger: Nu, ja. Johanna: För mig handlar det om att jag vill få hela världen att lyssna på evangeliet. Och därför vill jag både prata om Jesus, men också visa på den fantastiska skapelsen. Det är ingen som lyssnar på mig om jag bara sitter ner och säger "... tro på Jesus, tro på Jesus, tro på Jesus". Yttersta tiden Holger: När vi talar om de här frågorna missar vi ofta synen på hur det kommer att sluta. Vi har ju så att säga facit i hand i det profetiska ordet. Och det är viktigt att vi har med själva slutperspektivet, det eskatologiska perspektivet. Vi är så fixerade vid denna världen så att vi glömmer bort tidsperspektivet. Anna: Jag är inte så säker på att det här är den yttersta tiden. Jag är faktiskt inte alls inne på det. Det som jag ser i klimatförändringarna tycker jag inte är så dystert som en del säger. Jag tror att vi kan lösa klimatkrisen med Guds hjälp. Johanna: Ja, det står ju i Bibeln att folk kommer att lida otroligt mycket. Och det ser vi ju också, men det är också tydligt att vi inte kan veta när den yttersta tiden kommer. Det står inte i Bibeln heller att vi ska ta hand om jorden fram till den yttersta tiden, men sen kan vi strunta i det. Holger: Nej, vi kan inte säga i år eller i morgon kommer Jesus tillbaka och upprättar sitt paradis. Men vi har fått olika tecken som vi kan tyda så att vi ska förstå när vi lever i den yttersta tiden. Jag ser det som min uppgift och kallelse att få folk att verkligen inse det. "Vi lever i den yttersta av tider", skriver en professor och författare i Expressen. Det finns inget hopp, säger han, så vad kan vi göra. Den här mannen förkunnar samma budskap som jag, det vill säga att vi lever i den yttersta tiden. Anna: Det handlar om att leva hela sitt liv efter Kristus och ha ett engagemang för människor och för hela skapelsen. Det hänger ihop. Holger: Ja, vi ska engagera oss för människan och hennes situation, naturligtvis. Och det är väl precis det som missionsarbetet gått ut på den senaste tiden. Men det har blivit väldigt mycket hjälpverksamhet, men väldigt lite evangelium. Där har vi kommit på slagsida, vi måste ha med evangeliet i det hela. Stora undersökningar visar att väldigt många är oroade utifrån det som händer med klimatet. Bibelordet stämmer så mycket överrens med det som händer just nu, och det är därför väldigt många lyssnar till mig när jag talar om de här sakerna. Johanna: Det går att styrka vad som helst om man drar ut bibelord. Men jag tycker att det är viktigt att man ser helhetsperspektivet. Man kan inte titta på bara en vers, man kan inte se till smådelar. Annika: De apokalyptiska texterna kan man inte tolka så bokstavligt. Kristna i alla tider har förstått Uppenbarelseboken som att Jesus kommer tillbaka nu, vi lever i vedermödan nu. Man säger att det är bara att läsa som det står, det är ingen fråga om tolkning. Men då lurar vi oss själva att vi inte har gjort en tolkning, därför att vi har föreställningar som gör att vi läser in saker. Holger: Talar man om tolkning talar man också om borttolkning. Man väljer att tolka bort det som man finner obekvämt, som man inte vill höra. Det är den försvarsmekanism vi människor har. Man säger att man tolkar saker för att inte ta till sig det som står. Vi behöver ställa oss i en profetisk ställning i dag, vi lever i en Noa-tid. Noa gick inte bort och odlade rabatter, han spikade på arken. Han sa åt människorna att komma med. Anna: Och också alla djuren. Inte bara människorna. Holger: Ja, och alla djuren också. Men människorna hörde inte hans domsbudskap, de tog inte det till sig. Det är precis som i svensk kristenhet i dag, man tål inte att höra ett allvarligt budskap utan det ska vara smekningar med hartassen. Skapelsen Holger: Om man upplever att man vill engagera sig för miljön, och upplever det som sin kallelse, så ifrågasätter jag inte det. Men det finns ingen kallelse som står över den som Jesus har gett oss. Den handlar om att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Anna: Jag tror inte riktigt att man kan göra en sådan uppdelning. Man kan inte välja bort skapelsen, utan allt måste hänga ihop. Man kan inte gå till folk som drabbas av klimatförändringarna och predika evangelium för dem, om vi inte samtidigt försöker hjälpa dem i deras situation. Johanna: Hinner de dö innan man når dem är ju det inte så stor mening. Annika: Jag läser i Markusevangeliet: "Gå ut och förkunna evangeliet för hela skapelsen." Budskapet, evangeliet, är en räddning inte bara för människorna utan det är också ett glatt budskap för skapelsen. I första Mosebok står det ungefär att vi är skapade till Guds avbild för att vi ska ta hand om skapelsen. Holger: Men skapelsen är fördärvad. Människan har genom syndafallet förstört paradiset, och skapelsen är lagd under förgängelsen, det vill säga - den kommer att gå under. De förändringar som krävs för att rädda jorden kommer aldrig att kunna genomföras, därför att det krävs så stora förändringar av vår levnadsstandard. Ingen regering i världen kommer att våga göra förändringarna. Det var som den gamle Bush sa: "... allt är förhandlingsbart, bara inte den amerikanska livsstilen." Anna: Han är ju inte president längre. Det är faktiskt konferenser på gång, bland annat i Köpenhamn, där man ska ta nya beslut och målsättningar. Där vill man sikta på att hejda temperaturförändringarna till 2050. Det är ju alla överrens om. Holger: Vi vet ju att alla hyllar skapelsen. Lyriken och poesin handlar om det och alla tycker om att vara i naturen. Men det har nästan blivit en osund skapelsetillbedjan som också har trängt in i kristna sammanhang. Många hyllar och talar om skapelsen och säger att den är så fantastisk, men struntar fullständigt i vem som har gjort skapelsen, Gud. Annika: Och det ekologiska perspektivet går igenom hela Bibeln. Vi har ofta förbisett det för att vi är så färgade av olika saker. Johanna: Men i kyrkan har folk sett mer till det andliga, men nu när det är en sådan situation när det materiella, skapelsen, far illa så måste vi öppna våra ögon för att det också hör till frälsningen. Vi måste se till båda, och vi predikar ju både genom ord och handlingar. Holger: Javisst, vi är rörande överens på många punkter här. Du sa att det ekologiska perspektivet går genom hela Bibeln, men det gör ju även det eskatologiska. Jag kan väl säga att det finns nog inte mer än en handfull eskatologiska förkunnare i detta land. Däremot har vi väldigt många ekologiska förkunnare. Så det jag efterfrågar är en balans. Johanna: Gud skapade världen, och Gud skapade oss. Varför gjorde han det? För att vi skulle ta hand om skapelsen, och ta emot frälsningen för hela skapelsen. Genom syndafallet finns det också en brustenhet i hela skapelsen, vi har gott och ont i oss. Men det handlar också om frälsningen genom Jesus Kristus, och genom den kommer vi att bli räddade. Man måste ha hela bilden. Deltagare: Johanna Hadin. Ålder: 20. Från: Vänersborg. Går på linjen därför att: Jag vill lära mig teoretiskt kring miljöfrågor utifrån ett teologiskt perspektiv. Annika Wilzén. Ålder: 19. Från: Rimforsa. Går på linjen därför att: Jag är intresserad av frågor om miljö och rättvisa och jag tror att Gud är det också. Anna Blomgren. Ålder: 20. Från: Göteborg. Går på linjen därför att: Varit engagerad i miljö¬frågor tidigare, och nu vill jag lära mig hur man tänker kristet kring det. Holger Nilsson. Ålder: 59. Från: Vetlanda. Ger ut tidskiften Flammor därför att: Världen över predikas budskapet om Jesu andra tillkommelse. Vi vill med vår tidning vara en röst i denna stora kör.

Nu behövs tydliga signaler! ”Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?” 1 Kor. 14:8. Otydlighet är något som Bibeln alltså varnar för, eftersom det passiviserar folket. Allt för länge har en förkunnelse som varit mer sövande än väckande dominerat. I det här fallet handlar det inte om att göra sig redo till strid, utan om att göra sig andligt redo. Vår övertygelse är att vi går mot dramatiska tider och att Jesus kommer snart. Detta borde innebära att den andliga beredskapen inför detta skulle vara högt prioriterad i varje kristens liv. Nu behövs en andlig mobilisering, ingen tid finns att förlora! Framtidens dom kan komma att bli hård över att vi inte såg tidens tecken och förstod vad som borde göras. Guds ordning behöver upprättas i mångas liv. Tiden att rätta till sina liv kan snart vara förbi. De kristna som inte tar vara på den tid som just nu är tillgänglig kommer att ångra det djupt. Vi vill klargöra vår tro på att vi snart kommer att gå in i dramatiskt ändrade förhållanden. Vi kan inte undanhålla detta. Vi gör det i kärlek och omtanke och hoppas att dessa rader kan bidra till ett uppvaknande innan de allvarliga tiderna kommer. Dessa kan ligga mycket nära i tiden!

Känd ateist omvänd Antony Flew var världskänd som ateismens främste språkrör. Idag är han istället ett språkrör för sin övertygelse om att Gud finns. Den intellektuelle Antony Flew leddes av sitt förstånd att inse att Gud existerar. Han säger: ”Jag måste erkänna att min resa till upptäckten av det gudomliga hittills har varit en förnuftets pilgrimsfärd. Jag har bara följt argumenten dit de har lett mig.” I en intervju i Tothesource säger han: ”Med årens lopp har mer upptäckts om livets rikedom och intelligens, och därför verkar det mindre troligt att en kemisk soppa på ett magiskt sätt kunde ha framställt den genetiska koden. Jag insåg att skillnaden mellan liv och icke-liv var ontologisk och inte kemisk. Det som bäst bekräftade detta var när Richard Dawkins argumenterade i Illusionen om Gud, att livets ursprung kunde tillskrivas en lycklig slump. – Om det är det bästa argumentet man har, då är spelet över.” Angående Richard Dawinks säger han: ”Jag vill tillägga att Dawkins är så pass selektiv att han är oärlig, när han citerar vetenskapsmännens åsikter om den vetenskapliga datans filosofiska implikationer.” Vidare säger han: ”Jag tror att naturlagarnas, livets ursprung samt universum tydligt pekar på en intelligent källa. Bevisbördan ligger på dem som argumenterar motsatsen.” Antony Flew säger att en av de avgörande faktorerna till hans omvändelse att tro på Gud var hans växande förståelse för att Einstein och andra erkända vetenskapsmän insåg att det måste finnas en Intelligens bakom det fysiska universums integrerade komplexitet. Boken: ”There is a God” av Antony Flew.

Sömnaktighetens tid Jesus har profetiskt förutsagt att det skall bli en andlig sömnaktighet vid tiden för Jesu andra tillkommelse, Läs Matt 25. Den bild som Jesus ger där, är nu en verklighet! Utöver den undervisning som Jesus ger i Matt. 25 har vi nåtts av flera andra vittnesbörd som stryker under allvaret i det som Jesus där säger. Vi återger här två sådana. En person såg i en dröm hur han stod på estraden i församlingen bredvid pastorn. När han såg utöver kyrksalen såg han att församlingens medlemmar sov tungt. Han vänder sig då till pastorn och säger: ”Varför väcker du dem inte?” Pastorn svarar: ”Jag försöker gång på gång, men de älskar att sova!” En annan dröm som berättats för oss i år är den här: En troende kvinna såg pastorn hängande över talarstolen sovande. Hon gick fram och väckte honom. Då började han tala en stund, men sedan somnade han igen. Vi skulle kunna referera till ytterligare någon dröm med liknande innehåll. Detta är ändå bara sådana som vi nåtts av. Säkert är det många som haft liknande drömmar. Det är uppenbart att Gud vill väcka oss över det allvarliga andliga tillstånd som vi har nu. Låt oss ödmjuka oss och verkligen ställa frågan: Är jag andligt sovande?

Islammanifestation Bilderna här bredvid är från en manifestation tidigare i år. Fotona visar hur muslimer marscherade på London gator. Vad var budskapen på plakaten? Jo, översatt till svenska lyder det: ”Halshugg de som förolämpar islam”, ”Var förberedd på det verkliga Holocaust!” ”Islam kommer att behärska världen”, ”Europa ni skall få betala. Ert 11/9 på sitt sätt”, ”Europa ta lärdom av 11/9”, ”Frihet dra åt helvete”, ”Slå ihjäl de som förolämpar islam”, ”Slakta de som hånar islam”. Det finns de som talar om islam som fredens religion. Budskapen som förmedlas genom denna demonstration talar om något helt annat. Nu vet vi att inte alla muslimer ger uttryck för det hat som framkommer här, det skall sägas och alla muslimer får absolut inte dras över en kam. Samtidigt kan det ju inte förnekas att budskapet som presenteras på dessa bilder är ett budskap kopplat till islam. Dessa demonstranter anser sig säkert vara de som verkligen tar sin religion på allvar. Alla tar inte hotet från islam på allvar, men bilderna från denna demonstration borde bli en tankeställare för dessa. Jesusmanifestation Den 3 maj var det en annorlunda dag i Stockholm. Kristna från många olika kyrkor i hela Sverige hade mött upp till torgmöten på sju torg och marscherade sedan i tusental till Kungsträdgården. Det handlade om ca 12 000 personer. I Kungsträdgården, där avslutningen hölls, fanns också torgstånd där kristna utställare spred information. Flammor var en av dessa utställare och det ledde till att vi fick flera nya prenumeranter på tidningen. Vi kan citera några av alla plakat som fanns med i manifestationen: ”Jesus sa: Tro på Gud och tro på mig”, ”Jesus sa: Jag är vägen sanningen och livet”, ”Jesus sa: Följ mig”. Dessa budskap kan ställas i kontrast till budskapen som presenterades på den ovannämnda manifestationen i London. Det är en himmelsvid skillnad på innehållet.… Det är det också mellan islam och kristendom. Ändå finns det de som förespråkar gemensam bön och säger att vi har samma gud som islam. Men Bibelns ord säger klart och tydligt: ”vad har ljus gemensamt med mörker?” 2 Kor. 6:14.

Profetiska ordet i SVT Det profetiska ordet och budskapet om att Jesus snart kommer tillbaka, gick i maj månad ut till svenska folket genom Sveriges Television. Programmet tog upp klimatförändringarna och en av de intervjuade var Holger Nilsson. Programmet sändes första gången den 19 maj och sedan i repriser. För den som missade programmet och är intresserad av vad som sades i detta, ger vi här en bild av det. Intervjun var gjord på Vita bergen i Stockholm. Anna Lindman Barsk var den som ställde frågorna och vi återger här huvudinnehållet i intervjun. Från Vita bergen, Stockholm Anna: Hur tänker du när du hör om klimatförändringar och miljöhot? Holger: Ja, då tänker jag på Bibelns profetiska budskap. Bibeln innehåller ju till stora delar ett profetiskt budskap om vad som skall hända och inte minst i den yttersta tiden. Och då ser man att det blir väldigt dramatiska omvälvningar i samband med det som Bibeln kallar att Jesus skall komma tillbaka, Jesu andra tillkommelse och det här är stora tecken på detta. Anna: Lever vi i den yttersta tiden nu? Holger: Ja, det gör vi verkligen. Vi verkligen lever i slutet av den yttersta tiden och vi kan snart få gå in i att möta den här stora dramatiska händelsen när Jesus kommer på himmelens skyar. Anna: Du ser glad ut när du talar om detta, de flesta är rädda? Holger: Ja, men när man bara ser hur världen blir bara värre och värre och sämre och det blir så svårt här i världen så är de väldigt skönt att veta att man har en bättre värld att gå till, himlen. Anna: Vad kommer att händ med dig och andra som tror? Holger: Ja, Bibeln talar om att de som tror på Jesus Kristus skall ryckas upp honom till mötes och så skall vi för alltid få vara hos Herren Jesus Kristus. Så det är väl därför som jag är så glad. Anna: Vad händer med de andra? Holger: Ja, de blir dessvärre kvar på jorden och går in i den dramatiska avslutningen som Bibeln talar om och använder ett ord som heter ”vedermödan” som kommer att bli väldigt svår. Och det är därför som det nu är så viktigt att människorna vänder sig till Gud. Ordet ”frälst ” betyder ju räddad och här har Gud en räddningsplan för alla människor som vill vända sig till honom, undan de här katastroferna som vi nu ser inledningsfasen på. Anna: Men när du läser Bibeln och försöker förstå vad som händer i världen. Hur lång tid tror du att det är kvar? Holger: Personligen tror jag att det kommer att ske i min generation. Anna: Varför sker det här just nu? Holger: Det är för att vi har kommit så långt när det gäller den profetiska utvecklingen, att detta händer nu, helt enkelt och över hela fronten och när det gäller andra profetior också, så har de samma budskap: Att snart kommer Jesus tillbaka. Anna: Jag tänker på alla som engagerad sig i miljörörelsen och försöker göra något åt klimatförändringar, är det någon idé att man kämpar? Holger: Det är ju många forskare som säger att det är för sent att rädda joden. Jag vill ju inte slå ner modet på dem som försöker rädda detta, men vi måste ändå vara realister och det är därför som jag ser det på det här sättet. Alltså, Bibeln har ju i första hand kallat oss att rädda människan, inte skapelsen. Skapelsen är dömd till sin under gång,. Det talar Jesus om, Paulus, Petrus och inte minst Bibeln sista bok, Uppenbarelseboken har detta tydlig, klara budskap. Från Filadelfia, Stigsjö Längre fram i programmet kom det klipp i från en inspelning som SVT också gjorde i Filadelfia i Stigsjö. Från predikan där hade man klippt olika meningar och satser som också visades. Ja, på detta sätt gick det profetiska ordet ut till människor som satt framför TV-apparaterna och som vi vanligtvis inte nås av budskapet. Den dag vi återupprättar den eskatologiska, profetiska förkunnelsen i församlingarna blir vi också intressanta för människor utanför kyrkornas led. Det är nu stora möjligheter för församlingarna att visa att Bibeln har något att säga om denna tids händelser och vad de betyder. Låt oss inte missa att ta vara på detta!