Svenska kyrkans motstånd mot Israel

Gång efter gång utmärker sig Svenska kyrkan i sitt agerande mot Israel, Det är inte undantag utan en regel.

I Snabbnytts veckobrev från den 12 augusti, från Svensk Israel-Information, får man i tre av fem artiklar som detta brev innehåller, belysa hur Svenska kyrkan mer eller mindre förföljer Israel i olika utspel. Hur kan en kyrka med påståenden som inte är sanna, alltså lögner, ha någon trovärdighet i Mellanösternproblematiken?

Nej, de ensidiga ställningstagande som så ofta sker undergräver förtroendet för Svenska kyrkan. Att man inte inser det måste vara att man blivit så förblindad av i sin Israel kritik så att man har förlorat synförmågan.

Det är en skamfläck för Svenska kyrkan, tillsammans med Diakonia, som är ökända för sin ständiga Israelkritik, skriver till våra politiska partier brev innehållande lögn. Påverka våra politiska ledare med lögn! Sanslöst och oförskämt är vad det är!

Kan man inte ens hålla sig till sanningen, är det bättre att man förblir tyst i denna fråga, till dess man lärt sig något så grundläggande som sanningsbegrepp!

Vi återger här dessa tre artiklar från Snabbnytts veckobrev:

1. En kyrka som silar mygg men sväljer kamelerav: Ulf Öfverberg

Svenska kyrkan och Diakonia har skrivit ett öppet brev till de politiska partierna om Israels agerande mot palestinierna. Men förutsättningarna för resonemanget i brevet är både vilseledande och felaktiga.

Först det stora perspektivet. I Mellanöstern pågår folkmord och etnisk rensning av kristna såväl som andra minoriteter. I de länder där inte inbördeskrig och folkmord pågår råder i varierande grad terror, förtryck, förföljelse av minoriteter, homosexuella, politiska och fackliga aktivister och en strukturell underordning av kvinnors liv, sexualitet och reproduktion. Kort sagt, ett helvete på jorden.

I denna situation väljer Svenska kyrkan att kritisera och kräva en (partiell) bojkott av det i stort sett enda landet i regionen som är en fredlig mångkulturell demokrati och där antalet kristna ökar, Israel. Det är att sila mygg men svälja kameler.

Det lilla perspektivet. Kyrkans brev håller inte måttet för intellektuell hederlighet när det förtiger själva bakgrunden och skälen till den konflikt som tragiskt nog fortfarande pågår. Frågeställningarna i brevet utgår ifrån att ockupationen av Västbanken är konfliktens orsak när den i verkligheten är en följd av konflikten.

Israel har sedan 1967 ockuperat Västbanken. Det var en konsekvens av sexdagarskriget, vilket var ett förebyggande krig i självförsvar mot de arabiska arméerna som hotade att ”driva judarna till havet”. Ockupationen kvarstår 49 år senare eftersom fredsförhandlingarna – där Israel kräver erkännande och säkerhetsgarantier mot skapandet av en palestinsk stat i Gazaremsan och Västbanken – hittills har misslyckats. Det är anledningen till varför ockupationen fortsätter.

Israel har ett moraliskt ansvar att göra allt de kan för att få ett slut på ockupationen, men de har även ett ansvar att göra det utan att utsätta sina egna medborgare för fara, samt att göra det på ett sätt som sätter stopp för framtida konflikter. Det är Israels dilemma.

Israel strävar efter att få ett slut på ockupationen genom att komma överens om ett fredsavtal som ger palestinierna en egen stat samtidigt som det innebär ett erkännande av och säkerhet för Israel. Varje israelisk regering sedan 2000 har stött en tvåstatslösning. Medan vissa kan tycka (även inom Israel) att Israel skulle kunna göra mer för att främja ett fredsavtal, ignorerar kyrkan fakta när de i brevet påstår att Israels regering ”aldrig kommer att acceptera en tvåstatslösning”. Det är helt enkelt inte sant.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gav i ett tal som han höll 2009 vid Bar Ilan University sitt stöd för en tvåstatslösning. Detta har sedan upprepats vid flera tillfällen. Senast förra veckan. Israel vill ha bilaterala förhandlingar med Palestinska myndigheten. Det är något som även den så kallade Kvartetten kommer att föreslå i en nära framtid, enligt rykten. Men det är den palestinska sidan som är splittrad i en del på Västbanken och en terrororganisation i Gaza. Det är ett internt palestinskt problem som måste lösas innan framsteg kan göras vid förhandlingsbordet.

Men kanske är dessa omständigheter inte väsentliga för en kyrka som redan har bestämt sig för att fortsätta på sin redan inslagna linje med en negativ särbehandling av regionens enda demokrati där kristna kan leva i fred och frihet.

Ulf Öfverberggeneralsekreterare Svensk Israel-Information

Publicerad i Kyrkans Tidning 7 juli 2016http://www.kyrkanstidning.se/debatt/en-kyrka-som-silar-mygg-men-svaljer-kameler?key=613a9be8646abb99daf05c759ea21271&time=1467896027

2. Svenska kyrkan är fixerade vid Israels agerandeav: Ulf Öfverberg

Replik. I detta radband av Israel-fientliga och antisemitiska tirader läggs nu ytterligare brevet till partierna, skriver Ulf Öfverberg.

I Svenska kyrkans brev till riksdagspartierna står det att Israels regering ”aldrig kommer att acceptera en tvåstatslösning”. Jag påpekade i min tidigare artikel att det inte stämmer. Det är ett centralt påstående eftersom det ger en bestämd negativ bild av den ena parten, Israel. En bild som är en lögn.

I svaret från Eva Christina Nilsson (ECN) i Kyrkans Tidning nummer 27/28-16 kommenteras inte detta alls! Ljuger kyrkan för att sedan när lögnen avslöjas svara med kompakt tystnad?

ECN påstår att det är en ”relativisering av andra människors lidande” när jag påpekar att situationen för människorna i övriga regionen är mycket värre än i Israel.

Men det är det inte. Jag försvarar inte bosättningar eller alla husrivningar. Israel har inte moraliskt carte blanche att bete sig hur som helst (och det gör de inte heller). Men kyrkan lider av en perspektivlöshet och är fixerade vid Israels agerande.

Lägg kyrkans brev till andra ställningstaganden så bildas ett mönster. Och det är inget vackert mönster: utfasningen av ”hebraismer” i förslaget till ny kyrkohandbok, kyrkans kampanjer för partiell bojkott av Israel som det enda landet i världen värt att bojkotta, Kairos-dokumentet med antisemitiskt innehåll, dokumentet ”En vandring till Betlehem” där konflikten beskrivs i falska termer med antisemitiskt inslag. Och så vidare. I detta radband av Israel-fientliga och antisemitiska tirader läggs nu ytterligare ett lögnens dokument, brevet till partierna.

Vi ser en kyrka som förvandlats till en vänsterpolitisk kamporganisation där en före detta­ ärke­biskop träffat ledare för terror­organisationen Hamas och där demoniseringarna av mellanösterns enda demokrati avlöser varandra. Arvet från Svenska kyrkans mörka förflutna är levande. Det är skamligt.

Ulf ÖfverbergGeneralsekreterare Svensk Israel-Information

Fotnot: Eva Christina Nilsson meddelar Kyrkans tidning att hon avböjer att svara och avstår i nuläget från ytterligare debatt.

Publicerad i Kyrkans tidning 21 juli 2016http://www.kyrkanstidning.se/debatt/svenska-kyrkan-ar-fixerade-vid-israels-agerande

3. Be om ursäkt för lögnerna om Israel, Svenska kyrkanav: Annika Borg

Annika Borg skriver att Svenska kyrkans internationella avdelning borde skriva ett nytt brev och backa från påståendena om Israels regering samt om Itamar Marcus och hans arbete och be om ursäkt.

Ulf Öfverberg tar i sina debattartiklar i Kyrkans tidning nummer 27/28-16 och 29/30-16 upp att Svenska kyrkans tillförordnade chef Gunilla Hallonsten tillsammans med Diakonia den 15 mars undertecknade och sände ett brev till sju av landets riksdagspartier. I brevet avkrävs partierna att ta ställning mot Israels agerande.

Undertecknarna skriver att deras organisationer aldrig tar ställning för någon part. De uttrycker att våld mot civila måste fördömas, oavsett om israeler eller palestinier är förövare eller offer.

Men det är bara tomma ord som vilseleder. Något dokument eller någon aktivitet där den palestinska myndigheten eller Hamas fördöms av Svenska kyrkan har inte arbetats fram och sänts eller initierats. Det tillstod Gunilla Hallonsten i ett telefonsamtal med mig den 1 juli. Inte ens att regimerna i Palestina ska erkänna Israels rätt att existera, har Svenska kyrkan i sitt så kallade påverkansarbete påtalat så högt så att det hörts.

Om bristen på de mest grundläggande mänskliga rättigheterna i Palestina, såsom rätten att slippa tortyr och dödsstraff, bristen på yttrandefrihet, pressfrihet och kvinnors rättigheter, har inte Svenska kyrkans handläggare eller ledning skrivit några större artiklar. Det har inte utformats studiematerial, iscensatts julkampanjer, återkommande uppmanats till bojkotter eller sänts brev till politiska partier om den utsattheten. De kampanjerna har uteslutande gällt den ena parten, Israel.

Inte för att material om brotten mot den egna befolkningen i Palestina saknats - förra året kom till exempel en alarmerande Amnesty rapport om Hamas brott mot mänskligheten i Gaza - utan för att man helt enkelt väljer bort det. Det är knappast att stå på det palestinska folkets sida att vända bort blicken från det förtrycket.

I brevet kan man vidare läsa att rasistiska yttranden, oavsett om de kommer från israeliska eller palestinska ledare, ska fördömas. Det är också tomma ord. Några högljudda och återkommande protester har aldrig yttrats av Svenska kyrkans administration eller ledning om den palestinska myndighetens och Hamas´ systematiska antisemitism.

Det tydliggörs till och med i själva brevet. Mot slutet av texten refererar brevskrivarna till Itamar Marcus. Marcus leder organisationen Palestinian Media Watch, PMW, i Israel. PMW arbetar med att karlägga ett av de stora hindren för fred mellan israeler och palestinier: Den splittrande antisemitiska propaganda de palestinska ledarna ägnar sig åt.

Material som PMW granskar är till exempel den regimstyrda televisionens barnprogram, där polariseringar, hat och även uppmuntran till våld mot judar sker. Vidare kartläggs hur den palestinska myndigheten hyllar terror mot civila, genom att exempelvis uppkalla skolor efter personer som utfört attacker. I tal från ledare uppmanas, med instruktionsliknande formuleringar, terrordåd mot israeler. Judar beskrivs som otrogna hundar som ska utplånas.

Tidigare i år besökte Itamar Marcus Sverige för ett antal föreläsningar och möten om sitt arbete mot antisemitism. Han hade således ett mycket allvarligt ärende. Men i brevet beskrivs han istället som en ”ledande representant för bosättarrörelsen” och man låter förstå att han varit här och besökt riksdagen för att lobba för bosättningspolitik. Det är en grov förvanskning och sprider osanningar om såväl personen Marcus och hans arbete som syftet med hans besök i Sverige.

Itamar Marcus var aktiv i Central Fund of Israel för femton år sedan och sysslade då med välgörenhet bland etiopiska flyktingar. En del av dessa bodde i bosättningar och man gjorde ingen skillnad på dem och andra hjälpbehövande.

Att Svenska kyrkans internationella avdelning undertecknar ett brev som innehåller osanningar om en person i avsikt att misskreditera dennes arbete är mer än anmärkningsvärt. Svenska kyrkan inte bara underlåter att uppmärksamma den antisemitism som odlas av regimerna och grupper i Palestina, utan misstänkliggör även en person som arbetar mot detta hat.

Brevets formuleringar om att avsändarna inte tar ställning för en part och fördömer all rasism, är således dimridåer. Dimridåer vars syfte är att mottagarna, partierna i Sveriges riksdag, ska invaggas i den falska tron att avsändaren är en seriös och opartisk aktör i frågan.

Ulf Öfverberg frilägger i sina debattartiklar den lögn som levereras om Israels regeringar i brevet. Brevskrivarna påstår att Israel klargjort att de ”aldrig kommer att acceptera en tvåstatslösning”. Uttalandet saknar referens och internationella avdelningen har uppenbarligen inte förstått det allvarliga i att kyrkliga företrädare sprider sådana osanningar. Israel framstår som den part som motsätter sig en lösning och en förhandling, vilket är att grovt vilseföra för att svartmåla.

I samtalet den 1 juli fick jag klart för mig att man från kyrkans sida ansåg att formuleringen nog blivit för hård. Därför är det märkligt att läsa handläggaren Eva Christina Nilssons icke-svar (7/7) till Ulf Öfverberg, där hon inte ens kommenterar saken. Vet inte den ena handen vad den andra gör?

Under hösten kommer kyrkomötet att behandla en motion som kräver att det från Kyrkostyrelsen görs ett uttalande med en dementi av de falska uppgifter Svenska kyrkan har spridit genom den internationella avdelningen.

Men det som omedelbart behövs är ett nytt brev, där internationella avdelningen backar från påståendena om Israels regering samt om Itamar Marcus och hans arbete och ber om ursäkt. Gärna i ett öppet brev som översätts till engelska och sänds till Marcus.

Det behövs även ett annat klargörande: Hur kom kyrkoledningen och internationella avdelningen fram till att det inte var kyrkans sak att påverka de politiska partierna för ett erkännande av folkmordet på kristna i Mellanöstern? I ett uttalande skrev internationella avdelningen att det var en politisk och juridisk fråga, inte en kyrklig.

Men det går uppenbarligen bra att slänga sig med juridiska, kvasi-juridiska och politiska termer i försöken att påverka partierna att ta ställning mot Israel? Är inte det en politisk fråga?

De dubbla måttstockarna visar med all önskvärd tydlighet fixeringen vid Israel och den proportionslösa och direkt ansvarslösa aktivitet denna alstrar. Brevet bidrar till att polarisera en redan infekterad konflikt. Som kyrkomedlem och ämbetsbärare i Svenska kyrkan betackar jag mig för att bli företrädd på det här sättet.

Annika BorgTeologie doktor, skribent och präst

Debattartikel publicerad i Kyrkans tidning 28 juli 2016http://www.kyrkanstidning.se/debatt/be-om-ursakt-lognerna-om-israel-svenska-kyrkan?key=0bbc54e503d098f58de269abbbf946b4&time=1469807979

-Se även ambassadör Isaac Bachman i samma debatt:

I vems namn talar Svenska kyrkan? (7 juli)http://www.kyrkanstidning.se/debatt/i-vems-namn-talar-svenska-kyrkan-0

Ointresse för judisk-kristen dialog (21 juli)http://www.kyrkanstidning.se/debatt/ointresse-judisk-kristen-dialog

Brunne ger inget svar på kritik mot modern antisemitism (4 augusti)http://www.kyrkanstidning.se/debatt/brunne-ger-inget-svar-pa-kritik-mot-modern-antisemitism

Dessa ensidiga ställningstaganden mot Israel är pinsamma för Svenska kyrkan. Det är en kyrka vars ledning drivs av vänsterinfluerade uppfattningar om Israel. Vad Bibeln har att säga om detta land och folk verkar man vara helt okunnig om...