Var ska du tillbringa evigheten?
Var ska du tillbringa evigheten? - Holger Nilsson
Publicerad november 2002
Det finns ingen viktigare fråga för varje människa än denna. Ändå så ger vi den så lite uppmärksamhet. Det borde ju vara den självklaraste sak för oss alla att först och främst ta itu med den – det handlar ju om en tillvaro i evighet! Mest är vi dock sysselsatta med saker av tillfällig natur, som helt berör vårt korta liv på jorden – ett liv som vi alla vet att vi måste lämna.
Inget kan därför vara viktigare än att vi stannar upp inför detta. Inga ord kan heller talas med för stort allvar om denna fråga. Inga försök att få oss att tänka över evighetsfrågan kan vara mer angelägna. Inget kan vara betydelsefullare än att här få vägledning. Till hjälp med detta så skall vi vända oss till en bok som har fått hjälpa många tidigare. Den åldriga boken har ett allvarligt budskap till oss – stanna upp en stund och meditera över vad den har att säga:
1. DU ÄR EN SKAPELSE, DANAD FÖR EVIGHETEN, - EN SKAPELSE VARS TILLVARO ALDRIG SKALL UPPHÖRA. Millioner tidsåldrar, så talrika som sandkornen på stranden och dropparna i världshaven och löven av all skog på jordklotet, förslå intet till avkortning av ditt väsendes tillvaro: evighet, gränslös evighet, oomfattlig evighet förestår dig. Varje dag bringar dig närmare evig vånda, eller evig salighet. Ett oförtänkt ögonblick torde ditt liv utslockna: och du är just så nära till himmel eller helvete, som till din död. Intet under, att du är sysselsatt med frågan: ”Vad skall jag göra, att jag må bli salig?”
2. Men billigheten av ditt bekymmer framstår i synnerhet om du härtill lägger, ATT DU ÄR EN SYNDARE. Du har brutit Guds lag; du har gjort uppror mot Hans Konungavälde; du har handlat som en fiende mot Honom, gjort Honom till din fiende. Om du hade begått blott en enda överträdelse, skulle din belägenhet varit beklagansvärd. En enda synd skulle hava kastat dig under domen av Hans lag och blottställt dig för Hans onåd; men du har begått synder, både till deras antal flera, och till deras art svårare, än du känner, eller ens kan begripa. Ditt hela liv har varit en sammanhängande synd. Du har, om man betraktar Guds sätt att döma, gjort intet annat än synd. Dina missgärningar ha ropat till himmeln efter hämnd. Du är verkligen under den Allsmäktiges förbannelse.
3. BETÄNK ÄVEN ALLVARLIGT, VAD SJÄLENS FÖRTAPPELSE VILL SÄGA. Själens förtappelse innefattar förlust av allt, som för människan, såsom odödlig skapelse, är dyrbart; det är förlust av HIMMELN, med all dess hörlighet, salighet och ära; det är förlust av GUDS VÄNSKAP, som är alla förnuftiga varelsers liv: det är förlust av allt som kan bidraga till vår lycksalighet; ja, det är förlust av HOPPET, som eljest är den olycksaliges sista tillflykt. Själens förtappelse innefattar allt, som ligger i det förskräckliga ordet: HELVETE! – Det är att för evigt vara föremål för Guds vrede; det är den Allsmäktiges förbannelse, nedkallande på människoanden; eller rättare, det är den mänskliga andens fallande i denna förbannelse, såsom i ”en sjö, som brinner med eld och svavel”. Hur sanna, såväl som allvarsamma, är ej här Kristi ord: VAD HJÄLPER DET NU MÄNNISKAN, OM HON FÖRVÄRVADE HELA VÄRLDEN OCH FÅ DOCK SKADA TILL SIN SJÄL; ELLER VAD KAN MÄNNISKAN GIVA, SÅ HON KAN IGENLÖSA SIN SJÄL MED?
-Alla tårar, som någonsin från tidens begynnelse varit, eller till dess ända blir utgjutna i världen; alla de jämmerrop, som någonsin varit eller bliva hörda; all den ångest, som alla jordens innevånare genom alla tidsåldrar någonsin lidit eller skall lida, allt detta elände sammanlagt, uppnår ingen likhet med det, som innefattas i en människosjäls förtappelse. Du, som för detta elände står i fara, har därför stort skäl, att med omsorg fråga: ”Vad skall jag göra, att jag så bli salig?”
4. Denna omsorg skall finnas ännu mera skälig, om du besinnar, att SJÄLARS FÖRTAPPELSE ICKE ÄR EN HÄNDELSE, SOM BLOTT SÄLLAN TILLDRAGER SIG; UTAN TVÄRTOM, ALLT FÖR FÖRSKRÄCKLIGT OFTA. Nu är händelsen så gräslig, att om den tilldroge sig blott en gång på ett år, eller blott en gång på hundra år, så att allenast möjligheten, att även du kunde bliva en av dessa olyckliga, så vore det en oförlåtlig sorglöshet, att icke känna något bekymmer i detta ämne, hur mycket mer då, när, - fasligt att säga! – det är en vardaglig ofärd. Långt ifrån att det är en sällsynt händelse för människor, att fara till helvetet, ar det en mycket sällsyntare, att de komma till himmeln. Vår Herre Kristus ger oss tillkänna, att vägen till fördömelse ar full av vandringsmän, under det vägen till livet bevandras av några få. DEN VÄG ÄR SMAL, säger han, SOM DRAGER TILL LIVET; OCH FÅ ÄRO DE SOM FINNA HONOM, MEN DEN VÄGEN ÄR BRED, SOM DRAGER TILL FÖRDÖMELSE, OCH MÅNGA ÄRO DE, SOM GÅ PÅ HONOM.
Helvetet vidöppnar sitt gap och uppsväljer skaror till fördömelse. Hur hemsk är ej den tanken – och vem kan neka dess möjliga verklighet? – att även du är en av dessas antal! Det är ganska troligt, att några av dem, som läsa dessa blad, skall genom evigheten sammanleva med de förtappade själarna. Det är därför din vishet, så väl som din plikt, att söka bli rätt uppväckt till det bekymret, som frågar: ”vad skall jag göra, att jag må bli salig?”
5. Men SALIGHETEN STÅR DOCK TILL ATT VINNAS; ty i annat fall vore det ändamålslöst, att bekymra sig därom. Det vore och grymt att uppmuntra till ett bekymmer, som aldrig kunde som aldrig kunde bli tillfredställt genom ernåendet av dess föremål. Men din belägenhet är icke hopplös; du KAN och du BÖR bli frälst; du är kallad till salighet. Kristus har dött för densamma, och Gud väntar efter att få tilldela dig den. Alla lägligheter och förmåner, hjälpmedel och uppmuntringar, som tjäna till salighet omgiva dig. Välsignelsen står i ditt val, den är bragt dig nära, det blir ditt eget fel, om du ej tager den i besittning. Alltså har du icke till föremål för ditt bekymmer något som ej kan vinnas, utan även du kan en gång vara salig.
6. SKAROR HAR VUNNIT SALIGHETEN, VARFÖR SKULLE ICKE ÄVEN DU VINNA DEN? Millioner i himmeln är redan saliga; och en otalig mängd andra är på vägen till samma salighet. Gud är ännu lika villig och Kristus ännu lika mäktig, att frälsa dig, som Han var att frälsa dem. Varför skulle då icke även du bli frälst?
7. Och vidare, VILKEN LYCKA ÄR DET ICKE, ATT BLIVA FRÄLST? En lycka, som innefattar alla nådens rikedomar, samt alla de ännu större härlighetens; befrielse från synd, död och helvetet, besittning av nåd, frid, helighet och himmel. Korteligen, en omätlig, gränslös, evig välsignelse. En välsignelse, vilken från evighet var ett föremål för Guds tankar, vilken förvärvades oss av Hans Son på korset, och skall uppfylla evigheten med sin salighet. O, hur ringa, hur obetydligt, hur föraktligt är ej det högsta föremål för mänskliga strävanden, - att förtiga våra lägre begärelseämnen, - jämfört med saligheten! Rikedomar, ära, namnkunnighet och hedersställen äro blott såsom ett litet grand i viktskålen, jämfört med ”den salighet, som är i Kristus Jesus,” med evig härlighet. Den som blott till det minsta ville behjärta sitt eget väl, skulle ej han fråga: ”vad skall jag göra, att jag må bli salig?”
Du får gärna kontakta oss om du vill ha vägledning i denna fråga om frälsning eller få en liten skrift som förklarar detta mer. Sänd oss då ett mail: info@flammor.com
Skriv ut 
© www.flammor.com
Var ska du tillbringa evigheten? - Holger Nilsson Publicerad november 2002 Det ...
