Darwin och hans teorier I år är det 200 år sedan Darwin föddes och 150 år sedan hans bok ”Om arternas ursprung” gavs ut första gången. Det är alltså 150 år sedan Darwins bok utgavs. Under många år har alltså en slag sindoktringen pågått för att få folk att tro på Darwins teorier, men inte ens i sitt eget hemland har hans teorier lyckats få riktigt fotfäste. Den brittiska tidningen The Guardian gjorde en undersökning som publicerades i början av detta år. Den visade att endast 25 % trodde att evolutionen var det enda raka svaret på hur vår värld kommit till. Så många som hälften av de tillfrågade ifrågasatte Darwins teser. Svenska Dagbladet återger undersökningen den 2 februari under den talande rubriken: Evolutionen går inte hem i Storbritannien. Egentligen är inte resultatet så sensationellt, sällan har väl en förment vetenskap varit så dåligt underbyggd som denna. Då man undersöker teorierna blottas en mängd frågor som både motsäger dessa teorier och som visar på att det snarare är så, att fakta talar emot det som evolutionisterna för fram. Det är bara så att dessa argument mot evolution inte förs fram till gemene man., Gjordes det, så skulle säkert procentsatsen för dem som tror på Darwins teser, som The Guardian visar på, varit ännu lägre. Vi ger här en länk där man kan läsa om några av sådana argument: www.genesis.nu/faq/tioitopp_v2.htm Dessa faktaargument får man aldrig eller mycket sällan höra från dem som förespråkar evolutionsteorierna. Man undanhåller således denna information som talar emot dessa evolutionsteorier. Det kan knappast anses seriöst. Vi har ingen anledning att böja oss för dessa evolutionsteorier vars yttersta konsekvens är ett förnekande av Gud och att hans ord är sant. Här skall vi följa de modiga männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego som vi läser om i Dan. 2. De stod emot trycket och likriktningen på sin tid. I konfrontationen med Darwins lära prövas tron, tron på Gud. Det ligger mer i erkännande av darwinismen än många tror. Ett erkännande av den teorin är samtidigt ett förnekande av tron på Gud som skaparen, enligt hans ord. Det är viktigt att inse detta. Sadrak, Mesak och Abed-Nego stod fasta i sin tro och Gud belönade den. Gud kommer också att se till dem som inte viker sig i tron på Honom, i vår tid också. Stå fast i tron!

Äktenskapskris Nu har Sveriges riksdag bestämt sig för att ändra äktenskapsbegreppet, men Guds ord kan inte på något sätt ändras angående detta. Den 1 maj trädde riksdagsbeslutet i laga kraft om könsneutrala äktenskap. Oavsett detta beslut så är detta ändå inget äktenskap i Guds ögon. Gud instiftade äktenskapet mellan man och kvinna. Andra så kallade äktenskap är bara ”låtsasäktenskap”, ja rent av en styggelse i Guds ögon. Att ställa upp på denna nya typ av så kallade äktenskap, är bara att bekräfta sitt och samhällets avfall och förfall. Att bryta sönder äktenskapet som Gud har instiftat är allvarligt och får konsekvenser. Det är inte vi som dömer, det har vi ingen rättighet att göra, men Gud som har den rätten, har sagt i sitt ord: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.” Hebr.13:4. Det finns dock nåd och förlåtelse från Gud, men detta förutsätter naturligtvis att man inser att vad man gjort är synd, och att man bekänner den, inte försöka försvara den. Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud. Därför skall det försvaras och bevaras. Den som lever i samboförhållande kan inte heller säga att han eller hon försvarar äktenskapet, eftersom man valt en annan samlevnadsform än den Gud har förordnat. Det är dags att den gudomliga ordningen upprättas. Detta är skrivet i kärlek och omtanke.

Jesu ansikte på foto Att förlora ett barn är en oerhörd smärtsam upplevelse för föräldrar att genomgå. Läs här om hur ett par fick en oväntad tröst från Jesus själv. För ett antal år sedan fick vi i vår hand ett mycket gammal foto. Både fotot och berättelsen som vi fick del av var verkligen intressant och vi återger här berättelsen, tillsammans med fotot. På fotot ser man en svensk missionärsfamilj. Det är tagit i Kongo, där familjen var verksam. I faderns knä sitter deras lilla flicka, som dog en kort tid efter det att fotot hade tagits. Då föräldrarna återvänt till Sverige och framkallat filmen såg man att på den plats där den lilla flickan satt, kunde man se ett ansikte. Man tyckte sig ana Jesu ansikte, som det framställts på målningar som gjorts av honom. Då föräldrarna ser detta upplever de det som en tröst i sin sorg efter dottern. Kvalitén på fotot är inte bra, vi får tänka på att det är gammalt. En del som betraktar fotot ser kanske till en början bara Jesusansiktet, andra kanske bara flickan. Till hjälp kan vi nämna att flickan har en vit klänning, med en ärm som verkar sluta vid armbågen. Flickan har en stor vit mössa på huvudet och under den ser man nederdelen av ett starkt skuggat ansikte. Detta är nästan helt skuggat och svart på fotot. Den vita mössan å andra sidan motsvarar pannan på Jesusbilden och man ser hans ansikte, något snett framifrån. Till höger om flickan och mellan modern är det något slags buskage som på fotot framträder som håret på Jesus. Vi hoppas att Du kan se både flickan och Jesu ansikte.

Frälst och väckt genom drömmar Gud vill väcka människor till frälsning innan det är för sent, i och med att Jesus kommit för att hämta de som tagit emot honom till himlen. Här återger vi ett mejl vi fick om hur Herren väckte en man till frälsning genom några drömmar. Vi fick ett mejl till Flammor från någon vi inte känner. Personen ville berätta hur han blivit väckt och frälst genom de drömmar som han fick. Drömmarna handlade om att vi lever i tidens slut och att Jesus kommer snart. Så här stod det i mejlet: Mitt namn är Miguel. Jag blev frälst för ett år sedan. Tiden innan jag blev frälst vaknade jag upp kl 04.00 varje natt i två veckors tid. Drömmar som jag aldrig haft förut var i färskt minne då jag blev väckt, exakt 04.00. I drömmarna såg jag bl.a. hur stjärnor ramlade ner från himmelen och liknande apokalyptiska skeenden. Jag hade ingen kristen i min närhet och hade aldrig läst Bibeln. Därför begrep jag ingenting. Jag kände bara att det var dags att börja leva som varje dag var den sista. Den natten jag blev frälst kl. 04.00 sa jag i mitt inre ”Förlåt, förlåt mig för vad jag gjort”. Dagen efter började mitt nya lyckliga och meningsfulla liv med Jesus. Jag sa direkt efter frälsningsupplevelsen att det kändes som om jag kunde ha ryckts upp i rymden den stunden. Jag hade då aldrig hört talas om ett uppryckande av församlingen! Mitt liv har nu tagit en ny vändning. Anden bara pekar på bibeltexter om uppryckandet, att församlingens tid är slut och att vredens tid kommer. När jag läser bibeltexten kommer Anden över mig så det känns som stötvågor i ryggen och neråt. Anden manar starkt att uppryckandet av församlingen sker innan vedermödorna tar vid och det känns som det kommer att ske snart. Var därför beredda! Miguel

Jesusgestalter på foto Det finns människor som kan vittna om att Jesus har uppenbarat sig för dem. Kan uppenbarelser av Jesus även finnas på foton som tagits? Gud kan tala till människor på många sätt, så säger också bibelordet, Hebr. 1:1. Det kommer också med jämna mellanrum vittnesbörd om att så sker. Vi visar på denna sida ett foto som är taget av en USA-pilot under en flygning. Det som också är intressant i sammanhanget är pilotens upplevelse i samband med att fotot togs. Han berättar hur han upplevde en röst som sa till honom: ”Hämta kameran”. Rösten upprepade budskapet. Han funderade på vad han skulle ha den till. Vad var det för vits med att ta en bild av en svart natthimmel utan månljus? Då hände det – han stirrade, för han kunde inte tro sina ögon inför den uppenbarelse som tog form inför hans ögon. Han grep sin kamera och riktade den rakt ut genom cocpitfönstret och tryckte på avtryckaren. När han tagit fotot är det han såg borta. Vi visar också ett annat foto, taget i Vetlandas utkant. Här var det ingen röst som talade, men fotografen såg att det gnistrade till i björkriset, stannade bilen och tog bilden. Inget fanns på himlen när han tog fotot, men när han framkallat bilden ser man ändå en gestalt med huvudet nedböjt och konturerna av en vit mantel, såsom Jesus ofta avbildats. Vi återger fotografens berättelse här och fotot. ”Jag var ute i början på april och skulle ta en del bilder till sången `Ur Skaparens hand`. Det var tidigt på fredagsmorgonen, det var lite disigt, men jag hade en bildide´. Det var att skapelsen började just ur ingenting eller kanske ur droppen som hängde i björkriset…livets vatten… Jag stannade bilen vid vägkanten, för det gnistrade till i björkriset…ja, tänkte jag, en närbild på en vatten droppe…det får symbolisera livets början genom vår Skapare Jesus Kristus. Riggar upp kameran och tar bilder med min digitala systemkamera – 3-4 st och är nöjd med bilderna på mina vattendroppar som hade bildats av just ingenting. Packar ihop kameran och åker till min lillebror i Helsingborg. På kvällen samtalar vi just om upplevelser och fotografering. Då tar jag fram min kamera och min bror börjar titta på lite bilder som finns i kameran… Plötsligt säger han: Men titta det är ju Jesus på himlen. Får jag se säger jag. Jo, mycket riktigt på bilden ser man att Jesus vänder sig om och visar sitt ansikte, bara för att hjälpa mig att förmedla hur underbart det är att Jesus lever och att han visar sig på många vis.” Rolf Wahlström, Vetlanda Det finns flera intressanta foton där kameror överraskande fångat Jesusgestalter på bild och intressanta berättelser i samband med dem. Vi planerar att under året publicera flera sådana foton i Flammor.

Profetiska ordet aktuellt i media Det profetiska ordet blir alltmer aktuellt, inte minst i media återspeglas detta. I olika sammanhang har den profetiska aspekten på händelser i vår tid förts fram. Det finns nu ett växande intresse för det profetiska ordet och detta är av viktig att kyrkorna nu också tar vara på detta. Genom det kan vi ge vägledning och hjälp till människor som bär på frågor kring det som händer. Detta skulle också visa människor att vi har ett aktuellt budskap till vår samtid och skapa intresse för att lyssna till det. Den 8 november deltog biologen Stefan Edman, författaren Andreas Malm och Holger Nilsson i programmet Annas Eviga i SVT. Programmets underrubrik var: ”Varför låter Gud planeten gå under?” Programmet handlade om det stora globala klimathotet som bara blir allt värre. Den profetiska aspekten framkom i programmet och programledaren Anna Lindman Barsk hjälpte också till genom att citera den profetiska beskrivningen i Upp. där det står att solen fick makt att bränna människor. Hon riktade frågan till Holger om detta och svaret blev genom att nu ozonlagret blivit så förtunnat, så kan vi se profetian besannas. Det är nu hela 60 000 människor som årligen dör på grund av hudcancer som uppstår genom detta. I november hade Dagen en serie om miljön ur olika perspektiv. Tidningen anordnade ett debattsamtal på Liljeholmens folkhögskola. Det eskatologiska perspektivet blev där framlyft och tidningen publicerade den en stor del av detta samtal i en två-sidorsartikel den 25 nov i tidningen. Hela artikeln finns att läsa på denna webbadress: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160455 I tidningen Sändaren var i november ett reportage under rubriken ”Höstens finanskris – vad ska vi tro?” Underrubriken var: ”Fem röster med olika perspektiv på effekterna av börsoro och samhällskris”. Här fick vi vara den röst som gav uttryck för det profetiska perspektivet, där vi i kan förvänta ett kommande nytt ekonomsikt system, såsom profetian ger upplysning om i Upp. Intervjuad var också en teolog som inte hade någon profetisk vägledning att ge, utan istället gav detta besked: ”En historiskt orienterad exeget, bibeltolkare, ser Uppenbarelseboken som en skildring av romarriket som var härskarstat på 100-talet när bibelboken skrevs.” Till detta behöver vi göra en längre nödvändig kommentar. Uppenbarelseboken som ett profetiskt tilltal för den yttersta tiden, avfärdas alltså. Att tolka Upp. på detta sätt som företräds här av denne teolog är mer eller mindre förödande för den eskatologiska förkunnelsen i vårt land. Denne citerade teolog är även med och utbildar en del blivande frikyrkopastorer. Många har anammat denna förkunnelse om ett historiskt synsätt. Undra då på att det är så tyst om en levande förkunnelse om den yttersta tiden, tidens tecken och Jesu återkomst! De teologer som hävdar detta synsätt har inget tolkningsföreträde, absolut inte. Den bibelläsare som utan att fått sin bibelsyn begränsade till en skildring av 100-talet, kan mycket lätt konstatera att det som skildras i Upp. har aldrig ägt rum, varken på 100-talet eller under något annat århundrade. Upp. talar om hur Jesus kommer åter på himmelns skyar, vidare om den yttersta domen, om himmel och helvetes- tillstånd mm. Tror man också att detta skulle ha inträffat på 100-talet? Det innebär svårigheter att ha en sådan bibelsyn. Det innebär att man måste borttolka mycket som står in denna bok, och många av de uppräknande händelserna har ju liberala teologer lyckats tolka bort, i sin iver att ta bort allt som är obehagligt. När man idag från dessa håll talar om vikten av ”att tolka skriften”, så är det många gånger inte frågan om att tolka, utan att tolka bort. Den liberala teologin är i kris, många ser detta, oförmågan att inse det finns i största utsträckning hos dessa teologer. Det sorgliga är att de inte bara själva blivit offer för otrons gift, utan också alla som anammar detta. Hur sant konstaterar inte den kände författaren C. S. Lewis: ”Undermineringen av den gamla kristna tron har varit ett verk som huvudsakligen utförts av teologer.” Vad som sagt här om teologer gäller naturligtvis inte alla, undantag finnes. Det är inte heller för att nedvärdera en yrkesgrupp, utan för att medvetandegöra att attackerna på Guds ord kan komma från håll som man kanske inte har förväntat sig. Vi skriver inte detta för att bryta staven över någon, vi skriver detta i kärlek och i omsorg, för att det är hög tid att återvända till ett sunt bibelläsande i tro och inte i otro. Det är många som är oerhört tröttade på teologisk otroförkunnelse! Alla goda krafter i alla kristna sammanhang borde förenas i den kamp som Judas brev manar oss till: ”uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” Jud.v.3. Det är hög tid att röster höjs innan allt fler går under genom liberalteologins otro. Vi väntar på att röster höjs -att tiga är oansvarigt.

En miljard flyktingar? Vart är vår värld på väg? Kan det bli så illa att en miljard människor tvingas att bli flyktingar? Varningen kommer från FN:s klimatpanel. Världen står inför gigantiska problem, orsakade av de dramatiska klimatförändringar, som blir allt mer akuta. Forskare börjar ana vilka följder detta kan få för väldens befolkning. Här är ett av de senaste chockbudskapen: "FN:s klimatpanel varnar för att över en miljard kan tvingas fly på grund av klimatförändringarna". Detta uppger tidningen Dagen på ledarplats den 7 augusti 2008 och i rubriken ställs frågan: "Vart skall de ta vägen?" Frågan är berättigad, men inget svar finns att ge. Ungefär var sjätte människa på jorden kan ställas inför allvaret att behöva fly från sina hem! Världen går alltmer mot det kaosliknande tillstånd som Bibelns sista bok har gett oss en beskrivning av. Men vi behöver inte bara stå rådlösa inför frågan som ställdes på ledarplats. Herren har nämligen gett sitt svar för det folk som har det himmelska målet som riktmärke för sina liv. Jesus säger till dessa: "I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är." Joh. 14: 2-3. Jesus talar här om sin tillkommelse då han kommer att evakuera sitt folk till den plats han berett. Aldrig förr har väl dessa ord skänkt större trygghet än nu, i en värld, där människor ställs inför ett scenario att bli flyktingar, utan att veta vart man skall ta vägen. Budskapet om Jesu tillkommelse får inte längre förtigas. I ett tillstånd av ökande oro måste vi delge människor Guds räddningsplan för den yttersta tidens människor. Att inte göra det vore att svika vår uppgift.

Predikan om Uppenbarelseboken Johan Bonander Vi har fått oss nedanstående predikan tillsänt oss från Johan Bonander, präst i Östmark i Värmland. Det är en predikan som han höll nyligen i Norge: Dagens evangelietext här i Norge är från Uppenbarelseboken. I Sverige, på våra universitet och dess teologiska fakulteter lär man idag ut att Uppenbarelseboken är en bok skriven av en för oss okänd Johannes – alltså inte Johannes Sebedaios son, lärjungen, som det står i bibeln utan en annan man. Och vi vet inte vem det är. Vidare lär man ut att de bilder som denne författare använder är förtäckta kodord för en för honom aktuell situation dvs. det romerska imperiet i bortre Asien under 100-talet. Vidare att författaren använder en genre som då var vanlig och som kallas apokalyptiskt men som inte har ngt annat att säga oss om framtiden utan snarare utgör ett dokument av en kristen tolkning som sagt var aktuell för denne den för oss okände Johannes. Dvs. dennes farhågor och förhoppningar i denna tid. Jag vet inte hur diskussionen går i Norge men jag skulle tro att ni på universiteten handskas med Uppenbarelseboken på ett liknande sätt. På sätt och vis är en sådan läsning av Uppenbarelseboken lite av en befrielse för den här boken har verkligen missbrukats genom åren, inte minst under 1900-talet och den ena tokigheten efter den andra har tagit ett avstamp från denna bok i bibeln. Allt ifrån Jehovas vittnes lära om de sista dagars heliga, de 144 000 som alla är Jehovas vittnen till många sekter och predikanter som eldat och skrämt och domderat och där var och en varit övertygad om att nu imorgon kommer Jorden gå under och en ny himmel och en ny Jord kommer uppenbara sig. Det var i Sverige väldigt vanligt att man under andra halvan an 1900-talet hade många predikanter som sa att nu är det ändens tid och som till och med kunde ange årtalet. Men måste det vara så att en bok i bibeln - som uppenbarligen är så kontroversiell - antingen läses bokstavligt eller förpassas till en historielektion, en studie i hur man då såg framför sig räddningen från en förtryckande situation? Kan det rentav vara så att det här kan finnas en för oss viktig undervisning men att vi måste ta till oss den med förstånd, med ett kritiskt sinne? Låt oss undersöka detta. Och frågan är: Kan det trots dagens lärde vara så att Uppenbarelseboken kanske ger oss kodord och beskrivningar som kan vara viktiga för mänskligheten, ja viktiga för oss här idag? Som sagt - här tvistar verkligen de lärde och i vart fall i svenska kyrkan så är intresset för eskatologi – det vill säga läran om den yttersta tiden inte speciellt stort. Och jag tror att det är en motreaktion – det har varit så många dumma och felaktiga spekulationer genom åren så det verkar bäst att fokusera på det som ligger för handen; nästankärleken och ett levande trosliv. Men frågan är – hör inte just eskatologiska tankar till ett levande trosliv? För Jesus så var hans återkomst av den största teologiska betydelse, det var en grundbult i hans undervisning och för urkyrkan likaså. Och alla tog de fel på datum, Jesus också, ja verkligen, ja alla trodde de att detta skulle hända inom ramen för en eller två generationer. Det har nu gått många generationer sen dess och fortfarande så är vi är här – i samma gamla värld. Kan det vara så att i troslivet, i kontakten med visionerna och det eviga så är det väldigt lätt att ta fel på tid när detta sen översätts till vår tredimensionella verklighet. I Evigheten finns ju ingen tid, inte heller rum som vi tänker oss. Men – och detta är det centrala – kan det vara så att det beskrivits som en vision, som en bild, mycket väl kan vara sann ändå – men att den inträffar på ett vis som inte alltid är lätt att förutspå och som inte är linjär i tid eller rum? Ja jag tror att det kan vara så. I dagens evangelietext från Uppenbarelseboken 21 så möter vi sinnebilden av en omstart, Gud startar om och nu äntligen inträder freden och friden. Det är en underbar bild. Och en underbar vision. En vision som hållit många människor vid liv då de varit tvungna att leva under omständigheter och svårigheter vida värre än vad vi kan tänka oss. Varför har vi människor – många av oss – en sådan här arketypisk bild i oss om en tänkt framtid där fred och harmoni kommer att råda? Är de som har detta drömmare eller har Gud lagt ned en verklig bild av vad som ska komma? Om detta kan vi spekulera. Det som är intressant – men också skrämmande – den stund vi tar Uppenbarelseboken på allvar och inte bara ser den som ett tidsdokument över en förföljelsesituation i en del av Asien under 100-talet nedtecknad i en apokalyptisk genre av en för oss okänd Johannes och där det mesta handlar om det romerska imperiet utan just tror att denna bok kan ha ngt verkligt att säga oss idag – om det som ska komma- det är att det som ska föregå denna Guds omstart, denna framtidsvision av fred och harmoni är en tid av djupt mörker. Ibland undrar jag om det inte är det skrämmande i denna vision, denna bild som gör att vi behandlar Uppenbarelseboken så styvmoderligt, så svalt. Vad är det då som ska föregå den nya himlen, den nya jorden, hur ser situationen ut? Ja många uttolkare menar att Uppenbarelseboken skildrar en diktatur, en världsvid diktatur, ett Orwellskt 1984 där ingen kan lita på någon och där fruktan råder. Ja som det tredje riket men nu på en global nivå. Vad finns mer i skildringen? Ja det förutspås att pengar så som vi känner dem inte längre kommer nyttjas utan man kommer ha ett märke på antingen höger hand eller i pannan som fungerar som betalningsmedel. Johannes får starka varningar om detta märke – att om man accepterar det på eller i sin kropp så är man förlorad. Vilddjurets märke. Och så förutspås det geologiska och ekologiska förändringar och farsoter där den obalans i naturen vi idag får ta del av bleknar i jämförelse – alternativt skulle kunna vara ett preludium till vad som komma ska. Och så sist men inte minst så förutspås antikrist. Att det kommer framtida en person som besitter väldiga gåvor och förmågor och att detta framträdande kommer att ske just i en ti och i en situation där denne person får världens regeringar med sig att just bilda ett världssamfund – att detta kommer ses som det enda vettiga – ett fredsprojekt – men väl när detta är arrangerat så kommer det visa sig att detta gjordes för andra syften än fred – det gjorde för kontroll och utnyttjande av dig och mig. Sen vidare så förutspås det att många kristna kommer att vara motståndare mot dessa förändringar – man kommer motsätta sig att denne antikrist är en världsförbättrare varpå de kommer betraktas som bakåtsträvare, personer som inte gillar läget – och de kommer förföljas i stora mått. Det är lätt att förstå att vi inte vill veta av Uppenbarelseboken i just dessa avseenden inte är detta ett så särskilt trevligt scenario? Hur lätt är det så inte att förpassa det till dåtiden? Men har vi då reducerat något viktigt till hart när något oviktigt? Här måste det vara upp till var och en att göra en egen självständig bedömning. Om du i ditt hjärta känner att ja, det ligger något i detta, i denna bibelns bok, så kan det mycket väl vara ingen mindre än den helige ande så ger dig den signalen. Och då syftar denna bok till just det som författaren – i biblisk tradition Jesus älskade lärjunge Johannes – hade som syfte: att varna och göra den som lyssnar på texten vaksam på tendenser i tiden som kanske möjliggör ett scenario som detta. Många kristna höjer idag varningsfinger, ja sidor på internet, i bloggvärlden och i den engelspråkliga bokvärlden är fylld av förkunnare som menar att Uppenbarelsebokens mer mörka vision idag riskerar att uppfyllas. Och de pekar på de krafter som verkar för något som kan likna som en början till en världsregering – behovet av en new world order som inte minst bushadministrationen haft som ett mantra nu flera år och som sprider sig genom olika former av internationella Nätverk som Bilderbergergruppen och Trilaterala kommissionen – och dessa kristna förkunnare varnar också för de röster som nu höjs för att den bästa vägen ut ur den finansiella globala krisen är en ny ekonomi där nationalstatens roll är minimerad. Ett nytt globalt system. Och de menar att vilddjurets märke i teorin kan utgöra den chipteknik som idag finns och som lanseras runt om i världen. I USA lär det nu vara inte mindre än 20 stater där föräldrar erbjuds att operera in ett chip i sina barn för att på det viset kunna kontrollera var de finns. I England prövas samma teknik på brottslingar och i Barcelona har populära krogar denna möjlighet – här ges medlemmar förmåner om de låter chippa sig – billigare drinkar och en möjlighet at komma förbi i kön. Och de behöver inte ha några kontanter med sig. Det kusliga med det vilddjurets märke som skildras i Uppenbarelseboken – om vi nu översätter det till chip – är att det tycks dubbelkommunicerande. Den som får märket blir förlorad – hur kan man fråga sig. Tanke- och beteendekontroll? Jag vet inte men finns sådan teknik? Det finns de av dessa förkunnare som hävdar detta. Man kan läsa Uppenbarelseboken på ytterligare ett sätt – utan att antingen helt reducera texten eller ta den alltför bokstavligt - och det är att se den som en varning för hur lätt vi människor faller offer för negativa grupprocesser – hur lätt vi ger upp vår självständighet i vissa situationer, hur lätt vi kan hamna i situationer där vi accepterar tendenser – på en arbetsplast – i ett socialt sammanhang – i ett grannskap - där nyanser inte är populära och där våra liv ska vara strömlinjeformade med grannen, arbetskamraten och kritiska röster inte får höjas. Nej, alla ska liksom skratta på jasså – det vill säga kackla på utan att tänka. Det egna självständiga tankearbetet och de unika livsvalen blir ett hot. Men ja - det finns faktiskt reella tecken i tiden att vara vaksam på. Och därför ska vi ta Uppenbarelsebokens propå att vara vaksamma på allvar. Det kanske var just därför den skrevs? Detta är ju därtill ett av Jesus viktigaste råd till lärjungarna – vaken och bedjen. Var fredliga som duvor men listiga som ormar. Det intressantaste i Uppenbarelseboken är emellertid slutet – kaos och orättvisa och missmod i vilken form den nu än må vara i - är övergående. Det kommer komma en ny jord och en ny himmel. Jag liknar ibland skapelsen vid en bok – en bok som redan är skriven. Vi är mitt i ett dramatiskt kapitel men boken är redan skriven och den slutar väl. Uppenbarelseboken tecknar just den bilden. I evigheten så är ljuset det starka, är det som segrar och den kamp mellan ont och gott vi får leva mitt i - i det mellanmänskliga – i oss – som på en global nivå är lite av en illusion. Utgången är given. Ljuset har redan segrat över mörkret. Mörkret är en illusion. I ett större perspektiv finns det inte annat än som en skugga som sakta sveps bort – av en ny himmel och en ny jord. Halleluja. Amen.

Vi publicerar här den artikel från tidningen Dagen som var införd den 25 november: "" De möts på Liljeholmens folkhögskola. I det lilla samhället Rimforsa i södra Östergötland finns platsen för Sveriges första bibelskola med miljöprofil. Eleverna är unga människor som utifrån sin kristna tro vill ta sig an frågor om miljö och rättvisa. Dit kommer Holger Nilsson, redaktör för tidningen Flammor. Han ska möta eleverna för ett samtal om miljöengagemang i en tid som han menar är den yttersta. Vi får lyssna till en diskussion som rör sig kring frågan om hur man som kristen kan förhålla sig till klimathot, miljöförstörelse och skapelsen. Är det vår uppgift eller är det för sent att engagera sig? Engagemang Johanna: Det är en vanlig föreställning att religion inte hör ihop med politik eller ekonomi, och även att religion och miljö inte hör ihop. Men hela mitt liv ska tillhöra Gud, tycker jag. Då gäller det även mitt engagemang i andra saker än kyrkan. Annika: Att vara skapad av Gud och ha blivit kristen innebär ju även någonting för hur jag lever mitt liv. Det innebär även att det påverkar hur jag tänker kring alla de här olika områdena - politik, ekonomi och även miljön. Anna: Det handlar om att hela tiden i allt man gör tjäna Gud och följa Jesus. Johanna: Det är inte endast våra själar Gud bryr sig om, vi är även kroppar, och det vi gör här när vi åker bil påverkar om inte mig så i alla fall de kroppar som Gud bryr sig om i till exempel Afrika. Holger: Jag håller med er andra om att vi ska vara lärjungar, vi ska gestalta Guds rike och det finns ingen motsättning i detta. Men det handlar ju om en prioritetsfråga. När Bibeln i första Korintierbrevet kapitel sju säger att världen är på väg mot sin undergång så ska vi inte vi tro att vi kan rädda den undan denna undergång. Står det i Bibeln att jorden går mot sin undergång, så tycker jag att det är väldigt viktigt att prioritera vad vi sysslar med. Jag skulle inte syssla med äppelträd om jag visste att jorden skulle gå under i morgon. Johanna: Men det vet vi inte. Holger: Det vet vi inte, nej, men om vi gjorde det. Och jag menar att tidstecknen är så klara, klimatförstörelsen är bara ett av dem. Annika: Men ytterst sett handlar det inte om den yttersta tiden eller inte. Gud har skapat oss med en relation till naturen, och vi kan inte vara neutrala i det här. Antingen förstör vi jorden eller så strävar vi efter att leva i harmoni med den. Är det att ära Gud att förstöra Guds skapelse? Holger: Nej, verkligen inte. Jag vill inte att vi ska förstöra Guds skapelse. Och det hade inte blivit så om människan varit nöjd med sin levnadsstandard. Det måste till en förändring, en enklare livsstil. Annika: Jag tycker att kyrkan är dålig på att betona miljöfrågor. De har ju legat efter, när de egentligen borde gå före och visa på vilken skapare det är vi har. Anna: I samhället har det ju pratats mycket mer miljö, men i kristna sammanhang tycker jag fortfarande att det saknas. Holger: Men kyrkan har varit dåliga på mycket. Den kände teologen Karl Barth säger ju att eskatologin, läran om den yttersta tiden, kommer som en liten tunn del av de stora teologiska verken. Vi behöver få tillbaka det stora eskatologiska perspektivet. Johanna: Vi måste ju se att vi fått den tiden vi har av Gud och under den perioden måste vi leva på bästa möjliga sätt. Då handlar det om att ära Gud, att leva det liv jag har här och nu och det påverkar alla andra här och nu. Holger: Javisst, det menar jag också. Det jag menar är att det eskatologiska perspektivet inte gör oss till sämre kristna, det gör oss till bättre kristna. Vi blir mer engagerade . Johanna: Nu. Holger: Nu, ja. Johanna: För mig handlar det om att jag vill få hela världen att lyssna på evangeliet. Och därför vill jag både prata om Jesus, men också visa på den fantastiska skapelsen. Det är ingen som lyssnar på mig om jag bara sitter ner och säger "... tro på Jesus, tro på Jesus, tro på Jesus". Yttersta tiden Holger: När vi talar om de här frågorna missar vi ofta synen på hur det kommer att sluta. Vi har ju så att säga facit i hand i det profetiska ordet. Och det är viktigt att vi har med själva slutperspektivet, det eskatologiska perspektivet. Vi är så fixerade vid denna världen så att vi glömmer bort tidsperspektivet. Anna: Jag är inte så säker på att det här är den yttersta tiden. Jag är faktiskt inte alls inne på det. Det som jag ser i klimatförändringarna tycker jag inte är så dystert som en del säger. Jag tror att vi kan lösa klimatkrisen med Guds hjälp. Johanna: Ja, det står ju i Bibeln att folk kommer att lida otroligt mycket. Och det ser vi ju också, men det är också tydligt att vi inte kan veta när den yttersta tiden kommer. Det står inte i Bibeln heller att vi ska ta hand om jorden fram till den yttersta tiden, men sen kan vi strunta i det. Holger: Nej, vi kan inte säga i år eller i morgon kommer Jesus tillbaka och upprättar sitt paradis. Men vi har fått olika tecken som vi kan tyda så att vi ska förstå när vi lever i den yttersta tiden. Jag ser det som min uppgift och kallelse att få folk att verkligen inse det. "Vi lever i den yttersta av tider", skriver en professor och författare i Expressen. Det finns inget hopp, säger han, så vad kan vi göra. Den här mannen förkunnar samma budskap som jag, det vill säga att vi lever i den yttersta tiden. Anna: Det handlar om att leva hela sitt liv efter Kristus och ha ett engagemang för människor och för hela skapelsen. Det hänger ihop. Holger: Ja, vi ska engagera oss för människan och hennes situation, naturligtvis. Och det är väl precis det som missionsarbetet gått ut på den senaste tiden. Men det har blivit väldigt mycket hjälpverksamhet, men väldigt lite evangelium. Där har vi kommit på slagsida, vi måste ha med evangeliet i det hela. Stora undersökningar visar att väldigt många är oroade utifrån det som händer med klimatet. Bibelordet stämmer så mycket överrens med det som händer just nu, och det är därför väldigt många lyssnar till mig när jag talar om de här sakerna. Johanna: Det går att styrka vad som helst om man drar ut bibelord. Men jag tycker att det är viktigt att man ser helhetsperspektivet. Man kan inte titta på bara en vers, man kan inte se till smådelar. Annika: De apokalyptiska texterna kan man inte tolka så bokstavligt. Kristna i alla tider har förstått Uppenbarelseboken som att Jesus kommer tillbaka nu, vi lever i vedermödan nu. Man säger att det är bara att läsa som det står, det är ingen fråga om tolkning. Men då lurar vi oss själva att vi inte har gjort en tolkning, därför att vi har föreställningar som gör att vi läser in saker. Holger: Talar man om tolkning talar man också om borttolkning. Man väljer att tolka bort det som man finner obekvämt, som man inte vill höra. Det är den försvarsmekanism vi människor har. Man säger att man tolkar saker för att inte ta till sig det som står. Vi behöver ställa oss i en profetisk ställning i dag, vi lever i en Noa-tid. Noa gick inte bort och odlade rabatter, han spikade på arken. Han sa åt människorna att komma med. Anna: Och också alla djuren. Inte bara människorna. Holger: Ja, och alla djuren också. Men människorna hörde inte hans domsbudskap, de tog inte det till sig. Det är precis som i svensk kristenhet i dag, man tål inte att höra ett allvarligt budskap utan det ska vara smekningar med hartassen. Skapelsen Holger: Om man upplever att man vill engagera sig för miljön, och upplever det som sin kallelse, så ifrågasätter jag inte det. Men det finns ingen kallelse som står över den som Jesus har gett oss. Den handlar om att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Anna: Jag tror inte riktigt att man kan göra en sådan uppdelning. Man kan inte välja bort skapelsen, utan allt måste hänga ihop. Man kan inte gå till folk som drabbas av klimatförändringarna och predika evangelium för dem, om vi inte samtidigt försöker hjälpa dem i deras situation. Johanna: Hinner de dö innan man når dem är ju det inte så stor mening. Annika: Jag läser i Markusevangeliet: "Gå ut och förkunna evangeliet för hela skapelsen." Budskapet, evangeliet, är en räddning inte bara för människorna utan det är också ett glatt budskap för skapelsen. I första Mosebok står det ungefär att vi är skapade till Guds avbild för att vi ska ta hand om skapelsen. Holger: Men skapelsen är fördärvad. Människan har genom syndafallet förstört paradiset, och skapelsen är lagd under förgängelsen, det vill säga - den kommer att gå under. De förändringar som krävs för att rädda jorden kommer aldrig att kunna genomföras, därför att det krävs så stora förändringar av vår levnadsstandard. Ingen regering i världen kommer att våga göra förändringarna. Det var som den gamle Bush sa: "... allt är förhandlingsbart, bara inte den amerikanska livsstilen." Anna: Han är ju inte president längre. Det är faktiskt konferenser på gång, bland annat i Köpenhamn, där man ska ta nya beslut och målsättningar. Där vill man sikta på att hejda temperaturförändringarna till 2050. Det är ju alla överrens om. Holger: Vi vet ju att alla hyllar skapelsen. Lyriken och poesin handlar om det och alla tycker om att vara i naturen. Men det har nästan blivit en osund skapelsetillbedjan som också har trängt in i kristna sammanhang. Många hyllar och talar om skapelsen och säger att den är så fantastisk, men struntar fullständigt i vem som har gjort skapelsen, Gud. Annika: Och det ekologiska perspektivet går igenom hela Bibeln. Vi har ofta förbisett det för att vi är så färgade av olika saker. Johanna: Men i kyrkan har folk sett mer till det andliga, men nu när det är en sådan situation när det materiella, skapelsen, far illa så måste vi öppna våra ögon för att det också hör till frälsningen. Vi måste se till båda, och vi predikar ju både genom ord och handlingar. Holger: Javisst, vi är rörande överens på många punkter här. Du sa att det ekologiska perspektivet går genom hela Bibeln, men det gör ju även det eskatologiska. Jag kan väl säga att det finns nog inte mer än en handfull eskatologiska förkunnare i detta land. Däremot har vi väldigt många ekologiska förkunnare. Så det jag efterfrågar är en balans. Johanna: Gud skapade världen, och Gud skapade oss. Varför gjorde han det? För att vi skulle ta hand om skapelsen, och ta emot frälsningen för hela skapelsen. Genom syndafallet finns det också en brustenhet i hela skapelsen, vi har gott och ont i oss. Men det handlar också om frälsningen genom Jesus Kristus, och genom den kommer vi att bli räddade. Man måste ha hela bilden. Deltagare: Johanna Hadin. Ålder: 20. Från: Vänersborg. Går på linjen därför att: Jag vill lära mig teoretiskt kring miljöfrågor utifrån ett teologiskt perspektiv. Annika Wilzén. Ålder: 19. Från: Rimforsa. Går på linjen därför att: Jag är intresserad av frågor om miljö och rättvisa och jag tror att Gud är det också. Anna Blomgren. Ålder: 20. Från: Göteborg. Går på linjen därför att: Varit engagerad i miljö¬frågor tidigare, och nu vill jag lära mig hur man tänker kristet kring det. Holger Nilsson. Ålder: 59. Från: Vetlanda. Ger ut tidskiften Flammor därför att: Världen över predikas budskapet om Jesu andra tillkommelse. Vi vill med vår tidning vara en röst i denna stora kör.