Katastrofal kursändring. Del 4.

Vi fortsätter att belysa den kursändring som skett på eskatologins område de senaste årtiondena.

I den förra artikelns avslutning tog vi med ett citat från Mikael Tellbe där han rekommenderar George Ladds bok De yttersta tingen. Det är helt tydligt att Tellbe tagit intryck av denna bok och blivit en slags lärjunge åt Ladd och att föra hans tankar vidare.

Tellbe har själv skrivit en bok med titeln Lammet och odjuret, där utvecklas Ladds synsätt med Tellbes egna tankar kring Uppenbarelseboken.

Vi skall stanna lite kort för att se hur Tellbes bok förmänskligar den gudomliga uppenbarelse som Johannes mottog på Patmos. Först skall citeras vad Tellbe skrev i en debattartikel i Dagen i augusti 2003: ”Inledningsvis är det viktigt att igenkänna att Uppenbarelseboken är politisk litteratur. Boken har sin bakgrund i den judiska apokalyptiken på 100 f Kr och det judiska folkets förtryck under de seleukidiska konungarna.”

Min kommentar till detta är att det är ett misstag att föra ner Uppenbarelsebokens budskap på en mänsklig nivå. Bibelns klara anvisning är: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom…” Upp.1:1. Alltså är detta en gudomlig uppenbarelse. Det är ett gudomligt budskap, inte politisk litteratur med bakgrund i apokalyptiken på 100 f Kr.  

När detta är sagt skall vi se på vad Tellbes skriver i sin bok Lammet och odjuret. Vi skall då finna att Tellbe gång efter annan förmänskligar den gudomliga uppenbarelse som Johannes fick från Gud och som förmedlades till honom enligt första versen Uppenbarelseboken.

Vi har i kapitel två och tre sändebreven till de sju församlingarna i Mindre Asien. Om detta skriver Tellbe på sidan 32: ”Varför Johannes endast skriver till dessa församlingar och inte fler vet vi inte.” Tellbes frågeställningen är fullständigt meningslös om man tror på att Johannes fick uppdraget att skriva av Herren till dessa och inga andra. Svaret är alltså att Johannes fick bara i uppdrag att skriva till de sju församlingarna och inte fler.

På sidan 40 i Tellbes bok påstår han att: ”Johannes har påverkats och tagit intryck av dåtidens andliga skrifter, må vara profetiska eller apokalyptiska, gammaltestamentliga skrifter eller annan judisk litteratur.”

Den som tror på gudsordet ser det istället som så att Johannes har varit lydig den befallning han fick av Herren: ”Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter.” Upp.1:19. Här ser vi ingen påverkan av annan litteratur utan att det var ett nedtecknade en gudomlig uppenbarelse.

På sidan 44 skriver Tellbe angående användandet av sjutalet som upprepas i Uppenbarelseboken. ”Denna mer eller mindre systematiska användningen av siffror för att förmedla buskaspa tyder snarare på en mycket skicklig författare (eller redaktör) som med siffror hjälp kodar sitt budskap.”

Återigen ett förmänskligande av Uppenbarelseboken, att detta sjutal som återkommer tillskrivs en skicklig författare eller en redaktör som skrivit ner Uppenbarelseboken. Skulle inte Gud själv kunnat förmedla ett budskap där det gudomliga sjutalet återkommer i Uppenbarelseboken? Självklart är det Han som ligger bakom budskapet om man tror om man tror på de inledande orden i Upp. 1:1.

Trots detta tydliga språk kan inte Tellbe (sid 45) låta bli att tillskriva att budskapet tillhör en författare som leker med siffror: ”Ändå kan författaren inte drista sig att leka med siffror när draken (Satan) omnämns totalt 36 gånger (6x6) i Uppenbarlesboken.”

På sidan 46 i Tellbes bok för han återigen ner det gudomliga budskapet på en mänsklig nivå när han skriver: ”Johannes vill alltså inte att hans läsare skall sväva i ovisshet om det mest väsentliga i bokens budskap och ger därför själv några av de viktigaste tolkningsnycklarna.”

Johannes har alltså enligt Tellbe själv gått in med sina tankar och lagt till dessa i budskapet.

Vi tror inte på det sättet, och vi ser att Johannes har fått den allvarliga uppmaningen som han återger i Upp. 22:18-19: ”För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok.” Denna varning bör vi ta vara på!

Tellbe försätter i sin bok att tillskriva Johannes budskapet som vi tar del av i Uppenbarelseboken. På sidan 47 kan man läsa ett exempel på det: ”Johannes kan mer liknas vid en impressionistisk konstnär än en porträttfotograf. Med konstnärlig fantasi ger han oss bilder som inte alltid har en bestämd betydelse eller avser att avbilda ett konkret föremål eller händelse.”

Alltså ”bilder som inte har en bestämd betydelse” påstås det. Vi tror inte att Guds ord innehåller bilder utan betydelse. Guds ord är dyrbart och innehåller inget meningslöst som en människa har fört in i det.

På sidan 47 fortsätter Tellbe att tillskriva Uppenbarelseboken som att det är Johannes teologi som vi finner i denna bok: ”Johannes teologi är ”visuell”, han ger oss en bild istället för abstrakta sanningar.”

På sidan 48 skriver Tellbe om Johannes uppenbarelse: ”Vi får utgå ifrån att hans syner bottnar i någon form av andlig erfarenhet. Han har upplevt något. Han har sett något som han ville ge vidare.”

Det bottnar inte bara i en ”form av andlig erfarenhet” utan i en verklig gudomlig uppenbarelse och det är inte ett budskap som ”han ville ge vidare.”. Han gör det på en gudomlig befallning som han fick att skriva ner budskapet och sända det till de sju församlingarna som vi tidigare har påpekat.

På samma sida, (sidan 48) påstår Tellbe att ”Uppenbarelseboken innehåller ett klart budskap om vem som är den verklige kejsaren. Här vill Tellbe mena att det handlar om den romerska kejsaren och att det är ”tydlig kritik av de romerska makthavarna.” På grund av budskapet känslighet så skriver Tellbe på sidan 49: ”Därför kodar Johannes sitt budskap och låter den romerska statsmakten bli ett odjur och en förförisk hora.”

Den kraftiga varningen i Uppenbarelsebokens 13:e kapitel för att motta det som brukar kallas ”Antiksrits märke” i slutet av tidskeendena, det förpassar Tellbe till romarriket. Så här skriver han på sidan 67: ”Varningen för odjurets märke blir därför ytterst en varning för kejsarens maktsystem”. Tellbe vill alltså koppla denna varning för Antikrist och hans system till den romerska kejsaren på Johannes tid.

På sidan 107 ifrågasätts att det kommer att uppstå ett antikristligt rike i den yttersta tiden med dessa meningar: ”Detta innebär dock inte att det är givet att Johannes förutsäger en specifik universell, totalitär antikristlig stat i framtiden. Det är snarare ett språkbruk som ger uttryck för vad som än händer i historien och av vilket slag och storlek det än må vara så är utgången given: Gud kommer att krossa ondskan och upprätta sitt rike.”

För att ytterligare ta udden av den yttersta tidens allvarliga budskap om Antikrist skriver Tellbe på sidan 117: ”Odjuret är en bild på den romerska statsmakten med dess kejsare.”.

På samma sida skriver han också: ”Det andra odjuret är troligtvis en beskrivning av kejsarkultens prästerskap.”

På detta sätt förs budskapet i Uppenbarelseboken ner till ett som till stora delar är riktat till den romerska stormakten på Johannes tid. Tellbe har lyckat plocka bort den traditionella och breda uppfattning som är förhärskande världen över, den om att Antikrist kommer att framträda i den yttersta tiden tillsammans med den falske profeten vid sin sida.

Vi är allvarligt bekymrad över att Tellbe genom ovanstående formuleringar tar udden av de allvarliga varningar för den yttersta tidens händelser. Det är ett stort ansvar att göra det och här kan vi finna en av förklaringarna till att det tystnat om detta budskap i ett stort flertal av församlingar. Desto mer allvarligt då dessa händelser kan snart bli en verklighet. Ett väckande budskap om vad som skall hända i den yttersta tiden omintetgörs åtminstone till stora delar på detta sätt.

Detta sker i en tid när budskapet i Bibelns sista bok är mer aktuellt än någonsin i historien och behöver vara vägledande för oss i vår tid. Låt oss se till att vi får se en förändring med ett andligt uppvaknade för församlingarna om tidens allvar och Jesu återkomst!