Vi är tacksamma för att detta program sändes i veckan.

Alice Teodorescu Måve är en av Sveriges främsta debattörer. Kanske den främste när det gäller att lyfta fram och förklara för folk hur judarna kämpar för sin överlevnad. När de gör det blir de kritiserade i media. Här fick dock det komma en röst som med intellektuell skärpa och frimodighet klargjorde judarnas situation.

På denna länk kan du ta del av programmet: 30 minuter – Alice Teodorescu Måwe, EU-parlamentariker (KD) | SVT Play

Alice har offentligt sagt att hon inte tror på Gud, men Gud tar vem som helst när de tiger som skulle tala. Hon blir ofta intervjuad för hon vågar stå för det som hon säger. Det har resulterat till att hon måste ha personligt skydd och leva med det.   

Hade pastorer och präster haft hälften av den frimodigheten hade vi fått tillbaka mycket av den  frimodigheten som fanns förr i församlingarna.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

Nu är det klart vad Ryssland har gjort – och mer kommer.

För några dagar kom avslöjandet. Så här skriver Expressen: ”Våren 2025 attackerades ett värmeverk i Västsverige av pro-ryska hackare. Men de var inte ensamma utan kopplade till rysk underrättelse- och säkerhetstjänst, upptäckte Säpo. Syftet var slå ut värmeverket. 

Den attacken – som misslyckades – illustrerar att det cyberkrigande Ryssland har börjat använda nya, mer aggressiva metoder. Det handlar inte längre ”bara” om överbelastningsattacker. Man vill slå ut så kallad kritisk infrastruktur, det vill säga allt ifrån energiförsörjning till vatten och avlopp, transporter, IT, sjukvård, samhällsskydd och finanssystem.

Det ryska agerandet har blivit ”mer riskfyllt och vårdslöst”, sammanfattade ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, M, under en presskonferens i onsdags. 

Skulle värme, vatten eller el slås ut kan konsekvenserna bli potentiellt livsfarliga, utan att en enda rysk drönare har skickats mot Sverige. Cyberförsvar är på blodigt allvar.

Vi förväntar oss att hela samhället höjer garden, säger civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin. Ta det på allvar. Putin slipar sina knivar.”

Konsekvenserna kan alltså bli potentiellt livsfarliga, så sa alltså Bohlin. Det är alltså krigföring emot svenskar som Ryssland börjat på detta sätt. Det kan också gå vidare med rent militärt angrepp också. Detta kom som en varning från Sveriges överbefälhavare Michael Carlson samma vecka som det som vi läser här ovan.

Se skärmdumpningen längst ner från Marcus Oscarssons webbsida. Så här kan man bland annat läsa på hans sida: ”ÖB menar att en obehaglig operation snart kan ske i Östersjön.

Överbefälhavaren Michael Claesson slår larm om att en allvarlig upptrappning i Östersjön kan vara nära förestående. Enligt ÖB kan en farlig militär operation i Östersjön äga rum ”när som helst”.

Kan slå till småskaligt – som ett test. Sverige förbereder sig för ett scenario där Ryssland genomför en mindre ockupation i Östersjön, rapporterar Kyiv Post. Enligt svenska ÖB kan Ryssland ta kontroll över en ö – för att testa Natos svar.” Slut citat.

Vi citerar igen vad som sägs här: ”en farlig militär operation i Östersjön äga rum ”när som helst”. Det är vad vår högste inom det militära säger och har insikt. Mer än alla ljusblå optimister och sovande kristna som aldrig låter sig varnas.

Din reaktion på det som du har läst här kan vara en fingervisning om du tillhör någon av dessa grupper.

Nu är det högt tid att både inse det och att bryta sig loss från ett osunt beroende.

I vår förra artikel skrev i om vitt snus. Detta är ett av djävulens sätt att inte minst göra ungdomar beroende av snus. Ett annat är att använda sociala medier – och det gäller inte heller bara ungdomar.

Vill man hela tiden förstöra sin livsrytm, då är det ett effektivt sätt att se till att man får sådana. Det är bara ett sätt att bli stressad och beroende av ständigt på sådana.  

Så här skriver läraren Mats Wallon i Dagen: ”Statiska undersökningar, och egna små undersökningar med mina elever, visar att de tillbringar i genomsnitt sex och en halv timme per dag vid skärm. Det är alltså en fjärde del av dygnet!!! Det är ett otroligt dåligt sätt att använda tiden!

Om en människa blir 80år skulle det innebära att 20 år gått åt till att surfa på sociala medier! Vi har bara ett liv och det är att förslösa livet.

Enligt Kairos Future har andelen unga svenskar som beskriver livet som meningslöst fyrdubblats sedan 2003. Fyrdubblats! Ungefär sedan 2003 har detta med sociala medier och användandet av telefonen fått genombrott i människors liv. Det är ingen vild gissning att denna meningslöshet kan till delar kopplas till att man använder ungefär en fjärdedel av sin tid – till just det som är meningslöst – det blir följden av att livet upplevs som meningslöst.

Från artikeln i Dagen citerar vi: ”Men utvecklingen har tyvärr visat på baksidor. Meta och Google har i amerikansk domstol dömts att betala skadestånd för att de inte varnat för att deras tjänster är beroendeframkallande, och i Australien och Frankrike har man förbjudit användning av sociala medier för barn under 15 år.”    

Det handlar alltså om beroendeframkallande! Det inser inte alla! Man blir alltså beroende av att hålla på detta surfade. Självfallet gäller det också vuxna – ÄVEN KRISTNA.

Det är dags för ett uppvaknade och en omprioritering av hur vi använder vår tid.

Detta med att vara beroende och binda upp människor, det är djävulens verk för att tala klarspråk. Det är så betecknade att det är just det som är skadligt för människan som det handlar om på beroendeområdet, alkohol, droger, rökning, snusning, porrberoende o s v.

Till detta kan ses att djävulen vill stjäla människors tid från det som är nyttigt, då är sociala medier och att surfa runt med telefonen ett sådant instrument.

Jesus säger om sig själv Guds son: ”Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.” Joh 8:36.

Alltså: ”gör er fria”. Be om befrielse från vad du än är bunden av – om du verkligen vill det så kan Jesus göra dig fri.

Dags att ryta ifrån och agera emot detta som snärjer in inte minst unga i ett beroende.

Ett ganska nytt medel har nu lanserats som gör att brukarna kommer att bli starkt beroende av detta vita snus.

Den introduceras på ett smart och tilltalande sätt, ungefär som godis. Bilden här ovan ser ut som en godisbutik men är en butik för vitt snus i Stockholm. 

Fakta om det via snuset är att det tillverkas genom att nikotin - som utvunnits ur tobaksplantan och är giftigt och starkt beroendeframkallande. Det blandas med ämnen som ger en smak som kan vara tilltalande, men som ger ett beroende som är svårt att bryta. Man kan tala om ett förförande.

Dessutom kan man bli förgiftad. När det gäller möjliga och inträffade förgiftningar av vitt snus har dessa fyrdubblats sedan 2022.

Snuset innehåller inga tobaksblad, vilket brunt snus gör. Men det kan innehålla mer nikotin, 1,5-16,5 milligram.

Enligt siffror från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) använder numera åtta procent av alla svenskar vitt snus på daglig basis.

Allra vanligast är det vita snuset bland unga. År 2024 uppgav en fjärdedel av de mellan 17 och 29 år att de hade snusat vitt den senaste månaden.

En uppskattad försäljning för 2025 i Sverige handlar det om en kvarts miljard!!!

Tolv EU-länder, plus Norge, förbjuder eller planerar förbjuda vitt snus. Det säger en hel del om hur allvarligt länder ser på detta vita snus.

Det är dags att varje enskild också inser allvaret av ett livslångt beroende. Håller du på att använda vitt snus – se till att du slutar med det – det kan vara svårt, men desto längre du använder det blir det bara allt svårare att sluta.

Tilltalande ser det ut – förföriskt är vad det är. Det är till rikedom för tillverkare – ynkedom för brukarna! 

Mathilda Nordenvall predikar i Pingstkyrkan Överhörnäs.

Ibland blir man överraskad tacksam då man får höra en levande och rannsakande predikan. Så blev vi när vi fick tag och del i denna predikan. Lyssna till den och bli berörd: Påskdagen: Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus

Får vi många sådan här unga, frimodiga och tydliga förkunnare i vårt land – då finns det verkligen hopp för församlingarna. Må vi stödja sådana redskap och be för att fler blir uppresta för att predika med levande budskap och hängivna hjärtan. Då blir det inte att man sitter av en predikan och går hem likadana!

I en osäker tid med skakningar i tillvaron är det dags att vända sig till Gud.

Via denna länk kan du lyssna till predikan: SKAKNINGAR - Holger Nilsson - Vetlanda Friförsamling

Lyssna, grips och bli berörd!

På denna länk kan du ta del av dessa väckelsesånger: Sånger i aftonskymning med Christina Imsen | Svenska lovsånger

I vår tid behöver vi mer av sånger med väckande budskap som påverkar.

Avgörande ödesval söndagen den 12 april!

Så här skriver Staffan Heimersson: ”Medan hela världen i virrvarr röstar ett till vardags obetydligt land – dess folkmängd är inte större än Sveriges – fram sitt parlament och ledarskap.

Klyschan ödesval har för en gångs skull giltighet när Ungern nästa söndag väljer mellan den folklige nynationalistiske autokraten och kleptomanen Viktor Orbán, 62, som styrt i 16 år som stöds både av Vladimir Putin och Donald Trump, och utmanaren, mittenmannen Péter Magyar, 45, en jurist och EU-parlamentariker.

En seger för Orbán kan inte uteslutas. Den skulle innebära att en ny järnridå sänker sig genom Centraleuropa. Öster om ridån finns då Putin-beundrande och Rysslands-vänliga länder som Ungern, Slovakien och Tjeckien. Dessa var fram till kommunismens kollaps 1989 Moskvas och stalinismens satellitstater. 

Det är i Ungern som bilden ska klarna. Ska Putins styrka öka? Ska EU bli ännu mjukare i knäna? Vi vet inte. Men vi erinrar oss den brittiske historikern Alfred Toynbees konstaterande: ”Civilisationer dör inte av mord. De dör av självmord.”

Orbans uttalande till Putin säger allt: ”Jag står till er tjänst”. Att stå till tjänst för massmördaren Putin säger allt om Orban. Vi kanske börjar förstå hur viktigt valet är den 12 april. Valet berör hela Europa som det är sagt.

Angående Orban skriver Heimersson: ”Men han kommer aldrig erkänna sig besegrad. Han kommer att vara som Trump när Biden vunnit valet 2020. Kanske blir det en statskupp.”

Som om inte detta vore nog i dessa dagar så är det också avgörande förhandlingar om Mellanöstern. Så här skriver Johan Mattias Sommarström i Aftonbladet: ”Miljontals människors liv runt om i Mellanöstern hänger på samtalen, liksom världsekonomin. Det står med andra ord extremt mycket på spel. Regionen och världen håller andan, tuggar nervöst på naglarna i väntan på besked om krig eller fred.

Det är oerhört mycket som står på spel nu när USA och Iran ska träffas för fredsförhandlingar. Lyckas länderna kan det bli en permanent lösning på konflikten. Men om de misslyckas kan kriget komma att återupptas.”

Framtiden står på spel i dessa dagar, avgörande dagar. Som vi ser längst ner på skärmdumpningen från Aftonbladet: Världen håller andan.

Som vi skrivit förr – vi måste vara beredda på allt. Har man allt klart med Gud så är det en trygghet när världen skakas och framtiden är osäker.  

Ta del av den hemlöse Davids liv.

Jönköpings-Postens reportage borde många läsa: ”Han syns i stadens brus, men tillhör ändå en annan värld. Hemlöse David, 43, är en av omkring 30 personer som lever på Jönköpings gator.

För JP berättar han om den desperata jakten på nästa dos, nätter på kalla betonggolv och dömande blickar från förbipasserande. Men också om drömmen att en dag få börja om.

David drar igen porten så försiktigt han kan. Ljudet av låset som klickar ekar i det annars tysta trapphuset.

En våning ner breder han ut sin jacka på det stenhårda golvet. Här, i skuggan mellan två våningsplan, syns han minst. Det är här han ska sova i natt.

Bredvid sig ställer han ryggsäcken och sin plastflaska med saft i.

I huset bor mest pensionärer. På kvällarna är trapphuset nästan alltid tomt. Inga snabba steg uppför trapporna, inga dörrar som slår. Bara det svaga surret från elementet längs väggen.

David sträcker ut sig på golvet, viker ihop jackan till en kudde och låter kroppen vila mot den kalla betongen. Det tar bara några få minuter innan han somnar.

Kanske får han sova här ända fram till morgonen.

Kanske väcks han mitt i natten av steg i trappan och en röst som säger åt honom att försvinna.

Förra natten hann han bli avhyst från tre olika trappuppgångar innan solen gick upp.

David har precis hunnit fylla 43 år, och har levt i bostadslöshet sedan han kom till Jönköping för två år sedan.

Det var aldrig så här han trodde livet skulle bli.

Som ung gick han och vännerna förbi parkbänkarna där stadens trasiga liv utspelade sig. De såg männen med ölburkar i händerna och dömde dem snabbt. – Vi sa till varandra att: ”Där ska vi aldrig sluta”. Men ja, det är där man hamnar…

I dag möter han dagligen samma dömande blickar. När någon på trottoaren plötsligt byter sida för att slippa möta hans blick beskriver han hur något inom honom krymper. Han säger att han förstår rädslan – men varje gång det händer känns det som om en liten bit av hans själ försvinner.

– Det gör ont att veta att människor ser något i mig som inte finns. Ursprungligen kommer David från Falun, men när samtalet glider in på hans bakgrund blir han tyst och blicken förändras. Det är minnen som river upp gamla sår. – Jag kommer från en trasig bakgrund, konstaterar han.

En uppväxt med alkoholiserade föräldrar. År på barnhem och ungdomsanstalter. Och droger som kom in tidigt i livet.

Ett av Davids allra första minnen utspelar sig i ett trapphus, inte olikt det han nu använder som sovplats.

Han tror att han var tre, kanske fyra år gammal. Föräldrarna hade fest. De drack och ville inte bli störda. Så de skickade ut honom i trapphuset. Där fick han sitta och vänta.

David beskriver hur han redan som barn fick bära sina föräldrars skam på sina axlar.

På skolgården blev han deras försvarare. Han hamnade ofta i bråk – inte för sin egen skull, utan för deras. – Och på den vägen är det. Det var min start här i livet. En väldigt obalanserad, stökig och otrygg sådan.

I dag lever inte Davids pappa längre och han har knappt någon kontakt med vare sig familj eller vänner från förr.

David säger att hans liv kan delas in i olika episoder. Varje kapitel har haft sin egen form av stökighet. – Jag har jagat kärlek i form av gemenskap i olika kriminella grupperingar. Jag var beredd att göra vad som helst för att bli accepterad och få det där som jag aldrig fick från min egen familj.

För några år sedan inträffade det som blev droppen för David. Hans flickvän avled i en överdos, och än i dag har han svårt att tala om det som hände.

Han lämnade allt och gav sig av. – Jag gjorde kaos i varenda stad jag passerade och var helt hänsynslös. Jag var vilsen och i totalt mörker.

Av en slump hamnade han i Jönköping. Varför kan han inte riktigt förklara. – Jag vet inte vad som gjorde att jag blev fast här. Första kvällen var jag så hög på amfetamin och kokain att jag vinglade runt på stan i bar överkropp och med en sko – på fel fot. Polisen plockade in mig två gånger under samma dygn.

Hur livet hade sett ut med andra förutsättningar kan David bara spekulera i. – Mitt liv hade kanske varit bättre, eller så hade jag suttit här ändå. Jag har ingen aning. Men jag vet att min känslomässiga problematik kommer från den otrygga miljön i min uppväxt. Jag har än i dag väldigt svårt att hantera känslor.

David menar att hans drogmissbruk till stor del bottnar i en oförmåga att hantera just starka känslor. Han introducerades för substanserna redan som 15-åring. – Där och då kände jag lycka för första gången i mitt liv. Det var en frigörelse från all den där skiten jag befann mig i. Jag hade ingen aning om vad det skulle innebära flera år senare.

Sedan dess har David jagat den där känslan. Om och om igen.

I jakten på att finansiera sitt missbruk har han gång på gång hamnat i kriminalitet. Genom åren har det lett till ett flertal fängelsestraff.

Främst har det handlat om stölder och narkotikabrott. Under en period sålde han även droger.

Det sistnämnda har han slutat med. Han säger att han inte vill vara orsaken till att en annan människa hamnar i missbruk.

Vi har träffat David vid flera tillfällen. Den här kvällen möts vi på Frälsningsarmén, en av få platser i Jönköping där han känner sig välkommen. Han har precis fått i sig en bit mat och är redo att ta med oss ut i sin verklighet.

Dagarna ser nästan alltid likadana ut, berättar David. Först frukost hos Hela människan. Sedan börjar den där jakten.

För att stilla sitt drogberoende behöver han omkring 1 500 kronor varje dag – pengar som han menar nästan bara går att få fram genom stölder, i hans situation. – Jag hinner inte stanna upp överhuvudtaget. Det var till och med stressigt att ta mig hit i dag och jag fick avboka vissa grejer för att kunna träffa er.

Stölderna sker oftast i butiker, men aldrig direkt mot en annan människa, säger David. Han vill göra så lite skada som möjligt, och ibland låter han samvetet styra honom mer än hungern.

I vissa butiker har han lärt känna personalen – där har han inte hjärta att stjäla längre.

– Ibland sätter min empati käppar i hjulet för mig. Den kostar mig mycket i den miljön jag lever i.

Helst av allt vill David bli drogfri. Han har tappat räkningen på hur många gånger han knackat på hos avgiftningen utan att få någon hjälp. – De har inte gett mig ens en läkarundersökning, trots att jag har sagt att jag har kramper.

Att sluta med droger på egen hand är omöjligt, menar han.

Vi rör oss mot Juneporten och resecentrum där David stannar till för att röka några cigarettfimpar som han plockar från marken. – Det här är ”heavy hemlöshet”, säger han skämtsamt. Men blicken är allvarsam.

På axeln bär han en ryggsäck. I den finns lite extrakläder, en tandborste och en bultsax. De gånger vi tidigare har mött David har han burit slitna gympaskor utan snören. Han har sagt att snören ändå inte fungerar – fötterna svullnar av allt gående.

Men den här kvällen sitter ett par nya skor på fötterna. Dessa har han fått från organisationen Hela människan. – De är änglar för mig, säger han och syftar på personalen där.

Hungern är en ständig följeslagare i livet som hemlös, berättar David. Måltiderna är få och långt från självklara. – Det är brutalt i vissa lägen. Det har hänt att jag har stått och ätit i soptunnor för att jag är så hungrig. Jag kände mig väldigt smutsig i det – men det har hänt.

Han konstaterar att hungern kan driva en människa till galenskap, och att det gör ont bara att minnas de stunder då det faktiskt har gått så långt.

David berättar att han har en handfull gömställen runt om i Jönköping, där han förvarar sina personliga tillhörigheter. Han visar oss ett par av dem.

I en företagscontainer, full av skräp, rotar han fram en kartong med några av sina ägodelar. Där ligger några klädesplagg, en musikspelare och ett par ölflaskor som han planerar att sälja.

I ett sopkärl i andra änden av centrum har han gömt en jacka. – Jag brukar byta kläder två-tre gånger om dagen, säger han. – Det är ett sätt att försvåra polisens arbete. Det blir svårare att identifiera mig.

Under sin första tid i Jönköping, berättar David, hände det ofta att polisen tog hans ägodelar i beslag. Men när det visade sig vara svårt att bevisa vad som var stulet fick han tillbaka dem.

I dag menar han att polisen sällan bryr sig. – De orkar inte bemöda sig. Det är bara onödigt jobb för dem.

Vänskapsrelationer på gatan beskriver David som flyktiga och osäkra. Den som är vän en dag kan bli fiende nästa, och konflikter slutar ofta med slagsmål. – Det låter jävligt illa, men man blir väldigt avtrubbad av att leva i det här så pass länge.

David uppskattar att han har ett tiotal trapphus som han kan koden till i centrala Jönköping.

När vi tar oss mot Östra centrum pekar han ut vilka portar han brukar sova bakom, samtidigt som han beskriver för- och nackdelar med varje adress.

Plötsligt stannar han till. – Jag låter som en mäklare, säger han med ett skratt.

Leendet bleknar dock snabbt och ersätts av ett tankfullt ansiktsuttryck. – Visst är det tragiskt? Medan andra människor värderar bostäder efter antal rum och utsikt, bedömer jag dem efter tillgång till element, hur tyst det är på natten och risken att bli utslängd, säger han.

David upplever att han har hamnat mellan stolarna i systemet. Han saknar id-kort och är inte skriven i Jönköping, men menar att vistelsebegreppet borde ge honom rätt till hjälp ändå.

– Jag är i ett missbruk och är brottsaktiv. När jag sträcker fram min hand och vill ha hjälp att sluta – hur kan man då neka mig? Jag förstår inte det.

Trots att världen runt honom ofta känns kall och ogästvänlig påminner han sig själv om att det finns människor med hjärta som vill väl – människor som bryr sig.

När vi frågar David om han har någon att vända sig till nämner han två namn utan att tveka: Micéla på Frälsningsarmén och Cornelia på Hela människan.

Klockan närmar sig elva på kvällen, och David känner hur ögonlocken blir tyngre. Natten kryper på – liksom kylan – och jakten på en plats att sova på blir brådskande.

Ikväll får det bli en adress på Väster.

David bär på smärtan av sin tillvaro, och nämner upprepade gånger att han vet att hans bara uppsyn får människor att dra sig undan. – Det är ingen vacker syn att stöta på mig i en trappuppgång, säger han samtidigt som han slår sig ner på stengolvet. – Min avsikt är absolut inte att skrämma någon. Det gör ont i mig varje gång det händer.

Vissa människor låter David sova kvar i trapphus, så länge han lovar att inte stöka ner. Men när någon ber honom att gå – då går han. – Jag sätter mig aldrig på tvären. Jag bråkar inte. Jag ber om ursäkt, för jag förstår dem, säger han och tillägger: – Men när jag går, så letar jag upp ett annat trapphus. Och så ser det ut hela tiden. Det finns inget trapphus jag inte kan ta mig in i.

När vi frågar David hur det känns att öppna upp och dela med sig av sitt liv blir han eftertänksam. – När vi pratar om vissa grejer blir det väldigt känsligt för mig, speciellt när vi kommer in på min bakgrund och familj. Men det är nyttigt också.

Han säger att hans förhoppning är att fler ska få upp ögonen för verkligheten bakom bostadslöshet och missbruk – inte minst de som arbetar med frågorna. – Det kommer fortsätta finnas människor som jag, och de kommer behöva hjälp precis som jag. Kan jag genom min historia bidra till att någon annan får mer stöd så känner jag att jag har gjort mycket.

Trots allt ser David ett svagt ljus i tunneln. Mörkret är fortfarande dominerande, men tron har hjälpt honom att hålla modet uppe. – Kanske är den här resan nödvändig för mig, funderar han.

Det han önskar mest av allt är enkelt: Att få åldras med värdighet. – Mitt uppror är nedlagt, det här är bara efterdyningarna. Jag vill få ett bra liv. Jag vill kunna ha ett jobb, betala skatt och hämta ut min första lön.

– Jag är skyldig vissa människor från mitt förflutna att fixa till mitt liv.”

Text: Alexandra Locking Foto: Robert Eriksson.

Tack Jönköpings-Posten för detta viktiga reportage för vad som pågår på samhällets baksida. Vi publicerar detta här för att vi vill mobilisera förebedjare för denne David. Bed att han blir frälst och fri från droger och att han får en bostad. Amen!

I vår förra artikel handlade det om samboskap som ett tecken på avfall. Ett annat tecken på det är när kristna sysslar med porrtittande.

Så här är texten i Världen idag om nätporr: ”Pastor vill se aktion mot nätporr bland kristna. Torbjörn Freij utmanar kristna ledare att agera  Skänker sin nya bok.

Det talas för lite om porrberoende bland kristna. Det anser Torbjörn Freij som nu uppmärksammar frågan genom ett upprop till kristna ledare och ett utskick av sin nya bok.

– Den höga förekomsten bland kristna kan vara en orsak till att frågan inte berörs, menar han.

■ Veckan före påsk fick alla frikyrkliga samfundsledare och biskopar i Svenska kyrkan ett brev från pastorn Torbjörn Freij tillsammans med hans bok I nätporrens grepp – pengar, sex och makt i den digitala tidsåldern.

Brevet är ett upprop mot det som Freij kallar en ”tsunami av nätpornografi” som även håller många kristna i sitt grepp. – Jag tycker frågan är misstänkt ouppmärksammad inom kristenheten, oavsett teologisk inriktning, säger Freij till Världen idag.

Han hoppas att kyrkoledarna ska kunna väcka medvetenhet om frågan, utan att hamna i ”moralism och pekpinnar”. – Det finns en hög medvetenhet om detta hos flera samfundsledare. De får ofta ta i personalärenden som handlar om porrsurfande. Problemet är jämnt spritt över samfunden.

Torbjörn Freij hänvisar till en rapport från amerikanska Barna Group och Pure Desire Ministries från 2024, som visar att var femte pastor i USA själv brottas med pornografi och att mer än hälften av praktiserande kristna tittar på porr åtminstone ibland.

– Det finns ingen anledning att tro att det är annorlunda i Sverige. Den höga förekomsten bland kristna kan vara en orsak till att frågan inte berörs, säger han.

Andra orsaker till tystnaden tror Freij kan vara att många kristna är generade och ovana vid att tala om sexualitet eller att man är rädd för att skapa ”moralpanik”. – Det är inga acceptabla ursäkter för att gå förbi den här frågan.

Freij är öppen med att han själv suttit fast i porrberoende och sexmissbruk, något som upptäcktes och blev omskrivet i medier. Han arbetade då som redaktionschef på tidningen Dagen.

– Jag kom till vägs ände för 25 år sedan då min hemliga brottning blev exponerad. Jag kraschade och tog time out från offentligheten i sju år, berättar han.

I dag får han användning för sina erfarenheter i sin roll som nationell direktor för Celebrate Recovery – ett Kristuscentrerat tolvstegsprogram där människor får hjälp att arbeta med sina själsliga sår, ovanor och beroenden.

I sitt brev till kyrkoledarna refererar Freij till en undersökning vid Uppsala universitet som visar att det görs 150 000 svenska sökningar på de stora porrsajterna varje månad. Debutåldern för surfandet är 12–13 år och flera myndigheter har börjat tala om detta som ett folkhälsoproblem.

– Alla de jag möter som är gravt beroende har exponerats för porr före puberteten. Den porr jag växte upp med är rena ”söndagsskolan” i jämförelse med den våldsporr som unga tar del av i dag. 88 procent av nätporren innehåller våld och kvinnoförakt. Ett tecken på att vi har problem är att unga tjejer undrar om de måste gå med på strypsex.

Torbjörn Freij konstaterar dessutom att porrbranschen är en mångmiljardindustri som är förknippad med vapensmuggling, drogsmuggling, våld och trafficking.” Slut citat.

Om du läste förra artikel om samboskap och tänker att du lever rätt på det sättet, men kanske du tittar på porr och tycker inte det är så allvarligt. Försvara inte synd med synd!

Tittar du på porr? Sluta omgående. Kan du inte det så är du porrberoende. Då måste du få hjälp. Tala med din pastor, bekänn – det måste komma i ljuset. Beställ Frejs bok: I nätporrens grepp - Pengar, sex och makt i den digitala tidsåldern - Torbjörn Freij

Du kan också söka hjälp genom den organisation som han är verksam i Celebrate Recovery Sverige – Ett Kristuscentrerat 12-stegsprogram

Pornografi är djävulens sätt att orena kristna så att de inte står rena och redo när Han kommer. Hata detta djävulens sätt att verka – vilket offer du än måste göra är det värt det för att vinna eviga salighet!

På ledarplats i tidningen Världen idag tar chefredaktören Jonas Adolfsson upp denna problematik med samboskap.

Så här skriver Adolfsson: ”I många av våra frikyrkor är samboskap numera helt normaliserat. Vi låtsas som det regnar och att det på sin höjd är ett marginellt problem. Detta trots att Bibeln är glasklar: sexuellt samliv före och utanför äkten­skapet är otukt respektive äktenskaps­brott. 

Självklart kan synd adresseras på olika sätt. Det kan ske okänsligt, på ett sätt som motverkar sitt syfte – men det måste göras. Om inte så lurar vi varandra och oss själva. Synd begränsar nämligen Guds välsignelser för den enskilde och leder bort från Gud.

Om vi som församlingar inte ger de unga sanningen i denna fråga tar vi ifrån dem den enorma välsignelsen av att gå in i det gemen­samma livet på Guds sätt. Vi förleder dem in i synd vilket får konsekvenser för deras andliga liv.

Och det är värre än så, även försam­lingen tar skada och vi måste ställa oss frågan: Vad händer när vi som kyrkor – av feghet eller möjligen okunskap – underlåter att ge en tydlig biblisk syn på sambo­frågan. Kan en sådan församling räkna med Guds välsignelser? Kan den räkna med hans Andes närvaro i samlingar och gudstjänster? Hjälper det över­huvud­taget att vi ber och ropar om väckelse och genom­brott om vi samtidigt avstår från att berätta hur Gud ser på denna och andra sexuella synder? 

Äktenskapet är en sinnebild för den kärleks­relation Gud vill ha med sin församling och med var och en av oss. Guds över­låtelse till oss är full­ständig och hans förbund med oss innebär evig trohet. Det är inte ett sambo­förhållande, en test­period där vi känner lite på varandra och eventuellt hoppar av när vi tröttnar.

Kyrkans walk-over i den här frågan är ett typ­exempel på hur vi som kristenhet har anpassat oss till världen. Det är tragiskt och det bidrar till kraft­löshet och andlig blindhet i Guds församling.

En epidemi av samboskap äger just nu rum i våra kyrkor och vi behöver ändra på detta. Vi behöver omvända oss och ställa oss ett antal rann­sakande frågor. För det första: vet våra ungdomar ens att sambo­skap är fel inför Gud? För det andra: hur säker­ställer vi att grund­läggande förståelse om Guds plan för äktenskap och sexualitet – utifrån bibliska kriterier – är en självklar del i sådant som regel­bundet förmedlas i församlingen?

Ja, sådan undervisning kommer säkert leda till att en del tar anstöt. Och det är en risk vi som kyrka måste ta. Glädjen över att få del av Guds ords sanning i ämnet kommer i många fall att väga tyngre. Inte minst unga människor vill ha tydlighet. De vill att vi i vuxen­generationen står för vår tro. De vill ha sanningen så att de kan bygga sina liv på Guds ord och få den välsignelse som bara finns i hans ordningar.

En epidemi av samboskap äger just nu rum i våra kyrkor och vi behöver ändra på detta.

När en pastor i Rockwall church i Texas nyligen valde att lyfta problemet med samboskap i predik­stolen fick det dramatiska konsekvenser. Totalt 52 par som levde sambo i församlingen gen­svarade. I en stor gemen­sam ceremoni lät paren sig bli vigda inför Gud påhejade av jublande vänner i församlingen. Här kan vi hämta mycket inspiration. Det är dags för en sådan rörelse i Sverige, dags att vi lämnar den världsliga livs­stilen och blir heliga inför Honom.

Bollen ligger nu hos oss. Vem fångar den och visar vägen för Guds folk ut ur världslig sambo-kultur och tillbaka in Guds välsignade ordningar? 

Tänk om vi kunde få se en renässans för bröllop och livslång trohet i Sverige. Tänk om vi kunde få se massvigslar, likt den i Rockwall, också i våra svenska församlingar!” Slut citat.

Tyvärr har det blivit ganska vanlig att det kan finans sambopar i församlingar. Detta har gjort att många kan uppfatta detta som något som kan accepteras. Ser man tillbaka i församlingarnas tidigare liv fram till de senaste årtiondena så har det inte varit så, samboskap har man tagit avstånd ifrån.

Det är det perspektivet som vi också måste ha i vår tid – ty vi lever i en avfallstid – detta är en av de yttringar som bekräftar detta.

Detta sund är en avgörande punkt i vapenvilan, Iran kan dra sig ur den.

Det kommer att ske många växlingar i denna konflikt som man under natten gick med på en vapenvila, bara första dagen har det uppstått problem.

Hur skall då fortsättningen bli?  

USA avfärdar Irans punkter – de är orimliga.

Knappt hinner Trump vakna natten efter beskedet om vapenvila förrän han går ut och förkastar Irans punkter för en uppgörelse.

En sak är säker – konflikten fortsätter.

Nu väntar två veckors vapenvila – sedan får vi se vad som händer.

Återigen ändrade sig Trump – i sista stund, annars hade världen gått in i en stor ekonomisk kris. Det visste Trump och han fick kalla fötter för att få skulden för det. Han försöker rädda ansiktet genom att säga att USA vunnit seger, vilket inte är sant.

Fortsättning följer!

Trump är alltmer desperat i sitt hörn där han målat in sig.

Trump har uttalat sig alltmer hotfullt – hot som aldrig tidigare har uttalats av en amerikansk president. De är så vulgära och fyllda med svordomar så det vill vi inte återge.

Han gör detta för att försöka skrämma Iran till ett avtal, det är syftet med dessa alltmer overkliga hot. Men han kommer att misslyckas. Han har på hemmaplan kört sin stil att den som inte lyder honom, den blir mobbad och avskedad.

Det fungerar i USA och har gett honom blodad tand, men det är annorlunda med Iran. Om inte USA attackerar så kan Trump förlänga tidsfristen igen, då förlorar han trovärdighet. Han skulle kunna säga att man vunnit kriget, vilket vore en stor lögn och det inser han nog själv även om.

Gång efter gång har Trump flyttat fram deadline, han trodde hoten skull göra verkan – nu står han där att förlora ansiktet eller kasta världen in i kaos. FN har påpekat att om han gör det som han sagt han skall göra i natt så är det ett krigsbrott emot folket i Iran som kommer att få lida stort och även andra länder. Han svar på det var: ”Det skiter jag i.” Så talar en person som bara har sig själv i centrum och struntar i andra.

Trumps högmod kan dra ner världen i djupet.  I morgon vet vi.

En film som ger inblick i vad Jesus fick genomgå – en otäck skildring.

På påskdagskvällen sände SVT denna film.  Du kan se denna skildring via denna länk: https://www.svtplay.se/video/egWWn9w/jesus/3-vagen-till-golgata?video=visa

Jesu lidande och död för oss människor får inte glömmas bort efter att vi har haft påskhögtid. Vi behöver hela tiden leva med detta dyrbara försoningsverk som skedde påsken för 2000 år sedan. 

Det ger oss förståelse för vad vår frälsning kostade för pris – det borde fylla våra hjärtan med tacksamhet. Dela länken vidare till andra som du tror kan klarar av att se denna skildring, den är inte lämplig för barn.

Allt fler seriösa röster menar att vi redan nu kan befinna oss i ett tredje världskrig – eller åtminstone i början av något som kan utvecklas till det. I media publiceras allt fler artiklar som tar upp just den frågan.

Detta kan man läsa på: Mer artiklar: 10 - Apg29 - Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!

Så här är texten utskriven från apg29:

”Världen befinner sig just nu i flera allvarliga konflikter samtidigt: kriget mellan Ryssland och Ukraina, USA:s och Israels krig mot Iran som eskalerade kraftigt 2026, spänningarna mellan USA och Kina – särskilt kring Taiwan – samt Nordkorea som rustar upp och samtidigt samarbetar allt mer med Ryssland.

Det gör att ett tredje världskrig kanske inte behöver börja med en enda stor explosion, utan snarare som flera krig som pågår samtidigt och gradvis kopplas ihop.

Kriget mot Iran är just nu den allvarligaste konflikten i världen, och många länder är redan involverade eller påverkas på olika sätt. Det är möjligt att kriget under en kort tid kommer att bli ännu mer intensivt, men till slut kan det leda fram till fredsöverenskommelser.

Efter det kan regionen faktiskt gå in i en period av relativ fred. Den kommer naturligtvis inte att vara för evigt, men striderna och bombningarna kan upphöra från de platser där de i dag pågår.

“Och ni ska få höra om krig och rykten om krig. Se till att ni inte blir skrämda, för allt detta måste hända, men det är ännu inte slutet.” (Matt 24:6)

Sådant här tal kan göra vem som helst rädd, men Jesus uppmuntrar oss att inte bli skrämda. Det är just därför vi behöver honom. Har vi Jesus, så är vi trygga vad som än händer.

Faktum är att världen inte går mot undergång för den som tror. Vi väntar inte på katastrofer, utan på att Jesus ska komma tillbaka. Det är honom vi ser fram emot och sätter vårt hopp till.”

Det är nu högt tid att inse detta!

Michael Walfridsson har en intressant artikel på sin webbsida: Den yttersta tiden: När stenarna ropar: Vi befinner oss redan i utbrottet av tredje världskriget

Vi har här skrivit ut texten: ”När Daniel fick en detaljerad uppenbarelse om ändetidens utveckling från Herren, var Daniels eget vittnesbörd att ”ingen förstod den” (Dan 8:27). Det visar oss att Herren har en bestämd tid för allt.

För cirka 2 500 år sedan fick Daniel dessa fantastiska syner som har med ändetiden och vår tid att göra, men det profetiska ordet gav ingen mening på den tiden. Idag ser vi att allt det Herren har profeterat och bestämt sedan urminnes tid faller på plats. Det betyder att det profetiska ordet både ger en annan mening och förståelse än på Daniels tid.

Daniel profeterade om det lilla hornet, Antikrist och om den stormflod som ändetiden är en bild på. Idag både ser och förstår vi att vi lever i högprofetiska tider, och Herren önskar att vi ska förstå allvaret och viktigheten i det. Vi är på väg mot ändetidens profetiska uppfyllande, ett heligt uppryckande och vedermödans tid. Vi är på väg mot Sonens ankomst, men också mot att "syndens människa" ska träda fram.

Vi befinner oss redan i utbrottet av tredje världskriget

Den tidigare nästkommanderande för NATO i Europa, Sir Richard Shirreff, gick nyligen ut i en intervju med brittiska LBC med en varning som har skakat världen. Hans budskap talar sitt tydliga språk om den situation världen befinner sig i: ”Jag fruktar att vi redan lever genom utbrottet av det tredje världskriget.”. 

Shirreff, som har en unik insyn i den globala militära strategin, menar att vi inte längre talar om en framtida risk i världsutvecklingen. Han ser de nuvarande konflikterna, särskilt den dramatiska upptrappningen mellan USA, Israel och Iran, som de inledande faserna i ett global storkrig. 

Min kommentar: Jag har tidigare skrivit om “skriften på väggen” - och det här budskapet är en av dessa händelser! Den här världen bekräftar vart vi är på väg. 

Messias kommer i år – Kriget med Iran är beviset

Rubriken är inte min egen, utan kommer från en artikel i Israel365 News! Här argumenterar man för att Messias ankomst sker år 2026, och själva beviset för detta är spänningarna i Hormuzsundet och kriget mot Iran. I den judiska läran om den yttersta tiden har Persien (Iran) alltid spelat en huvudroll. Artikeln visar att kriget med Iran inte bara är en politisk konflikt, utan en andlig nödvändighet för att bana väg för Messias, där Persien står i centrum för de sista striderna mot Israel.

Min kommentar: Kriget mot Iran är väldigt intressant från många vinklar. Kriget inleddes den 28 februari inleddes mellan Israel/USA och Iran med en serie massiva luftanfall mot mål i Iran. Det som sker just nu är hög profetiskt, då Iran har en särskild plats i det profetiska ordet. Herren kommer på ett givet tidpunkt att bryta Irans (Elams båge - Jer 49:35). Samtidigt ser vi att Iran är ett av de länder som kommer att anfalla Israel i GOG-kriget som ligger i början av vedermödan. Kan det vara på det sättet att detta krig är en del av dessa händelser? Dvs. att detta kan vara början på GOG-kriget, som kommer att inträffa efter uppryckandet. I så fall står vi på tröskeln till både uppryckandet men också vedermödans tid, där vi både kommer att se ett stort anfall på Israel, där Iran får hjälp av länder som Ryssland, Turkiet osv. 

Avslutning

De ord som jag känner att jag vill ge vidare just nu är ”varning, uppmärksamhet och förberedelse”. Det har getts flera varningar genom åren, men här år 2026 är det mer aktuellt än någonsin! Det är ett odiskutabelt faktum att Jesus mycket snart kommer tillbaka! Vi är på väg mot uppryckandet och sedan vedermöda!

Här år 2026 är det exakt 1 993 år sedan Herrens uppståndelse år 33 e.Kr., vilket betyder att vi är sju år från 2033, som då kan vara året då Herren sätter sina fötter på Oljeberget. Vissheten om att vi närmar oss själva avslutningen på den här tidsåldern växer, och tidens tecken ropar ut om dessa händelser. 

Vi lyssnar efter Herrens manande och vädjande rop, och vi lyssnar efter den helige Andes tröst som säger: ”En kort tid, så är vi hemma i vårt himmelska hem!”

Jesus kommer snart!” Slut citat.

Vi har kommit så långt fram i avslutningen av denna tidsålder att vi behöver vara beredda på allt - framför allt att möta Jesus. Det förståndigaste är att vänta Jesus snart - detta kan ske i år!

Vi behöver en upprättelse på predikans område.

En förändring när det gäller predikan i våra församlingar har skett. Tidigare var det en mycket klar och tydlig undervisning om vad Guds ord säger på livets olika områden och vad som förväntas av en Jesu efterföljare. Bibelns samlade budskap ger ett helhetsgrepp om både vad den kristna tron är och vad den innebär för den kristnes livsinriktning.

Med det sista ordet om livsinriktning så handlar det alltså om att ha det himmelska målet stadigt för sitt inre och att bli bevarad på vägen dit. Jag tror att både målet och vägen som leder dit har blivit alltför otydligt framställd i predikningar.

Innan jag fortsätter tankarna kring det vill jag påminna om hur det kunde låta förr. Som ett exempel på detta är Lars Linderots psalm Ingen hinner fram till den eviga ron. Så här är texten till den första versen:

Ingen hinner fram till den eviga ron, som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron, varpå dess salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, hela Herrens nåd är ställd uti ditt val, men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, annars är himlen förlorad.

Detta är bara ett exempel på hur man har gått bort ifrån de allvarliga budskapen. Vi skall inte underskatta vad en sådan här text, som man förr sjöng i församlingarna, verkade fram i den gemenskapen och som man sedan hade i sitt innersta och kanske även själv sjöng då man inte var i kyrkan. Det var en påminnelse om vart man var på väg och att det handlade om att kämpa sig fram för att nå det himmelska målet.

Nu är till stora delar både målet och den andliga kampen borta från både sång och förkunnelse. Mycket av predikan handlar om hur man skall hantera livet med vår tidsstress och press, livspusslet skall gå ihop och hur man skall få ett bra liv. Med utgångspunkt från en bibeltext kan man applicera den på den enskilde och hans liv här i tiden.

På så sätt sätts det egna livet i centrum och det liv som levs här på jorden. Borta blir då Bibelns stora berättelse om synden (när hör man predikningar om detta?) och dess konsekvenser för livet på jorden. Det djupa allvaret att om man inte omvänder sig (när hör man omvändelsebudskap?) går man evigt förlorad, (när hör man predikningar om detta?)

Med bara dessa exempel kan man se hur det skett en stympning av förkunnelsen i församlingarna, kanske utan att man varit medvetna om det. Endast de riktigt gamla kan konstatera denna förändring. De som är medelålders och yngre tror att det som man nu hör i sång och predikan, det är något som är helt normalt, man vet inte om något annat.

Här behöver vi påminnas om hur frikyrkorna i vårt land levde i väckelse och fick bedja med skaror av människor till frälsning. Om vi gräver i dessa väckelsekällor kan vi också få uppleva det som tidigare generationer i frikyrkorna varit med om.

Det är dags att vi i vår tid rannsakar oss och verkligen söker en förändring.

Triumfen

På en åsna han red

i staden framskred

en triumfens ritt

gestaltad av riket sitt

Sedan ropades död

då hatets hela glöd

vändes mot honom

som endast är from

Dömdes till döden

av bödelshopshögen

från döden uppstod

han som endast är god

Våra synder han bar

det gäller för envar

att bli förlåten och fri

från syndens slaveri