torsdag 25 maj 2017 kl. 22:07 v. 21 Antikvariat | Kontakt | Mission Tanzania | Om flammor | Prenumeration |

Startsidan | Artiklar | DikterEu | FragorIsrael | Lankar | ProfetiorTidstecken |

3 juni 17.30:
Dags att ta Gud på allvar

4 juni 1.30, 9.30
Repris

8 juni 21.30
I väntan på Jesu återkomst

9 juni 5.30, 13.30:
Repris

9 juni 17.00:
Sverige i vågskålen 1

10 juni 1.00, 9.00:
Repris

16 juni 17.00:
Sverige i vågskålen 2

17 juni 1.00, 9.00:
Repris

23 juni 17.00:
Sverige i vågskålen 3

24 juni 1.00. 9.00:
Repris


10 juni 14.00:
Himmelsby Gårdshotell, Mantorp

Bibelns budskap

Ladda ner som PDF!


Midnattstid

Ladda ner som PDF!


Boknyhet

Dags att ta Gud på allvar


Aktuell bok

Läs mer!


Ljurskamjölnaren - Holger Nilsson

Ljurskamjölnaren - Holger Nilsson


Publicerad september 2002

Dramatisk födelse -dramatisk omvändelse -dramatisk förkunnelse

Det finns inget foto på Ljurskamjölnaren. Ovanstående bild skall föreställa Ljurskamjölnaren enligt en sentida teckning. Den finns på Nårungabygdens missionshistoriska museum. En högsommardag ställde jag, (Holger Nilsson) min färd mot Västergötland. Närmare bestämt var det ett område söder om Vårgårda som var målet för min färd. Av alla turister som en sådan här härlig sommardag turister i detta Undersköna landskap, så var jag tämligen säker på att inte det var många som hade samma mål i sikte som jag.
En av platserna som jag besökte var dessutom så svår att finna fram till så man måste ha specialguider för att finna. Jag hade lyckats få tag i just denna hjälp, två genuina västgötar; Elof och Doris.
Vi parkerar på en gårdsplan efter att ha kört på en liten väg ett tag. Vi har kommit till vägens ände och där vi ställer våra fordon omgärdas de av en rödmålad ladugård samt något mer uthus. Själva boningshuset verkar öde. Nu får vi gå resten av sträckan. Den lilla gräsbevuxna vägen går fram mellan några fält och efter ett tag kommer vi fram till en hage där en hel del får går och betar.


Vi passerar fårhagen och på andra sidan står skogen tät. När man kommer fram till skogskanten på andra sidan av hagen ser man dock konturerna av en gammal väg som numera är nästan helt dränkt i grönska och även glömska.
Det är inte många som tar sig fram här längre. Enligt upplysning från Elof var det visst ett par år sedan någon besökare hade önskat att få hjälp med att hitta fram till det mål som vi nu är på väg till.
Skogen växer tät på båda sidorna. Efter det att vi gått en stund så möter oss dock en mer öppen plats på ca 50x50 meter, men även på den har flera träd funnit växtplats. Man kan dock ana sig till att det en gång har varit en boplats med ett av alla dessa små torp som funnits uti skogarna i vårt land.
När man blickar över den här platsen som vi kommit fram till, så lägger man märke till en upphöjd kulle vid skogskanten på ena sidan av den här platsen ute i skogen. Man ser också en öppning på denna kulle och då drar man slutsatsen att detta är en gedigen jordkällare och i öppningen ser man också ett järngaller. Källaren har stått pall för påfrestningarna under lång tid och står väl bevarad än i dag.


Guiderna Elof och Doris ses här vid den jordkällare
som Ljurskamjölnaren föddes den 29 januari 1829.

Låt oss nu förflytta oss tillbaka i tiden, till år 1829. Vi befinner oss på samma plats en dag i januari månad detta år. Vintern har tydligen varit en sådan där riktig vinter som vi nu så sällan upplever. Snön har fallit både dagar och nätter och efterhand har ett tjockt snötäcke har blivit resultatet. Ett annat resultat är också att det blivit rätt tungt av snömassorna på taket över denna lilla torpstuga här ute i skogen.
Plötsligt så blir denna tyngd allt för stor för att taket skall stå emot detta tryck som vilar på torpet, taket störtar in. Det boende paret i torpstugan befinner sig plötsligt i en svår situation. Bilden blir inte bättre av att kvinnan som bor här är gravid och står i beredskap att när som helst föda.
Det får bli denna jordkällare som blir räddningen i denna svåra situation. Torparparet tar sin tillflykt till jordkällaren som får tjäna som bostad efter den uppkomna situationen. Nu är dock havandeskapet så långt gånget att det är tid att föda. Den 29 januari 1829 föds i denna jordkällare ett gossebarn som fick namnet Anders Petter Andersson, idag känd som Ljurskamjölnaren.


Uppväxten för Anders Petter skulle komma att bli svår och mödosam. Redan i 12-13 årsåldern var han anställd som dräng, med ett arbete som ibland kunde börja med uppstigning kl 4 på morgonen och med arbete ända in på kvällarna. När Anders Petter växte upp och själv kunde bosätta sig så flyttade han till ett ställe som bar det vackra namnet Lyckorna. Det var också här som han övertog den kvarn som fanns alldeles i närheten av denna boplats. Kvarnen låg i Ljurs socken och här kom alltså Anders Petter att bedriva kvarnverksamhet. Med tanke på detta börjar vi förstå varför han kom att kallas Ljurskamjölnaren.
Det är dock inte som mjölnare som denna man kommit att bli ihågkommen. Istället är det som predikant och väckelsepionjär i detta område som man idag minns honom. Om det var under egendomliga förhållanden som Ljurskamjölnaren kom att födas, så är det också en märklig bakgrund som finns med i bilden när det gäller hans andliga födelse, pånyttfödelsen till det nya livet i Kristus.
Vi kan faktiskt ta del av Ljurskamjölnarens egen berättelse om detta tack vare att en man, G. F. Nordqvist i boken Läseriet i Nårunga (1900), återgett hans ord om detta. Så här är skildringen om Ljurskamjölnaren och om bakgrunden till hans andliga uppvaknande:


"Jag som många andra på den tiden, skulle försöka att förbättra min ekonomiska ställning genom att smyg bränna. Fördenskull inrättade jag ett bränneri under köket och lagade så, att dess spispipa (rökgång) gick upp i kökspipan. I det ena hörnet av köksgolvet gjorde jag en lucka, genom vilken jag gick ner till bränneriet. Efter det jag gått ned, sattes en balja med vatten över luckan; sedan lades något bränntorv i spisen som rök duktigt - allt för att förvilla länsmannen ifall han skulle komma.
Men under allt detta hade jag ett ont samvete. Och hur jag bar mig åt, vare sig söp, skämtade eller spelade kort, samt i sällskap sökte att dämpa oron därinne, så var allt förgäves. Jag insåg att jag måste omvända mig, om jag skulle undkomma den eviga fördömelsen.
En natt, då jag satt därnere i det usla kyffet (bränneriet), kom jag att tänka på, huru de hade det i helvetet. Kanske är det icke så fasligt, som de säga, tänkte jag. För att försöka. om det kunde vara möjligt att uthärda helvetets eld, beslöt jag sticka mitt finger under elden i pannan, och kunde jag hålla det där, då beslutade jag att icke omvända mig.
Ögonblickligen stack jag fingret i elden, men hann knappast att få dit det, innan det sved alldeles förfärligt. Häröver förskräckt, började jag genast ropa till Gud, sprang därpå ifrån alltsammans upp till min hustru och svärmoder, samt utbrast: `Jag far till helvetet!`


Mitt i kolsvarta natten som detta timade, blevo de ytterst förskräckta och gamlamor frågade mig: `Du blir väl inte galen?` Från denna stund kunde jag aldrig bli lugn, utan istället blev det allt hemskare för mig; hur jag än bar mig åt, hade jag mitt onda samvete kvar." Slut citat.
För att göra en lång historia något kortare, kan vi bara nämna att Ljurskamjölnaren fick utkämpa en svår kamp innan han kom till visshet om sin frälsning och att Gud älskade honom. Hans första uppvaknande i sitt kyffe under köksgolvet vid bränneriapparaten, skulle förvandlas i stor tacksamhet till Gud.
När jag nu står på platsen som jag får utpekad som boplats för Ljurskamjölnaren, finns det inget direkt kvar av själva byggnaden. Det är mer som en buskbeväxt stenig plats. Men när vi ser lite noggrannare efter på platsen syns där en grop i marken, på sidorna av gropen kan man se en stensättning. Det blir plötsligt mer spännande: Var det alltså i denna grop som Ljurskamjölnaren satt med sin bränneriapparat?
Om vi nu förflyttar oss från denna soliga sommardag, åter till 1800-talet, nämligen till en sommardag 1858 omkring kl 9 på morgonen, så får vi lyssna till Ljurskamjölnarens berättelse om hur han kom fram till frälsningsvisshet och frid:
"Solen sken och allt var så skönt omkring mig, men, ack, om jag ändå visste huruvida Gud älskade mig, skriade det i mitt inre. Jag böjde mina knän vid stenen och bad så här: ”Herre Gud, om du älskar mig och vill vara mig nådig, så låt det regna nu, medan solen skiner, bara över min lilla lycka (gärde), ty jag vill verkligen veta, om du har kärlek till mig och vill frälsa mig från helvetet; men älskar du, kära Gud, mig inte, och vill du inte frälsa mig, så låt det inte regna heller.”
Så bad jag, och till min stora glädje började det regna riktigt stora droppar, så snart jag stigit upp från bönen. Att jag nu kände mig glad och lycklig, då Gud så tydligt visat, att han älskade mig, det var ju alldeles naturligt. -Sedan fick jag lust och mod att ropa på syndare, att de skulle omvända sig. Men ack, hur svårt kände jag det icke, när de icke ville höra och tro, vad jag sade." Slut citat.


När jag nu ca 140 år efter denna händelse står på denna plats vid Ljurskamjölnarens bostad fanns och blickar ut över omgivningen, spanar jag efter vid vilken sten Ljurskamjölnaren böjde knä. Där finns många stenar som kan ha varit böneplatsen, men det viktigaste är ju att Gud gav honom en hälsning som förlöste honom i sin andliga kamp.
Med sin bakgrund och med den stora upplevelsen av syndernas förlåtelse och en Gud som älskade honom, kunde inte Ljurskamjölnaren vara tyst. Han började att mana folket att de skulle omvända sig. Det var med klara och tydliga budskap detta frambars, berättas det: "Om I icke omvänden eder skolen I alla förgås... Bär du icke god frukt, så varder du avhuggen och kastad i den eviga elden."
Förändringen och förvandlingen hos Ljurskamjölnaren var tydlig, människor både såg detta och hörde det när han talade och manade folket till omvändelse. Detta var ett banbrytningsarbete för ett andligt skeende i detta område och det ledde till väckelse och förändring.


Ljurskamjölnarens uppmaningar till folk att omvända sig, utvecklades till predikningar. Även hans verksamhetsfält utökades och han fick också besöka trakter utanför sina hembygder. För att färdas till olika platser och frambära Guds ord så hade han ett åkfordon, en karriol. Denna hade han själv gjort och den finns ännu kvar och visas på Nårungabygdens missionshistoriska museum.

När han färdades fram i denna vagn så berättas det (Väckelse och frikyrkoliv i Nårungabygden av Evald Widéll, 1960) att det var ingalunda riskfritt. Det var dödsfällor som gillrades för honom, stenar rullades i vägen, Hans började att mana folket att de skulle omvända sig. Det var med klara och tydliga budskap detta frambars, berättas det: "Om I icke omvänden eder skolen I alla förgås... Bär du icke god frukt, så varder du avhuggen och kastad i den eviga elden." Förändringen och förvandlingen hos Ljurskamjölnaren var tydlig, människor både såg detta och hörde det när han talade och manade folket till omvändelse. Detta var ett banbrytningsarbete för ett andligt skeende i detta område och det ledde till väckelse och förändring. Dessa ville fortsätta att bränna brännvin och ägna sig åt stölder mm. Dessa blev på så sätt motståndare till Ljurskamjölnaren och det budskap han förkunnade.
Ljurskamjölnaren klarade sig dock ur farorna och motståndarna fick stå där med skam. Med skam fick också en av de allra värsta motståndarna stå, då han utmanade Ljurskamjölnaren och den Gud han tjänade. Den episod som åsyftas finns i uppteckningar som en man vid namn J. Frejrud gjort. Denne har gett ut en skrift som heter Ljurskamjölnaren (1933).


"Mjölnaren, som var händig i litet av varje, hade en smedja intill kvarnen. Vid ett tillfälle då han stod i smedjan, fick han besök av sin medarbetare Kasper Andersson och om en stund inträder en av bygdens vilda sällar, Aug. Lod, allmänt benämnd " Losse". För sin förföljelselusta mot väckelsefolket har han ock kallats "läsarnas gissel".
Eftersom det nu var skördetid och regnet var ihållande säger "Losse" hånfullt: Varför kan ni icke be till edra gudar att det blir solsken och vackert skördeväder? Mjölnaren svarade i det han vänder sig till Kasper Andersson: Det kan vi göra omedelbart. Och så böjer de två sina knän vid smidesstädet och frambär sitt ärende i allvarlig bön inför Gud. Därpå frågar den nämnde gycklaren: Nå, när får vi vackert väder? Mjölnaren svarar: I morgon kl 8 slutar det att regna!
Med ett hångrin avlägsnar sig den ökände otroshjälten. Då de två övriga voro ensamma säger den bestörte Kasper Andersson till mjölnaren: Min käre Anders Petter, hur kunde du våga utlova vackert väder på en så bestämd tid? Svar: Du skall få se, att det sker som jag sagt!
Då Kasper Andersson berättade härom för den person, som var Frejruds sagesman, tillade han: Då jag var på hemväg från mjölnaren var jag så orolig, att jag gång på gång måste böja knän i det våta gräset för att bedja om, att Anders Petters tro ej måtte komma på skam.
Av oro kunde jag ej heller sova på natten. Alltjämt flödade regnet, ända framåt halv åtta regnade det, och allt oroligare blev jag, sade Kasper Andersson, och på mina knän i bön avvaktade jag utgången. Men då klockan slog åtta, upphörde regnet och solen började åter skina."


Denna händelse vittnar om den övertygelse och tro på Gud som Ljurskamjölnaren bar på. Med detta som drivkraft tjänade han honom som så totalt förändrat hans liv och gett det mening och innehåll.
Livet blev emellertid inte så långt, i en ålder av 49 år avled han år 1878. Några av hans sista ord var "Tänk vad det skall bli stort att få komma hem!"
Detta uttalades av den som föddes i en jordkällare och alltså fick börja sitt liv i största ringhet, men som såg fram mot en bättre tillvaro, det himmelska hemmet.

Klicka här för utskrift Skriv ut!


© www.flammor.com




Holger Nilsson

| Permalänk | Language: sv
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Predikantpool

Detta är en ny satsning som vi presenterar här. Den går helt enkelt ut på att förkunnare som vill stå till förfogande för kallelser till församlingar, gör det mot endast reseersättning.

Läs allt!


Flammor - 99 artiklar från 33 årgångar




TIDSMASKIN



Twingly Blog Search link:http://www.flammor.com/ sort:published Bloggar som länkar hit


 

Flammor, Maskingatan 13, 574 33 Vetlanda
Telefon: 0383-161 64 | E-post: info@flammor.com | Hemsida: www.flammor.com
Ansvarig utgivare: Holger Nilsson

Vilka läser Flammor.com?
Creeper MediaCreeper

Kristen Topplista från JesusSajten.se

© www.flammor.com 2002 - 2017